Fröken Ängslig har snart använt upp hela semesterkassan på dyra test. Köpte 8 till idag. kan inte ta det lugnt eller slappna av alls. Illamåendet har lagt sig. Lite skönt mer ger mig bara mer oro. Bekymrar mig att utfallen på testen inte blir starkare. Fortfarande positivt så det lugnar Lite. Lite lite starkare än förra helgen men det stannade av redan i tisdags i styrka. Fortfarande 1-2 veckor på veckoindikatortest. Kliniktestet från förra omgången gav knappt synbart utfall alls Idag
Har dock insett att jag är uppe och kissar på nätterna. Oftast runt 2 så det borde minska nivåerna då det endast blir 5-6 h sen jag kissade sist. Brukar vara så så inget nytt med nattkisseri. så nu har jag bestämt mig att jag ska ta test så snart jag hållit mig i 7-8h om det händer någon gång i närtid.
Jag känner mig otroligt osäker. Känner fortfarande inga tydliga symptom. Och ska tydligen vara i vecka 7 nu (6+2). Vet inte om cyclogestsymptomen "maskerar" dom riktiga gravidsymptomen. Men det gör mig otroligt osäker. Borde jag inte känna något?
Pratade med kliniken. Ultraljud inbokat efter midsommar. Nämnde min oro att veckoindikator-testet bara visar v1-2. De tyckte så klart jag skulle sluta testa och försöka ta det lugnt. krasst att jag inte kan påverka det oavsett. Antyddes dock mellan radera att om hcg värdet inte ökar är det ju inte bra men att det är ändå så pass tidigt att det betyder inte att det är kört, än. Kan erkänna att det inte var speciellt lugnande att det inte är kört, än. Vad ände med att allt mellan himmel och jord alltid är normalt och inget att oroa sig för som jag fått som svar på allting i två år... jag får se om jag klarar av att inte testa i ett par dagar eller om jag ska fortsätta testa dagligen.
det är väl nästan 20% som faktiskt inte har alla de sedvanliga symptomerna. Sen tror jag som du säger att cyclogesten kan spöka lite. ev att du vant dig lite vid dem och därmed slår inte det igenom noterbart med symptom. Känner med dig. Mina avtagande symptom ger mig maxad ångest.
Vill bara att jag känner med dig, så tufft med denna oro och nu när du är i en situation där du kanske ?har mer att förlora? också jämfört med innan ett positivt Test.
ta hand om dig kram!
Nu har min resa bara pågått ett par år. Jag tror inte jag mentalt hade fixat en resa på 16 år. Utifrån hur jag mår tänker och beteer mig så är det nog uteslutet att det hade gått. Den styrkan tror jag inte jag har. Kan inte föreställa mig hur du känner. Så imponerad av dig och din styrka. Känner med dig och tänker på dig. Känner igen så mycket att inte våga ta ut något. Inser redan nu att om mot förmodan det skulle se bra ut på ultraljudet kommer det nog bara lugna mig för stunden, dagen efter skulle jag vara orolig igen och ta sikte på nästa milatolpe på 12v. Sen nästa och sen nästa. Någon lugn och ro och ta ut glädje kommer nog inte hända innan möjligen i slutet av en graviditet.
Håller alla tummar och tår jag har för oss.
började skriva att jag känner likadant. Nästan livrädd att gå på toaletten och upptäcka blödning. Gjorde precis detta nu på morgonen. ganska mycket dessutom. Vet att det inte är helt ovanligt med blödning men kan ju säga att jag tapp övervägande av allt hopp nu. Vet att jag bara kan vänta och se nu. Förhoppningsvis ingen fortsatt jätteblödning nu i flera dagar. Sen vet jag att det kan ta ganska långtid att få ett negativt svar på testen om det är missfall men blir ju garanterat att börja testa nu igen trots allt och följa om det blir över till negativt.
Nu sitter jag i bilen utanför kontoret och gråter. Fy fan va jag mår skit. vill så gärna åka hem. Ska träffa bolagets ägare och äskar ägartillskott idag tillsammans med min styrelse och imorgon ska min ledningsgrupp åka på jävla teambuildingskit och strategiarbete som jag hittat på som jag verkligen inte vill åka på just nu.
Inget plus denna morgon heller.
Alla dessa hormoner i 8 månader, att få ihop allt ljug på jobbet och med vänner, psyket.
Hur ska man orka fortsätta?
Ja men faktiskt. De kunde ju bara sagt, ta test om 10 dagar eller något. Ring och säg resultat. Då sagt att jag inte behöver komma på ultraljud om det var negativt.
