• Anonym (Hoppfull)

    40år och IVF

    Livshopp2025 skrev 2025-03-15 11:41:46 följande:
    Åh jag hoppas att det inte är mensvärk och att du får ett positivt resultat 💕

    Jag har aldrig tjuvtestat (absolut varit frestad dock!!!), tänker att det är stor risk att det kan visa falskt negativt och vet inte hur jag skulle hantera den osäkerheten och besvikelsen. Jag försöker tänka utifrån devisen "gravid till motsatsen bevisats" och det gör det lättare att hålla ut för mig. Sen har jag ju blivit väldigt ledsen när det varit negativt på testdagen så jag vet egentligen inte om min "strategi" är ett dugg bättre än att tjuvtesta...
    Min strategi har nog främst varit att testa på helgdagar alternativt dagar jag kan jobba hemma så jag inte behöver gå till jobbet efter ett negativt testsvar. 
    Nervernautanpå skrev 2025-03-13 18:18:21 följande:
    Håller tummarna för dig! ❤️
     Tack. Håller tummarna för dig också med nästa FET. 

    jag har fått veta nu att mitt andra ägg också blev befruktat och klarade sig ända till frysen så jag har ytterligare en sista möjlighet efter denna. Ger lite hopp och betyder att det inte behöver vara helt kört även om det blir negativt nu när jag testar. 
  • Anonym (Hoppfull)

    Tjuvtestade så klart trots allt idag. Ruvardag 13. CB testa tidigt. Blankt negativt. Håller andan och testar igen om ett par dagar. 

  • Anonym (Hoppfull)
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-16 21:30:24 följande:

    Tjuvtestade så klart trots allt idag. Ruvardag 13. CB testa tidigt. Blankt negativt. Håller andan och testar igen om ett par dagar. 


    Ruvar dag 16.. toknegativt. Tog dubbla test av olika märken. Får nog anse mig besegrad. Det är negativt. 


    Tillbaka till ruta 1. Ett sista försöka i frysen. 


    Börjar vara så fruktansvärt orolig nu, Vilket givetvis i sig inte gynnar processen. Ska jag köpa 3 ivf försök kommer jag nog behöva vänta ett år och spara ihop dem pengarna då jag inte kan ta mer av bufferten eftersom jag behöver den för att vara föräldraledig. Men att medvetT vänta känns helt orimligt med tanke på min ålder. Låna pengarna? Känns som ett helt idiotiskt beslut. Sälja bilen? hjärnan går på högvarv :(


     

  • Anonym (Hoppfull)
    Livshopp2025 skrev 2025-03-19 11:47:51 följande:
    Så ledsamt att det var negativt 💔
    Jag hoppas att du har ditt guldägg i frysen!

    Förstår verkligen ditt dilemma angående tid/pengar. Det är skit att det är så dyrt. Åldersmässigt finns ju egentligen bara ett svar, nu är bättre än om ett år. Men har man inte möjlighet att betala så hjälper ju inte det.

    För mig är detta mitt absolut sista försök. Går inte ens att börja förklara mina känslor inför det... Känner samma oro som du beskriver.
    Jag har kollat lite på att göra ett försök med donerat ägg men om det är dyrt med IVF så är det alternativet rena skämtet. Då är jag isf i samma situation som du. Antingen ta typ hela min buffert (som även behövs till annat) eller ta ett lån eller sälja och hade man vetat att det faktiskt blir barn hade det väl varit värt en pressad ekonomi men att lägga pengarna på en chansning känns inte klokt...
    Sen finns ju typ O.L.G.A fertilitetsklinik där de ger pengarna tillbaka om man inte får en bebis i slutändan men då tillkommer ändå resor till Cypern eller Ryssland (vilket är billigare men känns uteslutet) och annat...

    tänker precis som dig. Hade jag vetat säkert att det gick vägen så hade jag sålt bilen och kört på eller tagit ett lån men det känns så oklart.  Rädd att jag belånar mig och skapar problem för mig själv och sen står jag här utan allt och det var inte ens värt det. 

    Cypern känns helt övermäktigt att ge mig på.

    tror jag ska börja fundera på att kanske köpa en ivf i taget  om kliniken ens vill ha mig kvar efter mina misslyckade försök men de vill säkert har mina pengar så de är nog inte ett problem trots ålder. är 40 Så inte ?så? farligt än hoppas jag. Kanske sikta på äggdonation direkt. 


     

  • Anonym (Hoppfull)
    Livshopp2025 skrev 2025-03-20 18:25:58 följande:
    Ja exakt så tänker jag också.

    Cypern känns verkligen som ett enormt projekt. Det enda som är positivt är "pengarna-tillbaka-garanti" men tror inte att alla får det utan det är individuellt. De gör en bedömning tror jag. 

