Pojkvän har blivit så otroligt otrevlig

Jag hade lämnat. Kanske ställt ultimatum först, så han fick en chans att bättra sig. 

Trist nog så verkar det som att kärleken är över för hans del.
Så nu återstår frågan om du tänker stanna kvar i ett kärlekslöst förhållande, för barnets skull. Detta är sällan en särskilt bra idé. 

Eller om du gör slut, och hoppas på att återigen få uppleva verklig kärlek. 

Jag tror ditt barn mår bättre av att se två föräldrar som mår bra på var sin hand, än två föräldrar som är olyckliga tillsammans. 

Låter som att han stannar kvar enbart för att det är lättast så. Han säger ju det själv i och med att han inte orkar dejta någon nu om ni går isär. Tror tyvärr inte att han längre har de rätta känslorna för dig och om det började redan för typ 2 år sedan så fattar jag inte att du själv ens orkat med att stanna kvar: Ett par månader för att se om det finns någon chans eller vilja från hans sida att det blir bättre men inte år.

Jag hade frågat : Hur mår du egen??!! Vet du att du börjar gå mig helt på nerverna, nu är det dags att tala i klartext, vad är det som egentligen pågår??!!
Jag är sjukt less på din attityd och saknar den du var förut.
Är han lika otrevlig här och inte fattar på allvar att du mår dåligt över hans beteende så säg att han får sova på saken en vecka medan du flyttar till tex din mamma med sonen.
Man kan inte förhöra sig själv och bo ihop endast för bekvämlighetens skull, antingen talar han ur skägget och lägger korten på bordet och ni reder ut det här som ett team eller så, ja, vad är det andra alternativet?

Ta mod till dig och ställ honom mot väggen!

Jag har tänkt den tanken flera gånger. Just nu har jag dock valt att fokusera på vårt barn o skulle inte vilja inleda ny relation. Men jag tycker bara hela hans sett är konstigt tänk. dvs jag tror absolut inte han vill göra slut med mig. Men han Verksr bara ta allt för givet men alldeles för extremt dvs han tänker att han inte behöver bry sig npgpt för göra slut vill han inte. Han har liksom tagit upp flertalet gånger att han kommer aldrig göra slut o velat ha respons på hur jag tänker. han är nog nöjd hur det är nu

Jag har tänkt så men men han vill redan ha ett till barn så jag fattar inte hur han tänker 

Han måste förklara sig. Han kan inte ta ut det på dig bara. Något är ju fel. Det händer att män få en slags depression efter att ha fått barn. Mitt ex var också lite så. Han menade att man inte har något liv längre, man är så bunden med barnet. Det är klart att det är så. Men en del blir ändå chockade över hur det är. Kan hända att han känner sig inlåst, uppbunden. Men det var förstås också hans val , och det blir ju bättre igen. 

Andra alternativet är att han inte vill vara med dig. Att han har förlorat känslorna, men inte riktigt vågar lämna just nu. Hur som helst, han måste säga vad det är. Sätt press på honom! 

Jag hade aldrig skaffat ett till barn med honom. Som sagt jag hade tagit mitt pick och pack och lämnat själv. Även om man inte just nu är intresserad utav en ny relation så är det betydligt bättre att bo ensam än bo tillsammans med någon och vara ensam i relationen. 

Just när det kommer till problem i förhållandet med barn under 3 tycker jag personligen att man faktiskt ska vara väldigt tydlig med att vissa saker faktiskt är problem, utifrån att föräldraskapet faktiskt är en tuff period. 

Jag tycker det är väldigt viktigt att "inte ta skit" så det är också rimligt att du börjar punktmarkera att du inte tycker det är okej att hålla på och vara otrevlig och grinig och att du faktiskt förväntar dig att han tar hand om sig själv, så att han faktiskt orkar vara den personen som du skaffade barn med!  Och vill han inte ha ett förhållande så behöver han vara mer vuxen och faktiskt säga rakt ut vad han vill istället.

Och det ska du så.klart inte skaffa med  den här personen. Hade aldrig stått ut med.detta beteende och hade inte heller velat utsätta ett barn för det.

Han tycker inte ens om dig längre. Oavsett varför (personligen tror jag att han helt enkelt känner sig misslyckad med sitt liv och tar ut det på dig) så förtjänar varken du eller barnet det här. Det hoppas jag att du förstår själv.