Vi har varit tillsammans i snart två år, han har ett vuxet barn och mina är mellan 10-16. På sistone har han börjat lägga sig i extremt mycket när det kommer till uppfostran, kommer med oombedda råd osv. Jag tycker ofta att han inte vet vad han pratar om och stör mig mycket på det här. Har försökt prata om det, men det går inte fram. Barnen är väluppfostrade, ordningsamma (för det mesta) och empatiska, men visst ryker de ihop mellan varven, och det är en sak han ser som något dåligt och som han behöver ge råd om, för "hans barn gjorde aldrig så". Nej, klart att hans barn inte bråkade med syskon, han hade ju inga! Det är bara en av många och jag är så trött på det. Hans barn är inte världens mest välartade heller precis, så han kan hoppa ner från sin höga häst... Någon som känner igen sig? Hur löste ni det?
