Är så less på Sverige

Tycker snarare att somliga i Sverige verkar tappa all kapacitet att lösa sina problem på egen hand. Finns så många som ts som anser att alla andra ska lösa ens problem, och gör dom inte det så är dom dumma. Såna som ts blir arga och bittra. Verkar som att offermentalitet är ett toxiskt virus som går i Sverige.

Fan ts, det finns hjälp om du mår dåligt, du behöver bara ta klivet och ta ansvar över dig själv. Sen finns det dom som söker upp hjälp men faller in i offermentaliteten igen där de tror att bara för att de gått på ett möte med en terapeut så fritar det ansvaret från de själva.

Om man nu inbillar sig att det är bättre att vara fattig och bo i ett varmare land för att man förväntar sig bli omhändertagen så är det ett ansvarstagande över sig själv att se till att flytta dit.

Men inte ens det gör Ts för att innerst inne så vet ts att den gemensamma nämnaren är ts själv. Bättre att rulla runt i sin egen bitterhet. Jag blir förbannad, finns så många som agerar hjälplöst och förväntar sig att andra ska ta hand om alla ens behov.

Så empatiskt. Sen finns det grupper som anser att många människor med psykisk ohälsa ska handfallen tas han om och tyckas synd om i all evighet. Blir som en kronisk rundgång av psykisk ohälsa med ett  omöjligt tillfrisknande.

Dessa människor tillhör ofta den gruppen själv. De tar inte hand om någon i realiteten, utan klagar mest på alla andras oempati.

Du borde rimligen få en ögonöppnare här. Tror du att ditt ansvar över dig själv bara handlar om att knapra ett piller någon har skrivit ut? Vad förväntar du dig för hjälp egentligen? Har du funderat över det? Det du skriver i trådstarten handlar mest om att du är arg över att ingen annan ser till så att ditt mående blir bra.

Ja, du har en offermentalitet, har du den inställningen så tappar du kapaciteten att lösa ditt problem. Ditt problem blir i ditt huvud alla andra ovetande människors problem, du är arg för att ingen fixar ditt problem åt dig på ett magiskt sätt. Jag kan också med all säkerhet säga att om någon toxiskt empatisk person försökte fixa ditt problem så skulle du kastas djupare ner i kaninhålet då det också blir ett uppmuntrande av ett dåligt mående. Blir som en karamell varje gång du mår dåligt.

 "Man kan bara leda en kamel till vattnet men inte tvinga den att dricka" 

Om ts trodde på allvar att en flytt vore något så hade väl hen tagit ansvar över sitt liv och flyttat redan. Nu används det bara som ett bittert innehållslöst argument till att beskriva att hens liv är så pissigt och att det är alla andras fel.

Vad gör du själv? Och vad tror du ts gör? Inte ett skit för att hjälpa andra på det sättet ts förväntar sig bli hjälpt. Finns så många med offermentalitet som gnäller.

Tror du den som mått dåligt mår bättre av ditt tydligen egoistiska kuratorskap? Din attityd runt att hjälpa någon kan vara ett symptom på covert narcissism.

Jag tror att de kanske får en tillfällig kick och går djupare ner i ett dåligt mående. Så fungerar det när man lägger förväntningarna på andra att fixa det åt en. Ens inneboende kapacitet försvinner. Victim mentality är en diagnos och med den så följer ett visst mönster. Bland annat strukturer du bidrar med.

Tror du ts skulle känna sig nöjd av att du köpte en påse mat till en tiggare? Det tror inte jag. Så fungerar offermentalitet. Det är ju mest synd om ts och det beror på alla andra, även dig. Ts kan säkert dra slutsatsen att om du arbetat med barn i slummen så har du också ignorerar alla stackare i Sverige. Det är mest synd om ts. Att denne själv antagligen inte gör något för att hjälpa andra på det sättet hen vill bli hjälpt reflekterar antagligen inte ens ts om. Så varför inbillar du dig att du gör tillräckligt i ts ögon? 

Jag tror inte du förstår vad jag skriver.