    Så svårt att veta hur man ska tänka och göra. Tyvärr har du väl rätt i det, klinikerna vill ha pengarna... Nej, 40 är ju absolut inte i överkant så att säga, du har många chanser kvar att lyckas 💕 Jag var inne på äggdonation redan i höstas men ville så gärna att det skulle lyckas med egna ägg så jag chansade. Om det nu inte lyckas så var det ju ett dumt beslut men å andra sidan hade jag nog alltid funderat på om det hade funkat så på så sätt var det väl rätt beslut.

    Jag hade återföring idag. Kändes så bra och har känt mig så hoppfull! Sen några timmar senare fick jag sjukt ont i magen (tarmarna) och sen spenderat en lång stund på toa... Känns bättre nu men nu oroar jag mig för om det påverkat processen på något sätt så att kroppen stöter bort blastocysten för att ta hand om sig själv i första hand liksom. Alltid är det något 🙄
    Håller tummarna för dig. Man blir ju tyvärr paranoid hypokondrisk och orolig för allting. I alla fall jag. Jag var ju sjuk nu sist och var nojig för det. Glömde även en cyclogest en dag och nojade jättemycket över det. blev ju negativt så kanske nojade med rätta. 
  • Anonym (Hoppfull)

    Har en riktigt låg dag idag. Känner att allt känns meningslöst och allmänt hopplöst. Börjar bli genuint rädd och ledsen att det inte ska gå vägen. Vet inte riktigt om det är något jag faktiskt skulle klara av att hantera. Barn för mig har varit mitt största i livet det enda riktigt riktigt riktigt viktiga för mig. En enda konkret sak jag alltid sen jag var liten vetat att jag vill. Känner mig plötsligt väldigt ensam Och ledsen. Givna resultatet av att faktiskt göra detta själv första gången det verkligen känns av att jag är ensam.


    Blir dessutom Nästan arg på folks stöd just nu. Vilket gör att jag känner mig otacksam r folk bara försöker stötta. Men Nu när det blev negativt igen försökte de närmaste stötta och ge tröst och hopp om att det är klart det går vägen nästa gång de är de minsann helt hundra på. Orkar inte att folk tycker synd om mig och blir nästan arg på tomma ord av stödjande skit de inte kan påverka. en tyckte det är väl bara byta klinik välj en bättre så det gör vägen. Nästa tyckte det är väl köra på tills det går och bara prioritera det framför jobbgrejer och ordna fram pengarna. Skönt om allt var så lätt. Så lätt med jobb. Så lätt mentalt. Så lätt med pengar. 

    Börjat fundera över min kost och vanor. Om jag borde försöka anstränga mig mer än jag gjort. Nu har jag kört på med försöken rätt och har helt ärligt inte vågat försöka ?banta? eller göra större skillnad på vanor utan försökt äta lite bättre mer fisk och grönt och minimera skit. Går väldigt mycket pga hundar men tränar bara en gång vecka, krockar det Med mitt schema blir det bara varannan  


    Grubblar på ekonomi som är ett problem om jag ska köra mer ivf, men egentligen inte är ett showstopperproblem. Pengar finns ju eller kan lånas men det är en prioriteringsfråga som alltid. Tycker om att åka i min bil och vill inte byta ned mig, vill inte byta bostad eller använda de sista på kontot då jag vill ha buffert om jag ska vara föräldraledig osv.. Sitter just nu och lägger upp grejer på blocket för att försöka dra igång lite pengaflöde för att minska oron att hosta upp en slant. Mentalt skönt men att sälja en pryl för 100 kr gör kanske ingen större skillnad mer än men mentalt att jag i alla fall gör något litet åt saken idag. 


    Förlåt för mitt låna spretiga inlägg men kändes lite skönt att få skriva av sig lite i alla fall. 

  • Anonym (Hoppfull)
    Nervernautanpå skrev 2025-03-22 12:43:19 följande:
    Känner sååå igen mig i dina känslor. Finns nog inga rätta svar. Vet ärligt inte hur man hanterar detta. Man klarar av det för att man inte har något annat val. 
    (Och jag tycker inte du ska känna att du gör något fel.) Kram

    Så är det ju. Det är bara kämpa och köra på, vad annars ska man göra. Jag håller tummarna för dig nu! Och har sympati för dig i den olidlig ruvarväntan nu 


    fick blödning direkt nu när jag slutade med vaggisarna så nu väntar jag på att få börja testa för ÄL om en vecka och sen hålla alla tummar och tår för min lilla blastocyst i frysen. Ska glädja mig åt att statistiskt tar sig fler frysta än färska. Troligen av den enkla anledning att de är just blstocyster med många färska sätts tillbaka tidigt utan vetskap av slutlig kvalitet. 