Tror de nu att det med allra största sannolikhet är negativt kunde de ju avbokat min tid utan att säga det till mig Och sagt det när jag ringer nästa gång. Om det nu va positivt så hade jag väl inte dött av att de sade att tyvärr måste vi hitta en annan tid två dagar senare än din tidiga för det har dykt upp något akut på fredag. Eller nåt. Asså fejk it lite för att mildra effekten av det ni säger.
men men raka puckar är väl kanske lika bra ibland?.
Jag gjorde vul idag i vecka 7+5 och det visade inget levande foster. Min kropp har inte fattat det, men kommer få missfallsblödning i dagarna.
Jag tror jag är mest chockad just nu. Det gick inte. Jag kommer inte få barn.
Så himla tråkigt att höra. Så ledsen för din skull. Jag trodde verkligen det var din tur. Fy fan va orättvist livet är. Sänder dig den största styrkekram jag kan.
Ville bara kolla hur du mår Hoppfull? Hoppas de tuffa dagarna på jobbet iallafall gått bra?
Nervernautanpå och Hoppfull, jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag var själv så ledsen en period så jag har inte gått in och läst här men så gör jag det nu och möts av så otroligt tråkiga nyheter från er båda. Så fruktansvärt orättvist att det inte gick vägen 💔💔.
Jag önskar dig all lycka till i världen med nästa steg efter sommaren Hoppfull!!
Nervernautanpå, ligger beslutet fast att detta var sista försöket eller tror du att ni kommer försöka hitta en annan väg till barn?
Massvis av stora tröstekramar till er båda två!
Tack för ert stöd ❤️ började blöda rejält imorse. Så kroppen verkar sköta detta själv vilket känns bra ändå. Hade känts märkligt att behöva ta abortpiller. Antar att jag måste boka in ett besök på kvinnokliniken i alla fall för att vara säker.
Jag vågade aldrig riktigt få upp hoppet på riktigt. Men när vi satt i väntrummet inför vul så hann jag tänka att det kanske är min tur ändå.
Det var som att världen rasade när min läkare sa "tyvärr, det ser inte bra ut."
Jag vet inte hur vår fortsatta resa kommer se ut. Vi har inga försök kvar och är på ruta ett igen. Sommaren får gå nu och så får vi ta ett beslut efter det.
Fy fan va sämst.
Jag ska till kliniken imorgon. Fortfarande utslag på gravtest så blir väl abortpiller för mig nu. Hade verkligen önskat att kroppen hade styrt upp naturligt avslut men tydligen inte.
Blir samma för mig nu, pausa och släppa detta nu i sommar, men jag vet att mitt beslut är att köra på igen efter semestrarna. Behöver lösa finansiering. Eller jag kommer väl ta sparpengarna jag har till föräldraledigheten. Går det vägen sen säljer jag bilen och köper en billigare. Det får lösa sig sen. Hoppas kliniken anser att jag bara kan köra på. Utgår från att de tyckte detta försöker visat att möjligheterna ändå var bättre än innan även om det inte gick hela vägen. Rädd att de ska säga att oddsen är dåliga och åldern är mot mig. Men utgår från att de vill ha mina pengar ?. Jag är ju redan i deras negativa statistik så nu är det väl bara försöka få mig gravid så jag blir positiv i deras statistik. Alldeles för mycket analys av detta pågår i mitt huvud. Det ska faktiskt bli lite skönt med en paus på ett par månader. Ska dricka massa kaffe och vin och gå på konsert och äta smågodis med rött färgämne och gör allt annat jag försökt undvika eller haft dåligt samvete att jag gjort.
Blev som misstänkt hemskickad med piller samt remiss till sjukhus pga sommarstängt på kliniken. Tog två piller enligt instruktion, mensvärk som satan men ingen blödning, eller ja microskopisk blödning, tog enligt instruktion 2 mer om blödning var ringa eller uteblev, mer mensvärk men ingen blödning. Kunde ta upp till 3-4 dagar stod det så väntade men ingen blödning kom.
Nu väntat dryga två veckor och tog gravtest i morse, inte gravid! Aldrig varit så glad för det resultatet. Så glad att slippa skrapa. Nu kan jag äntligen ta sommar och vila kropp och huvud. Redan juli så plötligt känns inte heller mitten av augusti så långt bort. Dags för mensen att komma igång. Kanske min kropp jag kommer behöva vänta på och inte sommarstängningen på kliniken trots allt.
Jag har inte varit med om samma som du, men när man vet att det är ett misslyckat försök vill man ju bara få avsluta och gå vidare. Förstår att din situation varit och är jättetuff, men vad skönt att du slapp skrapning.
Nu får kroppen vila lite och sen ladda om! Ta hand om dig!