44 och gravid med en trea, behålla eller inte?

Såsom du "hugger" emot alla som påstår att ni inte verkar vilja ha barnet, så låter det ju som att du vill ha barnet och fortsätta graviditeten. Vad mer exakt vill du istället höra? Att det kommer gå jättebra? Att ingen kommer tänka att ni är för gamla? Det är ingen här som med säkerhet kan uttala sig om den saken här. MEN det finns ju många äldre föräldrar och ingen höjer på ögonbrynen över det. Sedan vet jag inte heller om andras åsikter om era åldrar bör vara något du fäster så mycket vikt vid, det är ju er ensak. 

Däremot kan det ju vara bra att göra alla tester som finns tillgängliga för att utesluta kromosomavvikelser och ha en tydlig plan på hur du vill göra om det visar sig att barnet faktiskt har en.

No offense, men det var ni ju redan med de två andra. 

Jag är själv äldre förälder så jag kan säga det! Jag är idag 51 med en femtonåring och en tioåring. Om vi hade blivit hoppsan-gravida innan 45 så hade vi behållit. 

Fast så gamla var vi ju inte. Min man var 34 och 36. Det sticker knappast ut.

Hahaa! Skojar du? Du räknas som geriatrisk förstföderska! Även vid 36. Och din andra vid 40, eller hur? 

Nu förstår jag att du nojar över åldern eftersom du identifierar dig som?ja, jag vet inte. Men du räknas som äldre förälder efter 35. 

Ni får söka svaret inom och hos er själva om hur ni ska göra. 

Behåll barnet, ni verkar ju ha det ordnat och stabilt. Sen undrar jag vilken vecka du är i? Det är ju inte alltid det går vägen vid så hög ålder utan slutar med missfall.

På det du skriver. Ingenstans om att det ska bli kul med ett barn till, däremot bara att ni inte tycker det är kul med abort.

men en trea så här sent i åren känns. oansvarigt? Eller? Vi (eller jag iaf) var ju äldre redan när de andra kom. Vi är ju också ute ur småbarnstiden nu med vaknätter, blöjor och humöret på de vi har är för tillfället stabilt. Livet är rätt enkelt just nu.

vi kände oss klara med barn

Jag har en granne som blev oplanerat gravid vid 44, de hade då två äldre barn typ 6 och 8år ungefär. Pappan är ännu äldre typ 10 år till. Det här barnet föddes med downs men det visste de om innan såklart. Skulle aldrig nånsin tänka tanken på och titta snett på dem, tvärtom den mamman är en riktig förebild, så himla stark, lugn och trygg mamma. Men med det sagt är det ju inte för alla, men om ni känner att ni vill och orkar så klart ni ska ha kvar! Dock behöver ni fundera på hur ni ställer er till om barnet visar sig ha fosteravvikelser.

Ni är pigga nu ja, men du är 60+ innan ungen ens slutat grundskolan. 

Att bli pappa vid 40 är en sak, att bli mamma vid 45 är en annan.

Jag är 60, min yngsta är 25. Hade inte orkat med tonåren nu kan jag ju säga.

Bara för att du inte gör det betyder inte samma sak för någon annan. Man anpassar sig rätt bra. 

Men gud vad trött jag ibland blir på Sveriges åldersfixerade befolkning. Här måste allt göras i vissa åldrar eller ordningar annars är det fel. Du är bara 4 år äldre än när du fick ditt först barn, är väl inte sån enorm skillnad.

IVF får man inte efter 39 år om man inte kör privat, för då är man för gammal är det bestämt här. Ändå kan man sitta på en rejäl ägg-reserv vid den åldern, här tas liksom ingen hänsyn till individens förutsättningar. 

www.dn.se/sverige/anna-hammarstrom-flog-till-kina-for-att-foda-sitt-tolfte-barn-och-radda-livmodern/