Vuxna barn som aldrig haft förhållanden

Jag väntade mig att vår son, 20, skulle vara sen med relationer eftersom hans far var det. Smart men blyg.

Jag frågade faktiskt för ett halvår sedan om det fanns någon han var intresserad av och han sa att det hade funnits ett par men det var inte besvarat. Han har lätt att hamna i kompisfacket tror jag eftersom han är bra på att snacka och artig mot tjejer, men har "babyface" som pappa så ser inte supermanlig ut ännu.

För min man var det nästan ett karriärhinder att se så ung ut i början, han skaffade t.o.m. glasögon med fönsterglas i för att bli tagen på allvar. Men sådant löser sig givetvis med tiden.

Jag har inte bråttom, jag tror nog det kommer en kvinna som inser att min son är ett kap när han har fått sin lite mer vuxna stil. Jag överföll hans far en gång och släpade hem honom till min grotta och jag har inte ångrat mig.

Har mycket svårt att tänka mig det scenariot, ser dem likadana som nu om 15-20 år. 

Tror också det är en annan tid nu och att det bidrar. Jag vet inte ungdomar idag verkar inte träffas lika mycket som man gjorde förr. Det digitala är säkert en orsak. Kan inte se att min son om ett år någonsin skulle gå på en krog till exempel. Både han och vännen tyckte att avslutningsfesten i 9:an var alldeles för lång som skulle hålla på till 21, kunde inte förstå vad man skulle göra så länge. Jag var inställd på att hämta 23 haha

Jag är 44 år och har aldrig haft en relation eller ens gått på dejt med någon. Varken mamma eller min syster ha kommit med några anmärkningar på detta, något som uppskattas högt från mitt håll.

Jag skulle tänka att det är något fel. Exempel:

*Odiagnosticerade svårigheter
*Något i personligheten som stör andra eller mer praktiskt som t ex dålig hygien
*Saknar sociala färdigheter när det gäller att attrahera andra
*Osunda anknytningsmönster
*Fysisk attraktion fattas

Alltså, det är ju NÅGOT som gör att de inte hittar någon och då är det antingen utseende eller inombords på något sätt. Det finns bara inte på kartan att det är fel på resten av världen i det läget.

Ja, sedan finns det ju faktiskt de som är asexuella också, men det är inte så himla många.

Som andra påpekat - du har ingen aning!

Så tänker jag också. Jag tror att det bottnar sig i att de ses som översittare eftersom de gärna idiotförklarar alla som inte tänker som dem. Det är inte direkt tilldragande. De vet de själva och när jag tagit upp det så får jag skratt tillbaka. De är precis som de vill vara. 

Är det likadant för din syster?

Autism? 

De snöar in på sina jobb och har svårt att förstå relationer. 

Oavsett så är det viktigaste att de själva är nöjda med sina liv.