44 och gravid med en trea, behålla eller inte?

Hur hade ni gjort?

Jag är 44, mannen 40. Nu otroligt oplanerat gravida med en trea. Har två barn sen innan på 6 och 4. 

Vi har ekonomin, boendet och de delarna för fler barn. Men åldern är ju emot oss minst sagt - och vi kände oss klara med barn. Det här är ett riktigt hoppsan, jag trodde jag hade koll på min kropp men tydligen inte. (Har kondom och säkra perioder som preventivmedel vilket funkat perfekt förr men nu kanske kroppen gjort något sista ryck innan klimakteriet?)

Jag/vi vet vare sig in eller ut. Vare sig jag eller mannen är väl egentligen sugna på abort, men en trea så här sent i åren känns. oansvarigt? Eller? Vi (eller jag iaf) var ju äldre redan när de andra kom. Vi är ju också ute ur småbarnstiden nu med vaknätter, blöjor och humöret på de vi har är för tillfället stabilt. Livet är rätt enkelt just nu.

Hur hade ni resonerat om ni vore vi? Hjärta eller hjärna?

Om ni verkligen hade velat ha barn hade ni blivit glada. 

Exakt, det känns som att ni inte vill. 

Vad exakt är det du menar med att åldern är emot er? Jag hade förstått det om det handlade om att försöka bli gravida, men nu är ju graviditeten ett faktum. Är det att ni kommer vara äldre än de flesta när barnet är äldre, eller är du rädd att inte orka nu när barnet kommer, eller ja ? vad menar du?

Hur hade ni gjort?

Jag är 44, mannen 40. Nu otroligt oplanerat gravida med en trea. Har två barn sen innan på 6 och 4. 

Vi har ekonomin, boendet och de delarna för fler barn. Men åldern är ju emot oss minst sagt - och vi kände oss klara med barn. Det här är ett riktigt hoppsan, jag trodde jag hade koll på min kropp men tydligen inte. (Har kondom och säkra perioder som preventivmedel vilket funkat perfekt förr men nu kanske kroppen gjort något sista ryck innan klimakteriet?)

Jag/vi vet vare sig in eller ut. Vare sig jag eller mannen är väl egentligen sugna på abort, men en trea så här sent i åren känns. oansvarigt? Eller? Vi (eller jag iaf) var ju äldre redan när de andra kom. Vi är ju också ute ur småbarnstiden nu med vaknätter, blöjor och humöret på de vi har är för tillfället stabilt. Livet är rätt enkelt just nu.

Hur hade ni resonerat om ni vore vi? Hjärta eller hjärna?