Svår situation som upprepar sig
Lever med en man sedan några år tillbaka Och vi väntar vårt första barn. Jag har barn sen innan. När vi först flyttade ihop hade jag barnen varannan vecka. Ju mer åren gick och barnen blev större ville barnen åka mindre och mindre till sin pappa. Ena barnet åker typ Aldrig och det andra barnet får jag tvinga iväg varje helg. Det känns aldrig riktigt ok att tvinga mina barn men min Partner vill att barnen är hos sin pappa mycker Mer än vad den är idag och det känns som om jag inför varje helg tvingsr iväg mina barn från deras hem. Detta då min partner vill ha egen tid, förlorar på detta ekonomiskt och vill att barnens pappa tar mer ansvar. Barnens pappa välkomnar barnen till 100% men det är barnen som inte vill åka. Vi lever så att barnen hos oss Har egna rum men hos sin pappa delar med andra syskon. Mina barn har både kompisar och skola här hos oss. Pappan bor 25 min härifrån kommunalt.
detta är ett problem vi ofta argumenterar om och jag mår dåligt i det. Jag är den som hamnar i kläm. Barnens pappa ger heller inget underhåll då han tycker att han betalar för barnens aktiviteter ocg nödvändigheter ändå. Men det gör han inte i tillräcklig utsträckning och det är oftast jag som får skjuta till. Detta gör att min partner ofta blir sur på mig för att han är sur på barnens pappa som inte tar ansvar. Och så blir barnen sura på mig som tvingar iväg dem.
det andra stora problemet vi har i vår relation är också att mina barn knappt kan vara otrevlig höja rösten eller inte göra som min partner säger utan att det heter att de är respektlösa och att Han då höjer rösten på dem. Sen blir det mitt fel att jag inte uppfostrat mina barn. fast jag kan tycka att vissa av problemen är något att räkna med hos barn och man får välja sina strider?Annars skulle vi inte göra annat än att klaga på barnen hit Och dit.
Det har många gånger varit så att vi tjafsat över dessa problem och vi tycks aldrig lösa det. Det blir bättre för stunden genom att någon säger förlåt typ. Sen är vi där igen nästkommande vecka i princip.
Idag var en sån dag. Mitt ena barn kom hem och råkade ha lite attityd i tonen mot min partner av förklarligt skäl. Vilket resulterade i att jag försvarade mitt barn samt försökte rädda upp situationen och sen fick jag skit ändå och nu har partnern lämnat hemmet för att han inte orkar mer.
Jag vet inte hur vi ska komma loss ur den här onda cirkeln och dessutom är jag gravid och vi äger ett hus ihop så inte så bara att lämna relationen heller känner jag.