Fast du är ju ingen läkare/psykolog. Taskigt att leta diagnos på någon så.
För att få en sådan diagnos behöver hon gå igenom en utredning hos professionell vårdpersonal.
Det kan lika gärna vara utmattning. Hade hon haft EIPS så hade det väl märkts tidigare.
Jag kan säga såhär att läkarna trodde att jag hade det, bipolär eller ADHD. Gick igenom en utredning och hade inget av det. Däremot utmattning. Jag både skrek, grät och köpte saker som tröst på faktura i perioder.
Trivs hon med dig? Er? Har ni det jämställt hemma, så du hjälper till med hushållssysslor?
Har hon vänner? När träffade hon dem senast?
Sömn, hur är det med den biten? Träning? Mat? Äter ni nyttigt?
Barnen, hjälps ni åt med dem?
Allt behöver inte bero på diagnos eller dylikt. Man är bara människa. Men absolut, viktigt att man ser sin egen del. Men det gäller dig med.
Jag är lugn nu för övrigt. Inga mediciner. Ingenting. Lugn och ro hjälpte mig och förståelse (både mig själv men folk i omgivningen). Ändrat sätt att se på dig själv, sänka kraven.
Jag jobbar själv nu på en vårdcentral. Tycker det är hemskt när partners ska sätta diagnoser på sina tjejer/killar. Vad är det för jäkla sätt.
Jaha okej. Men då är det en annan sak.
Nej det hade inte spelat någon roll, anonym som icke. Jag tycker det är taskigt ändå att leta fel / diagnoser hos sin partner.
Men fundera på de sakerna jag nämnde ovan, hur ni har det? Hur hon lever? Hur ni äter? Sover? Jämställdhet. Stress kan göra oerhört mycket med en person.
Hur ser du på de sakerna själv? Finns det något område som går att förbättra?
Jag har själv borderline (EIPS), lite osäkert om jag verkligen har det fortfarande men har iallafall fått diagnosen tidigar? och jag tror inte det du beskriver räcker för att få diagnosen. Hon har kontakt med sitt ex och har velat göra slut med dig? Isåfall har nog väldigt väldigt många borderline om det skulle räcka att ha kontakt med ett ex och fundera på att göra slut med sin partner. Dessutom när man har småbarn, många förhållanden klarar inte det. Har själv en 2-åring och är gravid nu och det är inte lätt.
Att känna att man vill göra slut med nån och sen ändra sig kan vara ett tecken absolut , så har det varit många gånger för mig också. Men bara det räcker verkligen inte. Till exempel har de flesta med borderline haft självmordstankar och / eller självskadebeteende. Det är ganska stor del av diagnosen. Har hon aldrig haft såna tankar har hon nog inte borderline. Det enda hon kan göra är väl att göra en utredning isåfall men att säga att ens partner har en diagnos bara för att han eller hon är osäker på förhållandet blir lite fel.
Tack för svaren. Utgår vidare i samtalen från att jag inte mår bra som det är och erbjuder att båda ska få stöd, eller att vi iallafall måste jobba mot att förhållandet ska bli bättre båda två. Att bara ducka för problemen kopplade till detta håller inte. Känns bara som att risken är att man då låter det gå för långt, men som någon av er kloka sa är det väl upp till mig att hitta gränsen för när man inte orkar mer...
Sömn/kost/träning/ansvar bra, däremot är hon rätt ensam och allmänt uttråkad pga. inga intressen.
Superintressant att läsa om er som har erfarenhet av borderline, tack för tankar.
Inga intressen tyder på att hon mår dåligt. Frågan är varför. Om hon var så innan ni träffades också. Eller om hon blivit sådan nu senare pga ren trötthet/stress eller vad det nu kan vara.
Jag har inga intressen heller om jag är helt slutkörd. Man har ingen energi över då till det.
Hur ska man kunna fokusera på intressen om man är stressad över något. Det går ju inte.
Om nu EIPS (det gamla uttrycket för Borderline) är något hon nämnt själv så förstår jag inte varför du inte kan prata med henne om det? Känns som det är nåt som inte stämmer.
Trassla inte in dig i att etikettera, det kommer bara resultera i något att skylla på och du får svårare att lämna om det är där det ska sluta.
Överväg om du vill spendera ditt liv med henne, oavsett diagnos. Personligen hade min fru åkt på tippen samma sekund om det uppdagades att hon skrev med nått ex, som nån prepubertal sopa. Alltså jag respekterar henne högt, hade det hänt hade den person jag trodde jag älskade och respekterade inte funnits, en spricka som ur mitt perspektiv är omöjlig att laga hade tillskapats.
Du kanske hade lägre förväntningar på din respektive, och då kanske utgångsläget är annat.
Mitt enda tips egentligen är att se efter dig och barnen, ska hon bättras är det enbart upp till henne själv, med ditt stöd vid eget initiativ då så klart. Men ha en låg tröskel, låt inte hennes skit drabba dig och era barn.
Jag är så trött på folk idag, vuxna människor som sitter och skriver med andra istället för att se efter sin egen familj och hålla ihop den så långt det går, så jävla patetiskt att man får kväljningar.
Fast att skriva med sitt ex , är det alltid fel menar du? Jag har skrivit med mitt nyligen. Efter 8 år hörde han av sig och ville förklara varför han var ett svin. Ett förlåt. Som jag verkligen behövt. Jag har gått vidare men jag behövde förklaringen och ursäkten (misshandlade mig psykiskt).
Så jag tycker det beror på hur och vad man skriver om. Och att man pratar om det! Berättar, att nu skrev mitt ex, osv.
Men att skriva kärleksfulla gulliga grejer, alltså nej. Släng ut en sådan person som gör sånt bakom ryggen
Skrev förresten fel i mitt inlägg igår. EIPS är den nya benämningrn för Borderline.
Om hon har dåligt samvete och känner sig dum över kontakten med exet så har de ju garanterat skrivit något olämpligt med honom. Annars finns det väl inget att dölja/skämmas över.
Dolde hon det? Säger ju också en del isåfall
Men du menar kanske att det skulle kunna tyda på att hon har det. Nja det krävs nog mer än så.
Vi vet väl inte ens på vilket sätt hon skrev med exet. Kan vara han som vill förbjuda henne till det.
Ursäkta jag är smått trög. Skrev innan jag tänkte :)
Nej oftast brukar de med EIPS väl inte ens få dåligt samarbete. Men det fick ju hon. Jag tror inte heller att hon har det.
I vilket fall är det ju fel av honom att sitta och spekulera i det.