Övervikt ett socioekonomiskt problem?
Jag fick hyfsat bra mat hemma, men inte jättebra, eftersom min mamma arbetade och inte hade lika mycket tid som mina vänners mammor. De var antingen hemmafruar, eller jobbade halvtid som tex tandsköterska eller också var de lärare. Åtminstone på den tiden ,sjuttio och åttiotalet ,hade lärarna korta dagar på skolan och lärarmammorna var alltid hemma på eftermiddagarna, hade mer ledigt och mer tid för barnen.
Hemma hos oss var det alltid stressigt, pappa hade ett stressigt yrke med många tjänsteresor och mamma orkade inte med allt hemma plus sitt heltidsjobb. Pengar var det ingen brist på.
Jag var mycket hemma hos mina kompisar och pratade med deras mammor, nästan mer än med min egen. Det var inte dåliga matvanor jag fick med mig hemifrån, det var stress, dåliga vanor med för mycket stress.
Vad gäller vikten har jag haft problem hela livet. Jag har kommit fram till att det beror på stress. Just nu går jag hos en samtalskontakt på företagshälsovården plus att jag går på gudstjänst minst en gång i veckan. Nu lyckas jag äntligen få ner stressen och märker då att mitt matsug och sockersug helt försvinner . Äter bättre på grund av det och går ner i vikt. Jag går på träning i liten grupp också och mäter en gång i veckan och jag har tack vare bra mat och träning lyckats gå ner i fettmassan samtidigt som jag har byggt mer muskelmassa.
Jag tror den ökade övervikten i samhället till stor del beror på stress, som ökar aptiten på socker. Men växer man upp med väldigt dåliga matvanor och inte rör på sig, då kan man säkert också bli överviktig, även utan stressproblem.