Klarar du att springa en mil utan pauser?

Är kvinna och 50.
Sprang min sista mil nyårsafton 2019/2020.
Lider av löparmage, men hade ändå arbetat upp en attans fart, men den natten slog verkligheten ned som en bomb och jag tappade livslusten och så klart även motivationen till att fortsätta springa.
Har inte direkt hittat tillbaka till vare sig lusten att leva eller för att springa. 

Jodå, en mil tuffar jag runt i nästan vilket skick som helst när som helst. Springer som regel 4 ggr i veckan så brukar ligga på drygt 3 mil totalt varje vecka i enbart löpning (sen tränar jag en del annat också).

Jag har några år kvar till 50 och räknar kallt med att kunna göra det även efter 50. Min 74-åriga mamma fixar också milen utan problem.

Men kollar jag runt mig på jobbet så är det ganska få, både kvinnor och män, som skulle fixa milen nu på lunchen om man gav dem ett par löparskor. Säg 15 % kanske.

Tveksamt. Skulle få vansinnigt ont av min hälsporre i vilket fall, kanske skulle jag klara löpningen men ha ont minst en vecka. Nöjd så länge jag kan gå i vardagen, då får jag vara utan löpning. Cykla, simma och åka skidor funkar.

Hur tränar din 74 åriga mamma för att vara i så god form?

Man 55 år.

Jodå, jag springer en milrunda då och då, kanske en gång varannan vecka om inte gubbvaderna sätter stopp. Fort går det inte. När jag var ung sprang jag milen på 38 min, nu skulle jag vara glad om jag kom under 50 min. Benen känns alltid tunga nuför tiden.

Nej det skulle jag aldrig fixa, inte en chans. Löpning har dessutom aldrig varit min grej. 

 

Jadu, det var en bra fråga. Jag vet faktiskt inte riktigt.

Hon simmar en del på vintern, hon tränar en del på gym, hon åker skidor på vintern och på sommaren cyklar hon mycket till vardags samt då springer.

När jag var i min hemstad i höstas så valde jag att cykla närmare 2 mil från min syster till mina föräldrar en dag. När morsan fick höra det valde hon att cykla in 12 km och möta mig där för att sen kunna reka en väg hon ville springa som hon aldrig tagit tidigare. Senare samma vecka sprang hon också sträckan. Hon brukar ha som måtto på sommaren att springa två dagar och vila en. Trots att hon bara springer när det är barmark nöter hon ihop mer mil per år än mig som springer 4 dagar i veckan året om.

Det går ju inte fort men morsan är seg och gillar inte att köra bil så hon cyklar typ alltid överallt.

Wow, galet imponerande. Då måste hon verkligen gilla att springa och tycka att det ändå är hyfsat lätt. För mig skulle det tyvärr aldrig funka. Alla är olika.

Ja, det kan jag 43 och man. 
Jag springer 8-12 mil i veckan. 

Tror inte så många klarar att springa en mil i den åldern, troligen inte så väldigt många mer i yngre ålder heller. 

Egentligen galet hur dåligt gemeneman tar han om sin kropp. Visst man kan träna annat, gym, bollsport, pass, cykling, etc.

Jag tänker att mänskligheten hade mått så mycket bättre om alla kunde klara springa en mil. Ganska långt upp i åldrarna, svårt att säga när det exakt tar stopp men 60 är ingen ålder egentligen, 70 kanske de börjar bli svårare, men tränar man regelbundet och sunt hela sitt liv är det nog inget konstigt. 

Titta på den här kvinnan, 69 år och sprang marathon på 3,5 timma, nu 10 år senare, närmare 80 år så gör hon det fortfarande, men på 5h. Så händer ka ske mer mellan 70 och 80 än mellan 50 och 70 i kroppen. 

www.goteborgfriidrott.se/artiklar/bibbilindveteransmmarathon/

Är hon extrem, tror inte det, unik, ja definitivt, problemet är att så få håller på... 

Som sagt, om det alltid känns tungt så orkar man inte upprätthålla motivationen år efter år. Jag har D-kupa och det gör ibland ont att springa, trots bra löp-bh.

Sen är också frågan vad ni tänker på när ni springer mil efter mil. Eller lyssnar ni på nåt? Jag har aldrig hittat hörlurar som faktiskt är bekväma och sitter på plats (och inte kostar skjortan), så jag är hänvisad till tankebruset i mitt eget huvud, och det är inte kul.