Borde jag göra abort??

Hade gjort abort alla dar i veckan. Mycket dumt beslut att chansa när man redan har 4 friska barn. 

Vad säger mannen? Hoppas du lyssnar iallafall mer på honom än random folk på FL.

Skulle ni orka med ett sjukt/handikappat barn ifall det skulle råka bli så? Det är värt att tänka på.

Jag skulle aldrig ens överväga att behålla utifrån faktum att ni haft det knackigt . Detta kan mycket väl vara sista spiken i kistan när ni återigen får slåss med vaknätter, kolik, blöjor, kasst sexliv  och noll tid för varandra. För att inte tala om risken med din egen kropp som kanske inte riktigt återhämtar sig heller .

Du har alldeles för mycket att riskera och spelar ett högt spel med att gambla om din familj och ditt förhållande. 

I mitt fall är detta en icke-fråga just därför.  

Jag vill inte skriva att du ska göra abort, men tänk efter noga. Ni har redan fyra barn. Vill ni verkligen ha fler? Ert äktenskap har nyligen genomgått en svacka och en kris, vilket inte är ovanligt under småbarnsåren. Nu ser ni fram emot nästa livsfas, när barnen börjar bli större och mer självgående.

Ni vet inte heller vilket slags barn ni får. Bara för att de andra fyra har varit "lätta", betyder inte det att det blir så igen. Skulle ni få ett barn med stora svårigheter eller särskilda behov, kommer det att påverka hela familjen och indirekt gå ut över de andra barnen. Även om de förstås kommer att vara ganska stora redan när minstingen är några år gammal.

Prata med din man. Hans åsikt är förstås också viktig, även om du har sista ordet.

Jag tycker att ni bör satsa all energi på den familj ni redan har, samt vara noga med skydd i fortsättningen. Du kanske känner dig "gammal", men är bara 38. Många blir gravida i din ålder och även senare.

Men jag vet att abort inte alltid är ett lätt beslut. Bara du kan i slutändan avgöra vad som är rätt.

tack för svar. Ni skriver det jag själv tänkt. 

min man är givetvis på min sida oavsett vad jag väljer. Han tycker båda vägarna är bra att gå och är inte direkt ett optimalt bollplank.. 

Din man låter mogen och ansvarsfull som stöttar dig hur du än gör. Sen har han självklart rätt till sina egna tankar och känslor kring detta. Han verkar inte helt emot ett till barn, men skulle ni orka? Skulle ert äktenskap klara det? Är det värt att riskera det ni redan har? Abort kanske trots allt är det minst dåliga alternativet i er situation. Du verkar själv ha kommit fram till detta.

Jag har aldrig varit i din situation själv, men vet andra som har varit det. Inte exakt som er, men liknande dilemma kring abort eller behålla, i en situation som av olika skäl inte är optimal. En del har i slutändan valt att behålla, andra har gjort abort.

Jag vet ingen som ångrar sina barn, däremot ångrar de ibland omständigheterna kring hur barnen blev till. Det kan handla om att de önskar att de hade valt en bättre pappa, att de var för unga eller för gamla, eller hade dålig ekonomi. 

Som motvikt bör påpekas att de flesta som gör abort inte heller ångrar sig. Pro-lifare påstår ofta att detta är vanligt, men forskning visar något annat. De få som ångrar sina aborter, är nästan alltid de som egentligen inte ville göra abort. Som kanske utsattes för påtryckningar och senare ångrar att de lät sig övertalas. De som inte ville ha barnet ångrar sig däremot ytterst sällan. Lättnaden är oftast större än ledsnaden.

Jag blev oplanerat gravid när våra två barn var 4 & 7 år och vi också började känna att vi precis kommit ur småbarnsträsket och såg fram emot nästa fas. Vi valde att behålla och mini är nu 14 månader. Vi är jätteglada att vi har henne, men det är också slitigt att ha tre barn och jag önskar samtidigt att vi hade mer tid. Jag var 39 när hon föddes och tycker fortfarande det känns jobbigt att jag kommer vara runt 60 när alla barn flyttat ut. 

Det finns inget rätt eller fel, utan välj det som känns mest rätt för dig. 

Om abort känns som enkel bra metod.Men inte annars.Tänk om du ångrar dig oavsett.

Tänker man så skulle ingen våga skaffa barn.

Det är stor skillnad på att vara medveten om risken att få ett extra krävande barn, om man vet att man kan lägga all fokus på det barnet (och ev ett till), och att kalkylera med den risken om man redan har flera barn och inte vet om man har tid och ork för ett barn till. Inte ens om barnet var en kärnfrisk liten solstråle som sällan ställde till besvär.