Han kramade min brukare. Hon blev ''tokig av glädje''. Hur ska jag hantera detta?

Skriver du avvikelserapport om detta? Låter ju en aning överdrivet. Vad du ska göra är väl ingenting, händelsen är inte anmärkningsvärd. Brukarens excaltation går över.

Jag jobbar med intellektuellt funktionshindrade.
Inget har hänt som är fel och du har inte gjort nåt fel.
Däremot är det viktigt att vara tydlig med din klient/brukare och förklara att ni träffade din kompis och kompisar kramar ofta varann när de ses. Det är ett sätt att hälsa. Om man inte vill krama så måste man markera det.
Att hon också fick en kram var en artighet av din kompis.
Vad är du liksom orolig för?  Det är kanske inte så stor sannolikhet att ni stöter på honom igen?  Du kan ju tala med din killkompis också om saken att OM ni skulle råkas igen att han är lite mer försiktig 😊
Våra klienter kan lätt missförstå saker och dessutom så vill ju vissa kramas hela tiden. Vilket ju är härligt förstås men ibland kan det ju bli för mycket, haha.

Din kompis borde inte ha kramat din brukare.

Måste du verkligen skriva en rapport om det? Vilken skitgrej. Låter inte som nån vettig arbetsplats.

Tycker bara att det lät fint. Berikade säkert brukarens dag. En vän till mig jobbade också som PA, alltid samma brukare, och han var väldigt kramig och glad. Självklart fick han en kram om jag råkade möta min vän och brukaren ute, om han ville. Ibland ville han att vi skulle sjunga, då blev det en snabb trudelutt. Om alla tyckte att det var en positiv upplevelse ser jag verkligen inget fel. Visst, jag förstår att brukaren har vissa begränsningar, men hon är väl fortfarande en människa som kan få lov att bli glad över en kram utan att det ska bli tumult? 

Du kan ju förebygga nästa gång genom att inte själv ta kontakt med personer du känner när du är i tjänst utomhus.
Med personer du känner väl kan du ju förbereda genom att säga när du är i tjänst så avstår du från längre privata samtal och kramar.

Fan, jag vet knappt vad en personlig assistent är och ännu mindre vad en brukare är. Är det en förkortning för missbrukare? Är det inte bättre att kalla honom för patient och dig för sköterska?

Kan knappast vara den första eller sista saken som brukaren kommer bli exalterad över och du får avleda. Inte konstigt.

Alltså, du har ju helt rätt. Jag vet inte riktigt hur ofta hon får en kram, så det kanske var en stor grej för henne? Jag kan inte låta bli att klandra mig själv lite. Kanske jag inte ens borde ha vinkat från första början? Jag vet inte.

Hon blev ju egentligen bara glad, och det är ju fint, men samtidigt blev det som att hela grejen eskalerade. Nu är hon liksom helt övertygad om att om vi går ner till stan så kommer hon träffa min killkompis igen. Det känns typ som att jag kanske råkat "störa" nåt för henne, som om jag gjort det svårare för alla andra assistenter som tar hand om henne också. Det var verkligen inte min mening, men jag kan inte skaka av mig känslan.

Du har säkert rätt. Säkert inte första gången.