Byte av skola.

Du kör längre idag, kanske dags för pappan att ta det ansvaret ett tag?
Eller han ser det inte så?

Sen skriver du att han generellt är för liten för att bestämma själv, samtidigt har ni redan involverat honom. Tror du att det förenklar för honom eller ställer det krav på honom när han får dessa alternativ? Många barn vill välja rätt, vill inte välja fel och valet i sig kan väcka ångest. 

Min son har inte ADHD, däremot ADD och mild autism och vi bytte skola inför VT2024. Vi sa inte ett ord om det förrän vi föräldrar hade snackat ihop oss, hälsat på, pratat m rektor etc. Just för att det inte skulle lägga ännu mer tyngd på honom. Utan vi tog reda på så mycket vi kunde så att vi sen kunde svara på allsköns frågor men beslutet var vårt. 

Finns det någon familjecentral inom kommunen som ni kan prata med?

I detta fall så brukar det bli bäst om han får vara med och bestämma just för att förbereda honom så långt innan som möjligt. Han har även varit med ett antal gånger när vi hämtat hans bonus systrar på skolan och tyckt om skolan av bara det han sett. 

Hans pappa vägrar att ens åka hit och hälsa på skolan för att det inte ens är ett alternativ för honom. 

Ni kanske bör ta hjälp av någon då så att pappan också förstår argumenten?
Familjerådgivning eller skolcentral eller liknande? Om det finns sådana stödfunktioner inom kommunen?

Det är ju ett faktum att du kört barnet längre under ett tag. Så inte mer än rimligt att det kan bli tvärtom nu? Barnets bästa måste gå först!

Vad har pappan för skäl att välja "sin" skola när fördelarna med "din" skola överväger så för sonen? Är han allmänt egoistisk och struntar i sonens behov eller har han skäl som du inte skrivit i tråden?

Och varför skriver du att sonen fått välja mellan dessa skolor när pappan vägrar? Då är det ju inget val för sonen, utan pappan bestämmer?

Vad har pappan för argument för vilken skola sonen ska gå?

Det blir ju allmänt problematiskt att bo så långt från varandra när man ska dela boendet för barnen. Så vart ni än väljer att han ska gå i skolan så kommer det att vara långt från en av hans hem. På sikt kommer han möjligen att välja bort ett av hemmen om det blir för krångligt för honom att ha det så. Eller att han fortsätter men väljer att må dåligt själv för att ni föräldrar ska slippa ta ansvar för hans situation. 

Ett barn ska INTE ta sådana beslut! Ni vuxna måste använda hjärnan här och självklart ska han inte gå i en skola som är ännu längre ifrån dig. Hitta något som ligger halvvägs, gärna en friskola. De har en tendens att ha bättre förutsättningar för elever med diagnoser.

Om du och exet inte kan enas så boka samarbetssamtal via Familjerätten.

Jag har kört honom i 6 år och pendlat och han är så van vid det så oavsett vem som skulle behöva köra honom så är det inget nytt för honom.

Han pappa vägrar denna skola bara för att han får köra så pass mycket längre än vad han brukar eller hade tänkt behöva. 

Vi hade absolut kunnat sätta honom i mellan oss men då måste han fortfarande gå på fritids efter skolan. Alternativet att han går här är att han kan gå hem efter skolan då det är väldigt nära och slippa fritids. Därav har han då fått alternativ.
Hade han inte haft sin bästa kompis här där vi bor hade jag inte ens gett han detta alternativ utan då han vi kört på pappans val och jag hade helt enkelt bara fortsatt köra honom. Men nu när han vägrar fritids så pass mycket också så fanns det ett till alternativ. 

Hela grundproblemet är ju att nån av er måste köra honom och ganska lång bit dessutom, för att få hans vardag att fungera! Det funkar kanske nu när han är relativt liten, men det blir ju ett hinder för honom att vara självständig.

Och du skriver dessutom bara om körningen till skolan utifrån din och pappans synvinkel. Du tycker det går bra. Men vad tycker sonen? Att ha 45 min till skolan är ganska stor skillnad i när man måste gå upp osv jämfört med 10-15 min till skolan. Din son kanske gillar att sitta dryga timmen i bilen varje dag, men många barn skulle ogilla den situationen i längden.

Och även om ni väljer skolan som ligger närmre ditt hem så måste ju sonen pendla de veckor han är hos pappan. Så ingen vinst för honom på den biten. Att man är van vid något innebär inte att man trivs med det. 

Nej absolut det förstår jag med att många inte trivs eller klarar av det.

Idag har han också nära till skolan hos sin pappa men jag har kollat med honom under så många år vad han tycker och det påverkar inte honom alls så pass mycket som många kanske skulle tro. 

Då får du väl göra vad du kan för att tvinga pappan att gå på din linje. 

Kan du hämta pojken på morgnarna och köra honom till skolan de dagar han är hos pappan, och köra konom hem på efm också kanske (om det inte går buss)? Så pappan slipper hela biten om att köra långt.