Längtan efter nummer 3, mannen vill ej

Som rubriken redan skvallrar om så handlar det här om den där tunga längtan efter ett tredje barn där min man inte är med på noterna. 
Vi har idag två döttrar på 10 och 5 år. Det har varit en turbulent resa då vår första haft en hel det svårigheter och utmaningar och sjukhusvistelser men där det de senaste åren rullat på bra.
Lillasyster börjar 6års i höst och är en liten trotsig diva helt i sitt slag, men skänker sååå mycket glädje. 

De senaste tre åren har jag velat börja försöka för en nummer 3. Jag har en oerhört stark längtan för detta. Jag själv är ensambarn, och vill ge mina barn den kärlek och gemenskap som syskon kan ge. Och trygghet, när de blir vuxna. Och jag har alltid velat ha den där stora familjen som strålar samman på högtider... 

Min man å andra sidan har två syskon, där de egentligen inte står varandra så nära och han har ingen toppenrelation varken med sin pappa eller sina bröder. Han känner sig nöjd med två barn, och även fast han försöker förstå min längtan och önskan så vill han ju inte ge med sig bara för att jag vill. Och det respekterar jag... 

Men min längtan kvarstår. Och när jag försöker acceptera och se en framtid utan vårt tredje barn så känner jag en fruktansvärd sorg... 

Vet inte vad jag vill med detta inlägg egentligen... bara ordbajsa o gnälla lite till någon som kanske förstår eller är i samma sits... nåja....

Det du vill ge era barn med ett till syskon är ingen som helst garanti och de kan lika gärna vara helt nöjda som det är. Detta är dock en icke-fråga eftersom din man inte vill. Ta itu med dina egna trauman istället för att försöka tvinga fram något slags scenario där du lever ut via dina barn. Påminner lite om alla föräldrar som önskar att de vore bra på en viss sport och sedan tvingar ungarna att leva upp till dessa brustna drömmar...

Ja alltså det finns ju inga garantier för att syskon kommer vara nära varandra. Jag har själv tre syskon , min syster träffar jag ofta och pratar med nästan varje dag. Min storebror bor i ett annat land men vi ses när han är här på besök. Min lillebror är jag inte ovän med men vi har inte setts på över 5 år fast han bor i samma stad. Han träffar ingen i familjen och har inte ens träffat mitt yngsta barn. 

Ser ofta i såna här trådar att mamman vill ha barn nummer tre för barnens skull men de är ju redan två så de är inte ensamma och som sagt finns inga garanterier. Jag väntar själv fjärde barnet nu så dömer ingen som vill ha många barn men jag tycker inte man ska tvinga fram det mot den ena förälderns vilja med ursäkten att det är ?för barnens skull?.