När bör man få träffa pojkvännens barn?

Tyvärr har ni träffats alldeles för lite för att han ska känna sig trygg i er relation. Och med tanke på er historia är det inte alls konstigt att han inte blandar in barnet alls (igen) under de närmaste åren.

Fokusera på den lilla tid ni har tillsammans istället.  Är långt ifrån säkert att ert förhållande blir långvarigt.

Tycker du ska förbereda dig på att det aldrig kommer hända. Du är alldeles för osäker, desperat (jobbig, sorry ;-(  ) och jag tror inte att han ser en seriös framtid med dig. 

Skulle faktiskt inte förvåna mig om han t.o.m "råkar" träffa någon annan en dag, blir kär och gör slut med dig "på riktigt".

Av vilken anledning tog det slut förra gången? Hade det något med barnet att göra så är det väl anledning till att han gärna träffar dig ibland men håller barnet utanför?

Ni kan ju fortsätta att ses ett par år 1-2 dagar varannan vecka om även du är nöjd med det?

Funderar ni på gemensamma barn?

Säg att du får träffa barnet om nåt år. Då ska du lära känna barnet och ni ska ha en trygg relation minst 1-2 år. Så eventuell ihopflytt kan du börja fundera på om sisådär 3 år. Klarar Du det? 

Du verkar inte ha förändrats ett dugg sedan förra försöket mellan er. Enda skillnaden är att du försöker dölja det mer denna gång. Lyckas nog inte så bra som du tror tyvärr.

Antar att du hade katastroftankar förra gången ni var tillsammans? Dessa var INTE ogrundade eftersom han faktiskt gjorde slut.
Tror han är mer orolig än du är att det inte ska bli seriöst mellan er, inte bli en trygg och långvarig relation.  Därför vill han hålla sonen borta från dig så länge som möjligt. 

Med tanke på er historia gör han helt rätt. Men du kommer inom kort starta en ny tråd och beklaga dig över er s.k "relation".

Jag vill absolut inte att det ska gå dåligt för dig/er, varförskulle jagdet? (som någon skrev) men jag undrar om denna relation är rätt för dig?
Ni hade en kort relation förra gången som du/ni inte klarade av. Nu har ni försökt igen ett kort tag men verkar stampa på precis samma ställe enligt er båda.

Jag förstår verkligen dina katastroftankar och rädsla för att förhållandet tar slut. Jag är själv likadan. Har haft borderline tidigare och det är ett typiskt borderline drag. Är du utredd för det? Säger INTE att du har det!

Nu är jag frisk från diagnosen men den enda av kriterierna jag har kvar är skräcken för separation. Så ja, jag förstår dig mer än du tror. Däremot har ni haft så kort tid tillsammans och vill du ha egna barn bör du verkligen fundera på hur länge du vill vänta på detta?

Läste detta nyss och om du lider av det så förstår jag dog bättre. Hoppas du får bra hjälp? Kanske borde vänta helt med relationer tills du känner dig starkare, stark nog?

"Personer med rOCD kan uppleva påträngande tankar, rädslor och ångest om huruvida deras partner är rätt för dem, om de attraheras av sin partner eller deras partner attraheras av dem, och intensiva tvivel om huruvida de behöver avsluta sin relation."