Sambo med borderline

Anonym (Axel Sthlm) · 2024-11-17T00:25:37+01:00

Hej alla,Jag är pappa till två små barn, en fyraåring och en tvååring. Jag bor tillsammans med deras mamma, och vi har varit ett par i 8 år nu.På senare tid har det blivit tydligt för mig att min sambo har borderline personlighetsstörning. Det råder ingen tvekan om detta ? hon uppvisar de flesta typiska symtomen och har dessutom en bakgrund som skulle kunna förklara diagnosen. Under vårt förhållande har hon vid ett par tillfällen varit på väg att göra slut med mig och har också haft kontakt med ett tidigare, destruktivt ex. Jag känner mig extremt säker på att det inte har varit något sexuellt, men det har definitivt handlat om känslomässig otrohet. Första gången avbröt hon själv kontakten på grund av skuldkänslor, och andra gången konfronterade jag henne, vilket fick henne att ta bort honom.Vi har pratat mycket om vår relation, och båda vill få det att fungera. Orsaken till att hon funderat på att lämna mig har främst varit att vi inte känner den där passionerade kärleken längre. Vi älskar varandra, men den intensiva kärleken har svalnat. Jag känner att den kan finnas där ibland, men tyvärr upplever jag att min sambo inte riktigt anstränger sig för att få tillbaka den känslan på samma sätt som jag gör.Fram till nyligen har jag tänkt att hon mest varit destruktiv i sina mönster, men plötsligt insåg jag att hon sannolikt har borderline. Detta blev en väckarklocka för mig. Tidigare har jag trott att vi kunde arbeta tillsammans för att skapa ett så bra liv som möjligt, men nu börjar jag oroa mig för att jag kanske bara slösar bort tiden. Jag är rädd för att jag förr eller senare kommer bli sårad eller lämnad, och jag kan inte längre ignorera de varningssignaler jag ser.Det som känns mest sorgligt är att vi faktiskt älskar varandra, och jag tror genuint att ett uppbrott skulle krossa henne, även om hon inte inser det just nu. Jag tror att även jag kommer känna en sorg att se den jag älskar inte vara med mig. Känner mig även orolig för våra barn, som kommer få bära konsekvenserna av vad jag än väljer att göra. Utåt sett är vår relation bra, jag tycker också den är bra 70% av tiden, men det är svackor i olika storlek varje dag från min sambos håll och det känns just nu tveksamt om hon kan ta sig ur den dåliga spiralen själv...Så jag vänder mig till er för råd: Hur hade ni hanterat detta? Finns det något att rädda, eller är det dags att gå skilda vägar? Är jag blind, medberoende, eller finns det något att bygga på? Ska jag sätta ultimatum att hon ska få en diagnos, hjälper det ens? Är det bättre att försöka kämpa för relationen, eller är det mer skonsamt att avsluta nu innan det gör ännu mer ont?Jag skulle verkligen uppskatta era tankar och erfarenheter, särskilt om ni varit i en liknande situation. Tack på förhand för era kloka ord. Mvh Axel

Anonym (La Familia)

Mon 18 Nov 2024 13:04
40 svar

Återställ Anmäl

Sambo med borderline

Anonym (12345) skrev 2024-11-18 12:37:49 följande:
Om man är rädd att bli lämnad och därmed sårad så ska man inte gå in i relationer över huvud taget.

Tvärt om! Om du inte vågar vara sårbar och älska på så vis att du skulle bli sårad om du blev lämnad "så ska man inte gå in i relationer över huvudet taget", för då handlar bara om att utnyttja andra människor för egen vinnings skull.

Men du kanske själv är narcissist, 12345?
Anonym (La Familia)

Mon 18 Nov 2024 13:17
#30

Återställ Anmäl

Anonym (JK) skrev 2024-11-17 11:19:20 följande:
och jag tror inte det du beskriver räcker för att få diagnosen.

Anonym (Snillen spekulerar) skrev 2024-11-17 18:58:48 följande:
Det låter inte som borderline utifrån det du beskriver.

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-11-18 08:58:57 följande:
Förstår inte? Du skriver absolut ingenting som tyder på borderline. Varför har du fått för dig det?

Hur lyckas ni läsa TS som att han påstår sig beskriva symptomen som lett till slutsatsen borderline???
Anonym (La Familia)

Mon 18 Nov 2024 16:39
#39

Återställ Anmäl

Anonym (12345) skrev 2024-11-18 13:42:35 följande:
Va? Ts skrev att han är tveksam till sin relation bla för att han är rädd att bli sårad. Är man så rädd att bli sårad att man tänker på att själv göra slut, vad som nu skulle vara skillnad om man själv initierar ett slut på relationen? Är man så rädd att bli sårad så kanske relationer inte är för denne då typ 80% av alla relationer tar slut.
I ditt tidigare inlägg skrev du "Om man är rädd att bli lämnad och därmed sårad så ska man inte gå in i relationer över huvud taget".
TS däremot skrev om att ".. bli sårad eller lämnad".

Det är två helt olika saker att välja att lämna en relation för att man blir sårad och bedömer att man kommer fortsätta att bli sårad av att vara i relationen, respektive att rekommendera någon att avstå relationer om denne skulle bli sårad om en relation tog slut.

Detta förra tyder på emotionell mognad och att se till sitt eget välbefinnande. Men att säga till någon att avstå relationer om man riskerar bli kär så att det gör ont om man blir lämnad, då behöver man ju anse att relationer är till för att utnyttja människor för egen vinning och när de syftet inte längre fylls byter man ut dem.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Sambo med borderline

Sambo med borderline

INNEHÅLL