Borde jag göra abort??

Du skriver många bra och tänkvärda saker, speciellt det om att det oftast är de som INTE ville göra abort egentligen som ångrar sig. Men de som bestämt sig flr att det är det rätta gör det inte. Jag tror heller inte jag skulle ångra mig när jag tänker efter. tror det allra vettigaste är att fokusera på det jag redan har? men det är svårt. Tror alltid att man kommer tänka på hur det kan ha blivit. men det gör man nog oavsett. 

Det är lite det jag känner med, att jag kanske är lite för gammal egentligen. Även om allt under 40 egentligen inte är någon ålder att prata om. Folk får barn så sent nuförtiden. Men det ökar ju risken såklart för att det inte ska gå lika bra som tidigare när jag var yngre. 

just tiden är något jag inte riktigt känner räcker till redan idag. Det är någon som behöver min uppmärksamhet konstant. Varje dag hela dagarna är det inte en enda lugnt stund och det känns som att det alltid är ett barn som behöver vänta. det skulle inte bli på något sätt bättre med en bebis, även om det såklart är en övergående fas. 

sen älskar jag att ha många barn. håller med om att det är slitigt. När min yngsta kom för 5 år sedan hade jag en 3-åring, en 5 åring och en 8-åring och det var mitt i covid och allt var stängt. Det blev många intensiva timmar hemma? 

det känns skönt att ha kommit ur det yngsta/minsta bebisträsket även om det är en helt fantastiskt mysig tid. 

Tillägg: Man vet aldrig vilka barn man får, men man kan vara bättre eller sämre rustad för dem.

Jag vet par som "bara" har två barn som vi, men ena eller båda har av olika skäl varit väldigt krävande, ibland hela uppväxten. Det har nästan tagit knäcken på föräldrarna. De har tvingats går ner i arbetstid, varit på väg in i väggen flera gånger osv. Trots visst stöd från både samhället och anhöriga. (Men stödet från samhället brister tyvärr ofta).

Och då har de ändå "bara" haft två barn att fokusera på. TS och hennes man har fyra.

Vi har två relativt "lätta" barn, ändå har det varit tufft ibland. Våra barn är det bästa som har hänt oss, men nu när de är större, är det skönt att inte bara jobba och vara förälder längre. Att kunna fokusera på annat, ha mer egentid, mer tid för varandra, för vänner, för intressen.

Tack! 

Precis så är det. De som absolut inte vill ha (fler) barn, eller av andra skäl känner att abort är det rätta, ångrar sig sällan. De som känner sig pressade till abort, eller övertalas till det, mår ofta dåligt efteråt, men det är ju inte så konstigt. De borde helt enkelt inte ha gjort abort. I ert fall är det ju annorlunda.

Det är lika fel att försöka tvinga eller pressa någon till abort, som att försöka tvinga eller pressa någon att behålla.

Jag tror inte att du kommer att ångra dig hur du än gör. Lita på din magkänsla. Men spontant, av det du berättar, låter det som ni bör fokusera på det ni redan har.

Ja tid tar det! Minst sagt.

som det ser ut nu så lutar det åt att vi ska vara tacksamma och glada för det vi redan har. och fokusera på den familj vi är just nu. Har ringt och bokat en tid på abort mottagningen och innerst inne är jag säker på att det är rätt beslut. 

jag skulle definitivt inte ångra barnet, men jag tror att vårt liv tillsammans blir enklare i den konstellation vi är just nu. 

pratade med min man och han sa att han kommer vara nöjd med det beslut jag tar, bara jag mår bra.Att allt kommer lösa sig och att allt blir bra. Han håller ju med om argumenten. Även om han flikade in att han såklart hade tyckt det va mysigt med en bebis. Men det är ju inte bara en bebis, jag älskar också bebisar, jag älskar att vara gravid och amma och hela den biten. men jag känner mig klar. och det är inte bara det mysiga man får. Det är resten av livet åtagande och minst 5 år till med trötthet, dålig ekonomi och slitsam vardag. jag fattar ju det. Blir trött bara på tanken. 

Jag var 36 när våra tvillingar föddes, maken 33. Vi hade inga barn sen tidigare samt begränsad erfarenhet av barn.

Ofta har jag fått höra: Underbart med tvillingar, men är det inte jobbigt?

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag har ju inget att jämföra med. Men ibland känns det som det har varit full rulle sen de föddes, och jag känner igen det du skriver. Sällan en lugn stund, alltid något av barnen som behöver en eller vill ha uppmärksamhet. Det stämmer inte riktigt, särskilt inte nu när de är äldre (12), men ibland känns det så. Och då har vi ändå "bara" två. Ni har fyra.

Det har varit underbara år, men också krävande. Hade det varit lättare om jag hade varit yngre, under 30 när de föddes? Det går inte heller att svara på. Jag är glad att jag inte var äldre än jag var, men var inte redo för barn före 30. 

En sak som ofta glöms bort. Kvinnor har i alla tider fött barn även efter 40. Sällan sitt första barn, men sitt tredje eller femte eller tionde.

Förr fick kvinnor barn så länge de kunde bli gravida. För en del innebar det att de fick sista barnet när de var runt 45 eller ännu äldre. Det är förstföderskors ålder som har ökat, inte mammors ålder generellt.

Abort/förlossning,vilket val!

Du kanske menar detta mest ur åldershänseende. Men man kan ju ha i åtanke att kvinnor förr var nog ganska utslitna och äldre syskon tog hand om de yngre, ofta utomhus om stugan var liten. De sattes i arbete tidigt, ibland i andras hushåll, och eventuellt handikappat barn kunde sättas ut i skogen då det inte kunde tas omhand av en utsliten mor eller styvmor (då första modern dött i barnsäng) med 8-9 andra barn.

Nej

har du möjlighet att utveckla varför? Tar som sagt gärna all input jag kan få oavsett åsikt.