Byte av skola.

Men grundproblemet kvarstår ju oavsett: att du valt att flytta så långt bort från ditt barns andra förälder så att han och ni måste pendla till skolan. 

Om du och pappan bodde närmre varandra, och ni båda bodde nära sonens skola skulle detta vara en ickefråga. Men nu har du flyttat och tycker att pappan (och sonen även om du menar att han trivs med att pendla) ska bära konsekvenserna av det. 

Jag vet att det kan vara svårt att ordna med bra boende vid en skilsmäss. Det kan finnas dåligt med bostäder i området/staden, och man kanske inte vill bo där, eller har träffat en ny som bor någon annanstans. Men som förälder måste man sätta sitt barn i första rummet, och i det ingår att göra livet så lätt som möjligt när familjen splittras. Ert barn bort kvar i huset ni bodde i, och det är jättebra. För barnets skull så bör man sen hitta ett boende på rimligt avstånd, så att växelvist boende blir så smidigt som möjligt. Att flytta 45 min bort med bil är långt. Det borde vara möjligt att hitta något närmre, kanske inte drömbostaden, och kanske inte omedelbart, men det borde gå. Tyvärr blir man låst när man skaffar barn. 

Hur som helst, nu har det blivit som det blivit, men det kvarstår att du inte kan kräva eller förvänta dig av pappan varken att han ska flytta eller pendla pga ditt val av ny bostad. Självklart finns det en stor risk att barnet så småningom väljer att inte bo växelvis utan att bo hos den förälder som är närmst skola, aktiviteter och kompisar. Det är vad pappan riskerar om han låter barnet börja i mellanstadiet där ni bor och jag har full förståelse för att han inte vill riskera det, utöver all tid det skulle ta för honom att behöva pendla för att anpassa sig till ditt nya familjeliv. Att du behöver göra det är ju en konsekvens av att du flyttade dit du flyttade, det kan du inte lägga på någon annan. 

Problemet är ju att det inte är det omvända. Och att ni båda verkar väldigt låsta i era positioner.

I längden är det ju orimligt för er son att ha så långt mellan sina föräldrar. Detta med fritids handlar ju om max nåt år till om han nu ska börja fyran, men resten av uppväxten är han dömd att bo långt ifrån det ena eller det andra i sitt liv.

Och du kan ju nämna alla ursäkter du kan komma på för dina val och ditt agerande, men problemet är ju att det upplägg du och pappan har skapat inte fungerar och att det går ut över er son.

Hur menar du att han skulle behöva gå på fritids även om du bodde närmare pappan? Men inte om han går i skolan där du bor nu?

Och fritids är ju bara nåt år kvar, så hur lir det sen? Ska han pendla på egen hand de veckor han bor långt ifrån sin skola?

Om man tvingas göra ett sämre val i en trängd situation så kan man ju välja bättre senare när läget är annorlunda. Men så har du ju inte valt att göra, utan istället bundit dig ännu mer dit du flyttade, med hus och familj. 

Fritids är inte så länge till, max ett par år, troligtvis kortare. De flesta barn jag känner börjar gå hem själva redan i fyran eller strax efter. Jag hade inte lagt så stor vikt vid den frågan i valet om skola. 

Sen kommer han väl ändå behöva fritids under pappaveckorna även om han går i skolan nära er. Eller ska han gå hem till er och pappan hämta där efter jobbet? Hur dags skulle han kunna hämta på eftermiddagarna med de arbetstider han har och körtid från jobbet hem till dig? 

Är skolan som pappan vill 25 min bil eller gångväg från pappans hus? Jag tänker att om det är 25 min bilkörning så kommer ju pojken aldrig kunna ta sig hem själv från skolan. Eller hur är det tänkt? 

Nu vet jag inte om du har en ny man, men det låter så. Hur ser han på att ditt ex ska komma hem till er och hämta barnet varje dag varannan vecka de kommande ganska många åren? Finns det kollektivtrafik så att barnet tex i högstadiet skulle kunna börja åka hem till pappan själv efter skolan? 

Hur tror du att barnet kommer att reagera på att gå hem till er efter skolan och sen varannan vecka bli hämtad av pappan och åka hem till honom? Finns det en risk att han kommer börja protestera och vilja bara stanna hos er? Det låter som ett bekvämt upplägg för barnet, men finns det risk att umgänget med pappan försvåras när han ska vara hos et fast han bor hos pappa under pappaveckorna? 

Det är inte en lätt fråga. 

Det låter ju helt klart som att pojken hat mycket att tjäna på att gå i skolan nära er. Jag vidhåller vad jag har skrivit tidigare att eftersom du flyttat (oavsett om det var nödvändighet eller god anledning) så kan du inte kräva att pappan ska ta pendlingen, men som jag ser det är det två frågor:

Vad är bäst för barnet?

