• Anonym (Jag)

    Min dotter vill knappt träffa mig

    Jag är separerad ifrån min 12-åriga dotters mamma sedan 2 år tillbaka. Första tiden gick jättebra, hon var hos oss varannan vecka osv. Men bara efter ett par mån så började dottern inte vilja komma lika ofta, utan anledning. Från okt -23 så har hon inte sovit hos mig en enda natt. Hon vill helt enkelt inte. Till saken hör att hennes mamma är bipolär. Jag tror att detta påverkar dottern otroligt mycket, men exet vägrar erkänna det. 


    Jag har också träffat en ny. Har frågat flera ggr vad dottern tycker, om hon är ok med det osv. Hon säger att det är jätteku, att min nya är jättesnäll. Dom messar en del osv så jag litar på det hon säger. 


    Dom få ggr som dottern vill komma är så fort det är något kul som ska hända, då passar det. Jag får koll kärlek tillbaka av henne. Försöker prata osv om allt, men hon säger ingenting. 


    Till saken hör också att hon skickar sms till en hel del personer på kvällarna och säger godnatt. Släkt osv. I stort sett alla får ett hjärta, men inte jag. Vilket gör att det är ett medvetet val. Och jag har absolut inte gjort nåt fel. 


    Hur ska jag bete mig? 


    Saknar min dotter så oerhört mycket!!!

  • Svar på tråden Min dotter vill knappt träffa mig
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Man vänjer sig) skrev 2025-01-01 14:10:04 följande:

    Din dotter är nästan tonåring. Det är nog bara att vänja dig.


    Att hon bara vill vara med mamma och inte sin pappa? Och att bete sig som hon gör?
    Tveksamt. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Pappa till tre barn) skrev 2025-01-01 16:48:10 följande:
    Hon ser antagligen fördelar med att vara hos mamman mot att vara hos dig. Var har hon sina vänner? Bestämmer ni något intressant så hon vill komma? Ofta får man faktiskt engagera sig och föreslå saker.

    Vi och mamman bor väldigt nära varandra, så varken vänner eller skola är någon skillnad. 


    Vi gör väldigt mycket kul!! Mer än vad hennes mamma hittar på med henne. Men är ju bara dom gångerna hon väljer att komma, inte annars. Vi engager oss oerhört mycket ska tilläggas!! 

  • Anonym (Jag)
    Tom Araya skrev 2025-01-01 16:55:14 följande:

    Fråga henne.
    Ring och säg att du saknar henne och undrar varför hon så sällan är hos dig.


    Gjort. Hon säger bara att hon inte vet. 
  • Anonym (Jag)
    Spucks skrev 2025-01-01 19:43:34 följande:
    Säger du det eller din dotter?
    Båda två. Jag kan inte se nåt fel jag gjort. Och har försökt prata med henne och fråga henne, men hon säger att jag absolut inte gjort nåt fel. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (T) skrev 2025-01-01 19:48:42 följande:

    Varit med om liknande som barn. Samma ålder. Säger bara ett råd. Vad du än gör, ge inte upp, fortsätt bjuda in och fortsätt ringa.
    Min pappa blev väldigt sårad och ledsen, slutade höra av sig helt. Blev väldigt mycket ångest av detta för oss båda.  idag när jag är vuxen har vi bra relation igen. Men det tog tid. 

    För min del så mådde jag dåligt, och var påfrestande för mig att flytta runt. Pappa bodde på landet, mamma i stan. Var mkt lättare att ta sig till skolan från mamma. Och pappa hade svårt att prata om känslor vilket gjorde att jag inte helt förstod fören långt senare hur viktigt det var för honom att jag skulle komma dit. Usch hemskt allting.


    Jag gör så gott jag kan. Men får ju noll tillbaka. Svårt att fortsätta, man vill ju absolut inte tjata heller. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Moses) skrev 2025-01-01 19:51:17 följande:

    Hon trivs bättre hos mamman gissar jag. Hon har väl sin hemmabas där med alla sina vänner/ saker/ hobbies osv Packar hon en resväska när hon ska till dig?


    Det enda du kan göra är att göra så hon trivs hos dig och inte ifrågasätta (eller tjata) så hon känner sig tvingad att göra vissa saker för att du vill.


    Ja, men det är ju ett val hon gjort. Vi har försökt få iordning hennes rum tillsammans, allt för att hon ska vilja komma hit mer. Men funkar inte. 


    Men är ju inte rätt heller att hon bara kommer och hänger så fort nåt kul händer. Prata om att utnyttja situationen. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (eve) skrev 2025-01-01 20:02:10 följande:

    Om det här undvikandet att komma hem till dig sammanfaller ungefär i tid med att du fick en ny partner: I så fall tänker jag att hon kan känna sig lite utanför, nu när du har träffat en ny kvinna. Även om dottern har en bra kontakt med din nya partner och de har en vänlig ton sinsemellan, så är det ju inte riktigt samma sak som när ni var ensamma.

    Är modern fortfarande ensamboende? I så fall har dotter en invand relation som gör det enklare att vara i det hemmet.

    Alternativt har modern blivit sämre när det gäller sitt mående och dottern vill vara hemma så mycket som möjligt, för att hålla koll och för att hennes mamma inte ska bli ännu sämre. Barn är lojala och väljer ganska ofta att bo med den förälder som mår sämst. 

    Alternativt; I olika åldrar behöver man sina föräldrar olika mycket. Smärtsamt för den förälder som kommer i bakgrunden, men det kommer sannolikt att gå över, bara föräldern håller kvar en god kontakt.

    Lycka till!


    Så kan det vara, har jag också funderat över. Har försökt hitta på saker själva också, men blir inte bättre. Hon frågar ofta då varför inte min nuvarande sambo är med. 


    Mamman är fortfarande ensam ja. Och såklart tycker säkert dottern synd om henne. Men en 12åring ska inte ha den pressen att behöva ta hand om sin mamma. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Moses) skrev 2025-01-01 20:48:45 följande:
    Tycker du att din dotter utnyttjar situationen? Det är ju du som vill hänga med henne och skapa en relation med henne. Får vibbarna att du i princip försöker skuldbelägga henne till att spendera tid med dig. Det blir ingen bra dynamik i så fall. Du kanske ska vara lite mer självkritisk än att förutsätta att det beror på exet eller din nya, eller dottern.

    Känns ju så när hon bara kommer när det är kul på gång. 
    Såklart inte jag vill skuldbelägga henne! Vill förstå varför hon inte vill komma hit så jag kan försöka lösa det. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Man vänjer sig) skrev 2025-01-01 20:49:37 följande:
    Det är ju ditt jobb som förälder att fortsätta att finnas där, trots att du får noll tillbaka.
    Tro mig, jag gör så gott jag kan.
Svar på tråden Min dotter vill knappt träffa mig