• Anonym (Mamman)

    Vuxna barn som aldrig haft förhållanden

    Hur skulle du som förälder tänka om du hade vuxna barn 23 år+ som aldrig haft ett förhållande?

    Barn som har vänner, är aktiva, utbildar eller utbildat sig och för övrigt är normala men helt ointresserade av att träffa någon. Det kan också vara så att de inte är intressanta i andras ögon. 

    Mina vänners barn har alla haft tjejer och killar. En del är nu sambos. 
    Jag är orolig för att mina kommer leva ensamma.

    Detta är förstås inte något jag tar upp med dem men tänker på det ibland. Hade du också gjort det?

    Gärna svar från andra som varit som mina barn, hur tänker ni?

  • Svar på tråden Vuxna barn som aldrig haft förhållanden
  • Anonym (Hanna)
    Mayjel skrev 2025-01-05 10:15:37 följande:

    Jag är 44 år och har aldrig haft en relation eller ens gått på dejt med någon. Varken mamma eller min syster ha kommit med några anmärkningar på detta, något som uppskattas högt från mitt håll.


    Är det självvalt eller skulle du vilja träffa någon?
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Mamman) skrev 2025-01-05 10:20:06 följande:
    Så tänker jag också. Jag tror att det bottnar sig i att de ses som översittare eftersom de gärna idiotförklarar alla som inte tänker som dem. Det är inte direkt tilldragande. De vet de själva och när jag tagit upp det så får jag skratt tillbaka. De är precis som de vill vara. 
    Om du tänker efter kring deras uppväxt, visade dina barn såna här karaktärsdrag redan då? Har du försökt bearbeta det hos dem isf, försökt pränta in en mer öppen syn på andra t ex? Det är inte för sent än! På ett mycket milt sätt förstås. T ex att om de pratar illa om andra inte komma med pekpinnar till dina barn då, men istället ge ett alternativt sätt att se på andra, att man inte behöver engagera sig i andras åsikter och att alla har rätt att tycka vad de vill utan att man behöver se ner på dem för det, såna saker. Förstår inte att de har blivit såna med tanke på hur du själv verkar resonera, om du ursäktar. Du verkar ju vettig i det lilla som skrivits här, medan de framstår som lite känslokalla och ffa dömande.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Mamman) skrev 2025-01-05 10:20:06 följande:
    Så tänker jag också. Jag tror att det bottnar sig i att de ses som översittare eftersom de gärna idiotförklarar alla som inte tänker som dem. Det är inte direkt tilldragande. De vet de själva och när jag tagit upp det så får jag skratt tillbaka. De är precis som de vill vara. 

    Detta skulle jag se som ett betydligt större problem än att de inte har haft några (seriösa) relationer. Det är inte heller nödvändigtvis ett problem att de vill satsa all tid på träning och karriär. I rimlig dos är det snarare bättre för deras framtid än att vara slacker eller strulpelle.

    Men deras attityd till andra är ett stort problem. Nästan psykopat-varning som du beskriver det. Eller kanske bara social osäkerhet? Som de döljer bakom översitteri, samt att ägna sig åt annat än att utveckla sociala färdigheter?


    Kanske har de svårigheter som du inte har förstått? Det är inte ovanligt att personer med emotionella och sociala begränsningar är högpresterande intellektuellt. Om de klarar skolan väl och fungerar åtminstone hyfsat i formella och ytliga sociala sammanhang, går de ofta under radarn. 

  • Mayjel
    Anonym (Hanna) skrev 2025-01-05 10:31:28 följande:
    Är det självvalt eller skulle du vilja träffa någon?
    Självvalt. 
  • Mayjel
    Anonym (Mamman) skrev 2025-01-05 10:20:47 följande:
    Är det likadant för din syster?
    Min syster är gift och har tre barn. Hon valde sin väg och jag valde en annan.
  • Anonym (Mamman)
    Mayjel skrev 2025-01-05 11:00:31 följande:
    Min syster är gift och har tre barn. Hon valde sin väg och jag valde en annan.
    Tänker att det är lättare som förälder att leva med om man har barn som väljer olika. Svårare om båda väljer att leva ensamma utan egen familj. 
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-05 10:48:17 följande:

    Detta skulle jag se som ett betydligt större problem än att de inte har haft några (seriösa) relationer. Det är inte heller nödvändigtvis ett problem att de vill satsa all tid på träning och karriär. I rimlig dos är det snarare bättre för deras framtid än att vara slacker eller strulpelle.

    Men deras attityd till andra är ett stort problem. Nästan psykopat-varning som du beskriver det. Eller kanske bara social osäkerhet? Som de döljer bakom översitteri, samt att ägna sig åt annat än att utveckla sociala färdigheter?


    Kanske har de svårigheter som du inte har förstått? Det är inte ovanligt att personer med emotionella och sociala begränsningar är högpresterande intellektuellt. Om de klarar skolan väl och fungerar åtminstone hyfsat i formella och ytliga sociala sammanhang, går de ofta under radarn. 


    Ingen mer än jag möter denna sida från dem. Kanske känner de en press från mig och min oro även om jag inte tror att jag visar det. 
  • Anonym (Pelle)
    Anonym (Hmm) skrev 2025-01-05 10:15:44 följande:

    Jag skulle tänka att det är något fel. Exempel:

    *Odiagnosticerade svårigheter
    *Något i personligheten som stör andra eller mer praktiskt som t ex dålig hygien
    *Saknar sociala färdigheter när det gäller att attrahera andra
    *Osunda anknytningsmönster
    *Fysisk attraktion fattas

    Alltså, det är ju NÅGOT som gör att de inte hittar någon och då är det antingen utseende eller inombords på något sätt. Det finns bara inte på kartan att det är fel på resten av världen i det läget.


     Man måste ju leta om man ska hitta någon. Hur vet du att de letar efter någon? Vill de inte leta så blir det inget. 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Mamman)
    Anonym (Hmm) skrev 2025-01-05 10:34:18 följande:
    Om du tänker efter kring deras uppväxt, visade dina barn såna här karaktärsdrag redan då? Har du försökt bearbeta det hos dem isf, försökt pränta in en mer öppen syn på andra t ex? Det är inte för sent än! På ett mycket milt sätt förstås. T ex att om de pratar illa om andra inte komma med pekpinnar till dina barn då, men istället ge ett alternativt sätt att se på andra, att man inte behöver engagera sig i andras åsikter och att alla har rätt att tycka vad de vill utan att man behöver se ner på dem för det, såna saker. Förstår inte att de har blivit såna med tanke på hur du själv verkar resonera, om du ursäktar. Du verkar ju vettig i det lilla som skrivits här, medan de framstår som lite känslokalla och ffa dömande.
    De har alltid varit duktiga och blivit uppmärksammade för att de varit det. Inte bara av mig och min man. Andra föräldrar håller dem som föredömen. Jag har nog önskat att de varit lite mer som andra barn och ungdomar. Och nu som andra unga vuxna. Har alltid pratat med dem om att prestation inte är det viktiga. De måste njuta av livet också. Som nu. Båda har kunnat köpa sina bostäder utan lån vilket de jobbat ihop själva. Det är bra men det finns mer i världen att se. 
Svar på tråden Vuxna barn som aldrig haft förhållanden