Och hur går det att lösa praktiskt?

Om du delar på dessa frågor så blir det kanske lättare att komma fram till något. Jag skulle råda att du skäpper försöken att övertala pappan att välja ditt skolförslag och istället ha ett mer öppet samtal om vad som är bäst för sonen. Prata om och priotera de olika delarna som närhet till vänner, möjligheter att slippa fritids, närhet till aktiviteter, så lite pendlingstid som möjligt, kvalitet, inriktning, storlek på skolan, möjlighet för barnet att själv gå hem från skolan osv. Hjälp varandra att inte falla in i diskusion om vem som behöver köra utan håll den frågan till senare.

Om ni lyckas enas om vilket alternativ som är bäst så kan ni gå vidare till hur det kan lösas praktiskt. Varför vill pappan inte pendla med pojken? Argumentera inte med honom utan försök lyssna. Är det för kostnaden? Då kanske ni ska dela på den, eller du ta större del. Är det för tiden? Då kanske du kan köra vissa dagar och han vissa. Kanske kan ni köra pojken till Uppsala och pappan därefrån? Kanske ska han inte bo varannan vecka utan mer hos er under veckan och hos pappa på helgen? Här får du försöka inta en ödmjuk hållning och inse (som du ju gör) att du har flyttat och har ett geundansvar här, och försök hitta kreativa lösningar. 

Hoppas att det löser sig till barnets bästa - som ju båda är att gå i rätt skola och ha föräldrar som är eniga och samarbetar. Lycka till! 

Pendlingen verkar ju bli lång varannan vecka oavsett. Jag har själv barn med adhd och min fundering är främst kompisarna i skolan. Om din pojke har kompisar och trivs någorlunda i klassen han går nu så är det väl bättre att börja i den skolan där de flesta klasskompisarna börjar? Det kan vara kämpigt med kompisar när man har adhd och att komma helt ny till en klass där man inte känner någon är tufft för de flesta barn. När man börjar mellanstadiet blir kraven större, både vad gäller skolprestationer och socialt från de andra eleverna. Alla får inte vara med längre på samma sätt som på lågstadiet. 

Men det är väl inte så konstigt att han hakar upp sig på det? Även om det ?bara? är 30 min mer än till skolan som han föreslår så blir det väldigt mycket tid varje dag, vecka och månad. Och du har inte rätt i ditt argumebnt att det är hans tur nu. Försök hitta en kompromiss istället, antingen något av de jag gav exempel på eller något annat. Jobbar pappan i Uppsala? Kanske räcker det då att han kör pojken till stan på morgonen, så kan han ta bussen ut till er själv? Eller så kan han köra på morgonen och du kör sonen till pappan på eftermiddagen, så att han är där när pappan kommer hem från jobbet. Eller något annat. Du kan försöka få er båda att komma ur era låsta positioner genom att diskutera olika lösningar.

Sen sitter ju den av er där barnet är folkbokfört på trumfkortet eftersom det blir skolan närmast bostaden om ni inte kommer överens, men det bästa är ju att hitta en för alla acceptabel lösning. 

Men kommer någon av de han känner att hamna i samma klass? När man går från en skola till en annan tillsammans med flera i sin klass brukar de se till att man får någon eller några kompisar med sig till den nya klassen. 

Jag fattar att det är segt att du ska behöva fortsätta pendla och jag förstår absolut att det kan vara en fördel med att slippa fritids. Det kan iofs även vara en nackdel, barn med adhd kan ofta fastna framför en skärm men det behöver inte vara så. Hur är det för din pojke? Vad gör han när han är hemma själv efter skolan? 

Jag kan ju ärligt talat förstå pappan när jag läser om hur upplägget skulle bli med den skola du förespråkar. Skulle det bli den skola du vill blir det bara nackdelar för pappan, dessutom är risken väldigt stor att sonen faktiskt till slut kommer vara ännu mindre med pappan för att det helt enkelt blir för jobbigt. 

Alternativet med att gå hem till dig efter skolan för att sedan bli hämtad låter ju ganska osmidig med ett barn med npf. De brukar ju ha svårt med omställningar och att lägga till en omställning varje dag vv kommer sluka energi för ett barn med npf, även om de inte ser det själva innan. 

Du tycker att en lösning skulle vara att barnet skulle kunna vara mer hos dig. Alltså alla fördelar för sin del egentligen men alla nackdelar för pappan. Sen är ju frågan hur ser skolorna faktiskt ut avseende anpassningar för barn med npf? Hur står det till med andra saker, lärartäthet osv. Du pratar inget om för eller nackdelar med skolorna som valet i princip står mellan. Bara att barnet skulle slippa fritids och att det är pappans tur att pendla.

Vet inte om du redan svarat när någon fragade och jag missade det, men var är pojken skriven?