När bör man få träffa pojkvännens barn?

Det beror väl på vad man kommit överens om? Jag och min partner har haft snacket om vad det är för typ av relation vi vill ha och våra mål och där ingår det att vi involverar varandra i vardagen vilket inkluderar en eventuell inteoduktion.

Med hans barn fungerade jag väldigt bra. Jag vet att hen blev väldigt ledsen när jag försvann ur hens liv så det är också en anledning till min partners försiktighet.

Deg är väl individuellt från fall till fall?  Det universella skulle isf vara att de vuxna har en stabil relation i grunden först

Jag kan ju inte veta vad som är bäst för barnet men ser så här spontant inte varför vår relation skulle behöva vara ett hinder för barnets bästa. Min partner verkar vilja att vi ska funka och då förutsätter jag att han vet att han kan både prioritera sitt barns bästa och oss. Ser ingnäen motsägelse där

Som personen utan barn är det inte konstigt att se till kärleken först. Det är föräldern som får styra upp det som kommer till ungen.
Sedan måste man som partner inte finna sig i att ständigt vara ett andrahandsval. Då kan personen i fråga hellre sitta där och leka tills ungen flyttar hemifrån.

Vilken tur att det inte är tal om det då.

Går det alltid rätt i kärnfamiljer? Och kan det vara så att de bonusfamiljer där allt flyter på inte startar trådar om det?

Käanns bara konstigt att du skulle anta att barnet skulle ignoreras i vår relation bara för att du sett det ske i andra trådar. Bara för att den här tråden inte lyfter hans barns behov betyder det inte att jag inte ägnst dem några tankar eller att jag och min partner inte diskturat det -det har vi.