Anonym (Borderlina) skrev 2024-12-12 19:06:23 följande:
Jag störde mig inte på hans övervikt utseendemässigt eller sexuellt, han såg ut så då vi blev ihop, men jag var väldigt orolig eftersom han är 18 år äldre än mig. Min far dog när han inte var så mycket äldre än vad han är. Män runt 50 och kraftig övervikt är farligt. Dessutom hade han högt blodtryck, prediabetes, dåliga blodvärden (precis som pappa).
Jag satte honom på diet där vi började på 4500 kcal/dag vilket inte är någon svältdiet alls även om han kallade det för det, särskilt om man skär bort godis, kakor, efterrätter, alkohol och gick försiktigt ner från det till c:a 3200 (vilket han äter idag)...han fuskar ibland när han är bortrest i jobbet men det verkar omöjligt för mig att motivera till att han skall sköta kosten då.
Vi tränar ihop där jag pushar honom. Han hade gymmat tidigare, men bara kört de 4 övningar han tyckte var roliga och sporadiskt, så nu tränar vi varje dag. På vardagar kör vi ett kort intensivt pass på c:a 30-45 minuter, varierat. Ofta styrketräning med vikter hemma eller någon form av jobbig intervallträning, i början var det så att han gick uppför en backe, jag sprang, men nu kan han hänga på rätt bra de första vändorna.
På helgen lö+sön kör vi längre styrkepass på gymmet, underkropp lördag och överkropp söndag.
Jag har koll på hans vikter och antal reps i ett block jag skriver ner.
Nu är han viktstabil på 100kg, men på 1,5 år fick jag honom att gå ner från ca 140 till detta. Han är inte prediabetisk, har bra blodvärden och normalt blodtryck nu. Han har blivit starkare i överkroppen...där han redan var stark men benen är han mer svårmotiverad att styrketräna och maskar om jag inte ser så där har det inte hänt lika mycket. Jag använde mycket min sexualitet till att motivera honom att träna eftersom han var svårmotiverad men nu har han kommit in i rutin.
Efter att har läst ditt inlägg så känner jag igen mej i hel del där som din "gubbe" med att ha svårt med att motivera mej till att gå till ett gym, då jag inte har en sambo som är lika drivande som du är så blir det inte att man kommer iväg, har ingen i min bekantskap som håller på med att gymma dessvärre, jag tog tag i mej själv den 3 januari, började med att justera på dieten utan att bli helt fixerad av man äter, inget vägande eller räknande men ja tog bort allt vad "kraftig" kvällsmat och inget chips&godis&cola&ö, drog ner på snabbmat i största möjliga mån, sen så går jag powerwalks 5-6dagar i veckan, 35min runda, så nu är det nästan 29 kilo bort, så ca 5kilo till vill jag ha bort, men man märker hur pass trögare det är att bli av med de sista kilorna, så det som saknas är just att man skulle behöva att bygga upp sej själv på ett gym, men jag och motivation när det gäller gym är kass, så nu klurar på ja att köpa hem en bättre roddmaskin och se om jag kan få lite gnista för att vilja gå vidare än att ja köper ett årskort för 4500 och se gå kanske 5 gånger,
Men man märker hur pass mycket piggare man är nu emot innan man tog tag i detta, inte alls så trött och humöret är så mycket bättre, samt det är rätt så kul att få komma i kläder som sitter bra på kroppen :)
Så nöt vidare med han med att hålla igång han så mycket du kan, det kommer han att ha igen i massor i det långa loppet :)
/D