Unna barnen saker... på hennes vecka?
Låt barnen ha sina saker. Sluta straffa dem för vad deras förälder gjort tidigare.
Inlägg från: Jemp
|
-
-
Däremot är det ju rimligt att ni ser över underhållet. Borde väl inte betalas alls. Men ta det med föräldrarna (och ev fk), inte barnen.
-
Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-21 09:24:53 följande:De vågar inte... Mamman straffar dem. Säger att hon ger bort hunden ifall de inte är där, för de "kom ju överens" om att skaffa hund bara om barnen skulle gå ut med den xx gr per vecka....
Till er som säger "straffa inte barnen" - är det verkligen ett straff? Det är ju inte så att vi inte vill att barnen ska ha saker (i båda hemmen), men vi tycker det är mammans ansvar att skaffa sakerna. Egentligen gör vi ju barnens liv bättre iom att de får fina saker till pappaveckorna, samt att de slipper bära så mycket fram och tillbaka.
Det som skaver mest är kanske det att det hänt att de fått nåt fint (att ha på pappaveckorna) sedan har de plockat med sig det till sin mamma "för att visa till mamma", och sen ser vi aldrig sakerna igen... Man blir ju tokig...
Och ja, tyvärr är udnerhållet fastställt av domaren, som tyckte det var ett jättegeneröst och jättebra förslag!!! - hon fattade ju inte att mamman ville ha extra underhåll och samtidigt inte tänkt faktiskt betala för det barnen behöver... Så nu vägrar ju mamman ändra på summan, utan då måste vi ta ett varv till i domstol - SUCK!!!Men du säger att det är presenter? Presenter bestämmer man väl själv över? Det är ju skillnad på att ge presenter och förse barnen med det de behöver.
Underhållet är ju skyhögt. Och dessutom bor de nästintill halvtid.
-
Det tycker jag är fel och att låta barnen komma i kläm. Det är väl deras saker och inte era?Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-21 15:25:59 följande:Ja, men när de får presenterna, så säger vi att det här är till för pappadagarna och stannar här!
Och om mamman tycker de ska ha den saken också på hennes dagar, då är hon välkommen att använda udnerhållspengarna och barnbidraget (eller, ve och fasa, sin egna lön). -
3 månaders underhåll, alltså.Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-21 15:28:05 följande:Förhandlas om = juristkostnader och massa turer i tingsrätten. Sista kostade kalaset typ 30k ! (Om iten emra, det var några år sedan). DET är pengar man kan använda på barnen istället, tycker jag...
-
Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-22 09:05:08 följande:Det är ju "deras" saker bara för att vi gått med på att köpa dem?
Är det bättre att köpa sakerna "till familjen" istället och så får de "låna"/använda dem när de är här? Om det nu är ägandefrågan som stör er så mycket? Som gör att ni tycker barnen hamnar i kläm?
Och jo, barnen är såklart i kläm (även om jag inte tycker det är så himla jobbigt att ha saker på bara ett ställe) - men det är pga deras mammas beteende. Vi kan inte skydda dem helt - och vi har också rätt till att ha känslor. T.ex. att vi itne vill sponsra saker på mammaveckor, när hon ALDRIG sponsrat något på pappaveckor trots att det faktiskt är hennes skyldighet.
Som sagt, ett alternativ är ju att inte köpa saker till dem mera. Vi pratar om lyx-saker, inte nödvändigheter.Det är bättre att inte låta hämndbegäret mot mamman (som delvis kan vara rimligt) gå ut över barnen utan faktiskt försöka vara den större personen i det hela. Varannan vecka-boende bör inte innebära att man aldrig själv får bestämma över sina saker.
Det är rimligt att ha tillräckligt med saker på varje ställe (slippa flytta med sig) men också rimligt att kunna ta med sig det lilla extra oavsett vem man FÅTT det av.
-
Och svaret du får för flera av oss är att vi tycker det är fel att ni vägrar alternativ D. Barnen ska inte behöva bli indragna i föräldrarnas konflikter om ekonomin.Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-22 10:13:34 följande:Missförstår du med flit?
Jag sa inte att det gäller "saker till familjen" utan att vi kan ha gett saker till ensilda barn fram till idag. men om det allmänt är så att folk tycker att man får "bestämma själv över "sina" saker" (fast det är vi som köpt dem), så kanske man inte behöver positionera det som deras enskilda saker?
