Hur blir man tillräcklig för en kvinna?

Vad gnäller hon om? Vad dras du till för typ av kvinnor? Är de t ex snyggare än du? Eller bättre på andra sätt? Och därför tycker sig ha skäl att gnälla, eller vill försöka fixa till dig?

Vanliga kvinnor gnäller oftast bara om mannen är ett stolpskott. Ibland inte ens då.

Ingen kvinna gnäller om mannen är ett kap. 

Jag gnäller sällan på min man, men jag har heller inte skäl att göra det. Och nej, han är ingen supermänniska. Men kärleksfull, omtänksam, tar hand om sig, vi delar lika på ansvar för hem och barn osv. Eftersom båda jobbar heltid. 

Självklart försöker jag ge samma tillbaka, men jag är ingen superkvinna och han kräver det inte heller. 

Nu är det ju skillnad på ett första möte, eller några få dejter, och en stadig relation.

De flesta lämnar inte ut sig det första de gör. Det ska man inte göra heller. Man bör vara ärlig, men inte berätta allt.

Att väcka intresse hos potentiella partners är en sak. Hur man går vidare därifrån, är en annan historia.

Jag misstänker att kvinnors gnäll inte kommer förrän en bit in i relationen (innan dess dumpar hon mannen i stället), samt att gnället kanske kommer av att mannen inte var den hon trodde?

Den naturliga följdfrågan blir då om hon har skäl att gnälla, eller om förväntningarna är orimliga. Om han visade upp en falsk bild av sig själv, eller om han bara visade vissa sidor? Alla har fel och brister och kvinnor är ju inte heller perfekta. 

Dagens dejtingappar verkar vara extremt ytliga och skeva. Både kvinnor och män verkar ha svårt att hitta något seriöst där.

Vanliga dödliga verkar ha större lycka på andra sätt. Att träffas genom skola, jobb, vänner, intressen osv. Var som helst där urvalet sker efter delvis andra kriterier än på dejtingappar.

Män behöver inte heller vara perfekta. Min man är långt ifrån perfekt.

Däremot behöver män ofta ha mer att erbjuda än kvinnor för att väcka intresse, eftersom tillgång och efterfrågan skiljer sig åt. Detta gör att män lägre ner på skalan ofta väljs bort eller får ett betydligt mindre urval. Dejtingapparna förstärker detta mönster och verkar ärligt talat vara ett ganska värdelöst sätt att hitta en i livspartner.

Vad menar du med att hon gör mindre än dig? Gör du mer hushållsarbete t ex? 

Ingen hade valt din man om man hade varit ärlig. Vem vill ha en halvt alkoholiserad soffpotatis med stora skulder och eftersatt hem? 

Detta visste han men ville ändå träffa en kvinna, i stället för att försöka förändra sig och förbättra sig. Trist men tyvärr tror jag inte att det är ovanligt.

Kvinnor som bara intresserar sig för toppskiktet och väljer bort bra män, får skylla sig själva ja. Men det största problemet är inte att de siktar högt, utan att de ofta går efter fel egenskaper.

Det finns inget som säger att en snygg, framgångsrik man är en bättre partner än mer genomsnittliga män. Ofta är det tvärtom. (Men inte alltid, det är även en myt att mindre attraktiva män skulle vara bättre partners).

Nja, många kvinnor klagar snarare på att mannen har förändrats. Han var kärleksfull och uppvaktande i början, tyckte om att hitta på saker. Sen blir han bekväm, tar kvinnan för given. Vill hellre sitta i soffan men en öl.

Hade han varit som tidigare, hade hon inte haft anledning att beklaga sig.

Detta betyder inte att kvinnan alltid har rätt att gnälla. Hur mycket bidrar hon själv? Är hon själv lika snygg, omtänksam och rolig som i början av relationen? Alla vill ju visa sig från sin bästa sida i början, men förr eller senare kommer vardagen. Ingen är heller alltid på topp, till viss del ska man kunna vara bekväm. Man ska kunna slappna av med sin partner. Så är det att leva tillsammans.

Ibland har kvinnan dock skäl att gnälla. Om mannen förfaller totalt, om ansvarsfördelningen för hem, barn och relation är skev, om hon sällan eller aldrig får uppskattning av sin man, om han beter sig så här men ändå förväntar sig sex osv.

Sen gissar jag att män inte lika ofta gnäller på sin partner, även när de har skäl att göra det. Män gillar läget i stället. Biter ihop eller byter ut kvinnan mot en bättre partner, om de har möjlighet att göra det.

Olika förväntningar på vad en relation ska innehålla, kan också ställa till det. Här gäller det att vara någorlunda samstämmiga samt kommunicera med varandra.

Jag tror snarare att vi måste komma bort från synen att det är ett nollsummespel. Att det måste finnas vinnare och förlorare, i stället för bara vinnare. Att friare kvinnor skulle vara negativt för män. Det är en destruktiv syn.

Kvinnor klarar sig ofta utmärkt själva ja, kan till och med skaffa barn utan en partner, med hjälp av donator.

Men mycket i livet blir enklare - och roligare! - med en partner, så länge det är rätt partner. De flesta kvinnor verkar inte heller vilja försörja och uppfostra barn på egen hand, utan ser det oftast bara som ett alternativ om de inte hittar rätt man i tid.

Både män och kvinnor måste kanske förändra sina roller och förväntningar. De flesta vill uppenbarligen ha en relation. Men de som inte vill behöver inte. Det är inget samhällsproblem eftersom det bara gäller en minoritet.

Eller så får vi hitta nya sätt att organisera våra samhällen. Det är också en möjlighet.

De flesta vill ha barn och de flesta vill ha det tillsammans med en partner. Tvåsamhetsnormen är fortfarande stark. Att en mindre grupp avviker från detta, påverkar inte samhället i stort.

Varför vill inte japaner bilda familj? När de flesta människor i världen vill det? Även i väst?

Men inte till vilket pris som helst. Där har du svaret. Troligen har Japans regeringar tagit fel politiska initiativ, erbjuder dålig föräldraförsäkring, försöker tvinga tillbaka karriärkvinnor till spisen eller vad det nu är.

Jag har hört att Japan är ett ganska ojämställt samhälle under ytan. Att kvinnorna inte bara förväntas sköta hem och barn, utan även ta hand om sina föräldrar på ålderns höst. Ibland även sina svärföräldrar!

Inte konstigt att de inte orkar. Att många (inte alla) hellre väljer karriären, samt att förbli oberoende.

Om japanska män inte heller orkar bilda familj, kanske det beror på att både kvinnorna och männen jobbar för mycket? Japan är som sagt inte direkt känt för humana arbetstider, eller för att underlätta familjeliv.

En mening föll bort i förra inlägget.

Eller så får vi hitta nya sätt att organisera våra samhällen. Det är också en möjlighet.

Men där är vi inte än. De flesta vill ha barn och de flesta vill ha det tillsammans med en partner. Tvåsamhetsnormen är fortfarande stark. Att en mindre grupp avviker från detta, påverkar inte samhället i stort.

De flesta vill ha barn, men inte till vilket pris som helst.

Missade du den meningen?

Du fortsätter att tjata om kvinnors orimliga krav och obefintliga självkritik, men undviker att bemöta andra argument till varför fler kvinnor väljer bort män och barn.

Jag skrev ett helt stycke om det japanska samhällets bristande jämställdhet. Detta har du inte ens kommenterat.