Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-10-10 11:19:22 följande:
Jag vill absolut inte att det ska gå dåligt för dig/er, varförskulle jagdet? (som någon skrev) men jag undrar om denna relation är rätt för dig?
Ni hade en kort relation förra gången som du/ni inte klarade av. Nu har ni försökt igen ett kort tag men verkar stampa på precis samma ställe enligt er båda.
Jag förstår verkligen dina katastroftankar och rädsla för att förhållandet tar slut. Jag är själv likadan. Har haft borderline tidigare och det är ett typiskt borderline drag. Är du utredd för det? Säger INTE att du har det!
Nu är jag frisk från diagnosen men den enda av kriterierna jag har kvar är skräcken för separation. Så ja, jag förstår dig mer än du tror. Däremot har ni haft så kort tid tillsammans och vill du ha egna barn bör du verkligen fundera på hur länge du vill vänta på detta?
Skönt att du fick behandling för din borderline, det är verkligen ingen kul diagnos att ha.
Svår fråga om det är rätt. Jag uppfyller inte kriterierna för borderline men däremot har jag något som heter ROCD- ett slags tvångsmässigt tillstånd där man fixerar sig vid detaljer i sin relation. Har även det som kallas "anxious attachment" som jag försöker jobba på. Jag är i det stora hela betydligt lugnare än första gången vi var ihop men det kan bli bättre.
Därför känner jag också att om jag byter partner kan dessa saker mycket väl komma fram på något annat sätt.
När vi gjorde slut första gången var jag helt förstörd och kände mig korkad som ifrågasatte hans intentioner när han så tydligt involverade mig i sitt liv (även om det tog sin tid, träffade hans son först efter 11 mån) Förstår att han tröttnade på behöva ge mig bekräftelse. Jag var desperat och hade skapat en konkurrens mellan mig själv och hans ex (exet i det förflutna dessutom, inte att jag i nuet såg eller ser henne som ett hot). En omöjlig tävling som fick mig att agera helt orimligt. Dessa känslor finns fortfarande men de har inte full fokus som då och de har avtagit rejält. Kanske var en kris jag gick igenom pga det nya det innebar att träffa en förälder.
Jag är osäker på barnfrågan. Jag stressade honom enormt med att vilja skaffa barn fort av helt fel anledning. Innan jag träffade honom var jag helt säker på att jag aldrig ville ha barn så kan inte riktigt separera viljan att ha barn från känslorna för honom. Vi är inte superförsiktiga när vi har sex och jag skulle inte göra abort om jag skulle råka bli gravid men barnlängtan kan jag inte säga att jag har just nu.
Det faktum att jag själv förstörde något med potential spelar ju in här, man tänker att man vill fixa det.