Är det rätt att dejta som olyckligt kär?

Ja kör hårt!

Om du talar om för den du dejtar hur det ligger till så är det väl OK, om han nu ställer upp på de premisserna. Jag hade ju inte ställt upp på det, men....

Tack
Jag är nästan säker på att det hade sabbat det vi har om jag berättade det. Ärligt talat.

Tänker mer som som så.. vill du inte leva i det förflutna, vill du inte vara en "crazy cat lady" så måste du aktivt jobba för det. Det händer liksom inte av sig själv...

Mao så bör du försöka stänga det kapitlet med ditt ex, rent känslomässigt. Det har gått ett antal år, du blev lämnad. Sorgligt, men sant. Håll isär känslor och logik. Älta, tugga i dig, spotta ut. Vilket du borde i sak ha gjort under dessa år...

Om du skall berätta? Om du först skall bearbeta din sorg, din "förlust"? Jag tycker i sak att man bör bearbeta sin sorg/förlust först. Landa i det, sen gå vidare. Men kanske kan du göra det "simultant"?

Att berätta!? Tja, ingen aning. Jag som man skulle inte vara superbekväm med att dejta en kvinna som går runt och är olyckligt kär i någon annan, ex eller någon annan "dejt"... men each to his own... ingen gillar att vara ett "andrahandsval"...

Självklart har du rätt att dejta, och du behöver inte säga något. Man har ingen upplysningsplikt inför andra. Dina känslor för exet kan försvinna om du hittar en bra kille. 

Grejen är att jag nu har fått känslor för två. Dels min olyckliga kärlek till exet men ihop med lycklig kärlek till honom jag dejtar. Eller jag vet inte han är snäll, snygg, gillar mig och jag är kåt. Kanske bara är så. Nån slags tröst.

Och detta är precis vd du behöver för att kunna släppa ditt ex. 
Ju mer du dejtar och träffar andra ju mer kommer du släppa ditt ex eftersom du får perspektiv på tillvaron och  kan se nyktert på att slut betyder slut. 

Jag har med en liknande situation. Olyckligt kär i en man som verkar ha brutit all kontakt. Jag hoppas fortfarande... Tänker kontakta honom om några veckor och se om han fortfarande är upprörd eller om det finns någon som helst chans...

Och idag ska jag på dejt med en kille. Det känns jättejobbigt att vara olyckligt kär samtidigt, men den här dejten är inte för kärlek utan för att hitta en älskare och vi är båda medvetna om att det är syftet. Så jag mår inte dåligt mot någon av de två männen, bara för mig själv att jag inte vet hur jag kommer att känna, om jag kan vara med någon annan så här snart (det har gått en månad, tekniskt sett). Men jag hoppas det känns så pass rätt att vi kan trivas med varandra och fortsätta ses. Jag tror jag skulle må väldigt bra av det, och jag slipper tänka på den förra hela tiden. Kanske att jag blir lycklig en dag igen, snabbare än om jag bara ska gå omkring och vara olycklig hela tiden.

I ditt fall skulle jag säga att exet inte alls har med saken att göra, det har dessutom gått jättelång tid. Den du borde tänka på är den du ska träffa, om det är sjysst mot honom. Det jag skulle rekommendera är att du satsar på en "rebound" först så du kan komma över ditt ex, någon som du träffar även om du vet att det inte blir något långvarigt (man vet aldrig, men man kan ju utgå från det) för att sedan vara öppen att ge din kärlek till en ny man, på rätt sätt. Just nu känns det som att det finns risk att du (utan att han är medveten om det) kan göra fel mot den du ska träffa.

En del kärlek faller över en som ett varmt, rosa täcke, annan kärlek tar tid på sig. Jag tycker att du ska försöka glömma exet, tänk på att han kanske inte alls hade varit en så bra person att leva med i längden. Satsa på den nya killen, låt kärleken växa fram ur det fina ni verkar ha.

Och säg inte till honom att han är ett plåster på ett gammalt sår. Det är bara sårande. Man har rätt att känna vad man vill, men måste inte agera på alla känslor.

Alla relationer är preliminära, åtminstone de första åren. Exet bröt med dig, din nya kanske bryter med dig, eller du med honom. Njut av stunden, dagen.

(PS. Min svärmor miste sin nyvunna make 1962, i en olycka. Hon sörjde i alla år, pratade drömskt om honom 60 år senare, efter flera andra långa förhållanden. Men frågan är om kärleken hade varit densamma om han fortsatt att leva. Minnet kanske förstorade honom.)

Han kanske känner likadant? Din dejt alltså. Jag kände såhär i början med min kille. Hade i flera år varit olyckligt kär i en jag träffade ganska kort. Det tog cirka ett halvår sen var jag över den gamla. Tror det nya hjälpte mig. Att någon är där, gör rätt, spenderar tid med mig. Det fick mig att glömma den gamla som inte gav mig något alls. Sen är det inte samma med nya eller några fyrverkerier. Men det är bra och stabilt sen får vi se vad framtiden utvisar. Jag tycker ALDRIG man ska berätta sådant för någon. Speciellt kvinnor skulle ha svårt att tolerera det. Iaf jag själv, även om jag varit i sitsen själv.