  • Anonym (Hoppfull)
    Livshopp2025 skrev 2025-03-22 13:21:53 följande:
    Oj wow. Det skulle lika gärna kunnat varit jag som skrivit det där. I varje punkt. Precis så kände jag mellan att det blev negativt sist och inför min nuvarande, sista återföring. Fick jobba hårt för att peppa mig själv för att se någon mening med att ens försöka denna gången. Just nu håller jag hårt i det sista halmstrået av hopp.
    Det är en otroligt laddad och pressad situation och liksom du gör jag det här på egen hand. På gott och ont. Jag förstår verkligen att det här är något som kan förstöra ett parförhållande. Men att känna sig så ensam som jag gjorde precis efter mitt senaste test, att se ett långt liv framför mig utan barn... Outhärdligt. Men just nu känns det lite lättare och jag vågar faktiskt hoppas på riktigt igen.
    Jag har valt att bara berätta för tre av mina närmaste vänner men kan absolut relatera till det du skriver om att bli irriterad på andras stöd och råd. Jag förstår ju att de försöker stötta och peppa men de inser inte riktigt vad de pratar om, att saker inte funkar logiskt och förutsägbart av typen 1+1=2. Men det som är starkt positivt för dig är att du bara är 40, även om det känns kört just nu så har du ändå tid kvar ❤️
    Ekonomin får också helt andra proportioner när man gör det här på egen hand. När man inte har två inkomster och två besparingar sen tidigare och har någon att dela övriga utgifter med. Det blir något helt annat.

    Utöver ekonomin är det just om det finns mer eller något annat jag själv skulle kunnat göra. Jag har pga en skada inte kunnat träna alls denna tiden och först sedan någon månad tillbaka har jag kunnat återuppta hundpromenader så den fysiska biten är en sak. Sen allt prat om anti-inflammatorisk kost osv som man kanske borde vara bättre med, jag har inte gjort något sådant mer än som du tänka lite sundare mat.
    Skönt iaf att ha något konkret att fokusera på, som att du säljer lite grejer t.ex. Man behöver såna saker, även om det är smådetaljer i sammanhanget.

    Jag skickar hopp och ork till dig ❤️

    Jag generellt är väldigt positiv till att köra detta själv. Risk för att en parrelation skulle ta mycket stryk är nog hög. Glad att vara själv tills jag plötsligt kände mig väldigt ensam. Egentligen är det nog inte att vara ensam k processen det är nog min rädsla för det långa ensamma livet utan barn. 


    jag har också bara delat med mig till mindre än en halvfull vänner. Sen har jag inga syskon och sedan nu nyligen en förälder kvar i livet. Tror det spär på min ensamhetskänsla. När min sista förälder försvinner är jag väldigt ensam kvar. Vad hände med den stora stora familjen jag så himla gärna ville ha.? vart fan gick det så snett och så fel. Varför började jag inte med detta för 10 år sedan. Begriper ingenting längre. känns som jag tittar ned på mig själv och skakar på huvudet och undrar vad fan jag tänkte. 


    Ja, ekonomin får helt klart andra prioriteringar. fråntar dock inte att man är själv. En inkomst är alltid bara en inkomst. Kan ju glädjas åt att jag jobbat de där 10 åren istället för att skaffa kids så jag har i alla fall en bra lön. Hjälper lite eftersom processen trots allt kostar pengar. 

  • Anonym (Hoppfull)
    Livshopp2025 skrev 2025-03-22 19:13:40 följande:
    Ja jag är också i grunden positiv till att göra det på egen hand men precis samma tankar som du har om ett långt ensamt liv utan barn finns även här. Miste också min ena förälder under året så även där är det lika. Jag menar inte att jag vill ha barn för att slippa vara ensam, så är det verkligen inte. Men just när man tänker på hur livet blir utan barn känns det tomt och ensamt. I synnerhet när man alltid varit familjekär och gärna velat ingå i en stor familj. Samtidigt vet jag ju att man fyller livet med annat om det inte blir så, det är ju så det varit hittills.

    Precis, så är det. Och vi verkar båda ha tillräckligt med pengar för att ha råd men vill inte stå utan både barn och sparpengar som ju är en extra trygghet när man lever ensam och måste kunna försörja sig själv även om oförutsedda saker händer.

    Precis så.
    beklagar verkligen din situation som är ack så lik min egen. Liten tröst att de finns fler av oss att dela detta med. Ibland känns det som jag är den enda med mitt livsöde. 

  • Anonym (Hoppfull)

    Hur många dagar efter positivt ägglossningstest bokades ni in för insättning av fryst blastocyst? 

Svar på tråden 40år och IVF