Gör han något annat med barnen? Jag tänker att det finns massor av sätt att vara en bra och närvarande förälder, som inte tog är att fixa presenter och tårta. Han kanske leker med dem? Kollar på film med dem? Pratar med dem? Läser? Spelar fotboll? Det är lätt att se vad man själv gör men ibland svårt att se vad den andra gör.
Ja att inte sänka är verkligen det minsta man kan begära. Och faktiskt att han gör hälften av mat, tvätt, städ och sånt också. Har det blivit skevt efter föräldraledigheten så är det dags att rätta till det nu. Sätt dig ner med honom, lägg fram alla sysslor, och fråga hur han vill dela upp det. Det finns en mängd sätt att dela - att göra allt gemensamt, att var och en har sina uppgifter eller att man gör vissa saker varannan dag eller vecka.
Däremot är det lite svårare med högtider. Du har en idé om hur det ska vara, och han har en annan. Det är svårt att kräva att någon ska göra på en annans sätt. Ni får försöka prata där också och hitta en kompromiss där det inte är helt utan firande men heller inte så berungande mycket. Du blir ju också trött, och det tyder på att det kanske är lite väl. Jag förstår att barnen tycker att det är jätteroligt att få presentkalender och önsketårta, men jag tänker också att de flesta barn är lika glada för godiskalender från affären och glass med chokladsås på födelsedagen. Vill du verkligen göra det så är det en annan sak, men då får det vara för att du vill och om du orkar. Jag är själv sån - jag älskar att baka tårtor och fixa barnkalas och koka kola till jul, men det gör inte min partner/barnets andra mamma. Så då fixar jag och jag kräver inte att hon ska vara med. För det mesta är hon väl det ändå, i att tex kolla vilka ingredienser jag behöver när hon ska till affären eller städa innan gästerna kommer. Alltså saker hon skulle ha gjort ändå, men nu gör hon det så att det mesta möjligt hjälper mig.
Hur mår han egentligen? Är han deprimerad? Stressad? Utbränd? Har han ekonomiska problem? Jag tänker eftersom du säger att det här har kommit, eller blivit värre, sedan ni fick barn. Inte för att det utsäktar att han dumpar allt på dig, men om man kan hitta orsaken så finns det också en chans att hitta botmedlet.
Jag tänker fortfarande att det är svårt att tvinga någon att julpynta och baka tårtor, men jag blir fruktansvärt trött på män som påstår att det inte är viktigt och därför inte vill göra något, men som mer än gärna käkar julmaten och tar emot julklappar eller tar äran för presenter till andra som kvinnan fått stressa för att fixa. Det finns många män som pyntar och fixar, och kvinnor som inte gör det, men det är så typisk och unken gammal könsroll.
Däremot att dela på hushållsarbetet kan han ju inte komma undan med att säga att han inte tycker att det är viktigt, för det måste ju finnas mat och hygien. Du får stå på dig där, som jag föreslog innan, sitt med honom och fråga efter hans lösning, annars delegerar du. Du ska inte behöva det, men vad är alternativet?
Jag blir otroligt provocerad av det du skriver, att han tycker att han vet bäst. I en familj eller ett förhållande ska det inte finnas en som vet bäst. Där tar man hänsyn till olika viljor och jobbar tillsammans för att alla ska åtminstone delvis få sina behov och önskemål uppfyllda.
Det är också oroande att du är trött och (upplevs som) sur hemma. Visst kan det vara slitigt i en barnfamilj, men man ska fortfarande få må bra och hjälpas åt. Är familjerådgivning något du har tänkt på och som han skulle kunna tänka sig?