Vill de ha en speciall/specifik tröja?
Alternativ A) nej - det är din mamma som ska köpa kläder. Hon får pengar till det
Alternativ B) Jag kan köpa den, så får du låna den ibland (när du är här) (=det är "familjens" tröja)
Alternativ C) Visst, här får du! Men den stannar här och används på pappaveckorna
Alternativ D) Att vi köper den och de använder den fritt alla dagar = samma sak som att ge ännu mer pengar till deras mamma, som slipper införskatta kläder.
Alternativ D finns inte för oss. Vi vill inte sponsra deras mamma mer än vad vi redan gör. Så vilket alternativ av A-C är bäst?
Eller finns andra lösningar?
Därför bör ni också omförhandla underhållet. Måste det kosta flera hundra tusen? -
Eftersom det är tonåringar det gäller finns ju också alternativet att föräldrarna gemensamt (och barnen) avtalar om att de ska förfoga över en större del av pengarna själva och då stå för klädinköp.
-
Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-22 11:39:42 följande:Ni får tycka att D är det enda rätta - men det går inte för oss. Inte en chans.
Så vilket av de andra alternativen är bäst?Du kommenterar inte E? För att citera mig själv:
Eftersom det är tonåringar det gäller finns ju också alternativet att föräldrarna gemensamt (och barnen) avtalar om att de ska förfoga över en större del av pengarna själva och då stå för klädinköp.
-
I vilken mån fungerar A idag?
Det blir lite förvirrande när allt som köps till barnen benämns som presenter.
1) saker som tillhör grundnivån ska ju mamman stå för. Gör hon det i sån utsträckning idag att barnen har tillräckligt med saker även hos er?
- om ja: hänvisa även fortsättningsvis dit för basbehov. Med tillägg av nr 2.
- om nej: ha basgarderoben med alternativ C. Med tillägg av nr 2.
2) Saker som barnen får i födelsedagspresent, julklapp, köper själva osv är deras ägodelar och tas med fritt/förfogas själva.
3) Där ni inte är överens om var basbehovet ligger, blir ju en avvägning. Alternativet blir ju att era principer gör att barnen blir utan under mammaveckorna.
Även detta påverkar ju såklart barnen dock, när ansvaret mer läggs på dem att hantera det ni vuxna inte reder ut.
-
Jo, det är väldigt konstigt att låta barnen bära bördan istället för att ta striden om avtalsbrott (och orimligt högt underhåll, särskilt nu när boendet ändrats) med mamman.Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-24 10:29:08 följande:Låt mig förtydliga vissa saker här:
Vi delar ansvaret för barnens behov och ekonomi, där jag bär en betydande del av den ekonomiska bördan.
Det är lite ironiskt att vissa verkar tro att jag är en styvmamma som försöker "komma åt pengar" ? samtidigt som vi bevisligen lägger extra resurser på barnen. Detta är knappast förenligt med den misstanken.
Det finns en skriftlig överenskommelse mellan föräldrarna:
Underhållsbidrag och barnbidrag ska täcka barnens kostnader, inklusive veckopeng, busskort, kläder, hobbyer, telefon m.m.
Pappan står för mat under sina dagar, samt hygienartiklar som tandkräm.
Trots detta har vi i praktiken fått täcka större delen av barnens behov under flera år, eftersom mamman konsekvent vägrat låta barnen ta med sig saker mellan hemmen ? inklusive basala kläder som hon enligt avtalet ska ansvara för.
Detta innebär att vi inte bara täcker vår del, utan även mycket av mammans del av kostnaderna. Det är en orättvis börda och ett direkt brott mot överenskommelse
Först nu har mamman börjat tillåta att barnen tar med vissa kläder mellan hemmen, men det är fortfarande mycket begränsat.
Med detta i åtanke är det inte konstigt att vi ifrågasätter varför barnen ska få "bestämma över sina saker" i ett system där vi redan kompenserar för mammans brister? -
Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-24 10:46:27 följande:
Det handlar om en balans: ge barnen utrymme att känna sig hörda och respekterade, men samtidigt vara tydlig med att vissa saker behöver stanna i ett hem av praktiska eller emotionella skäl. Detta är inte en fråga om att begränsa barnens autonomi, utan om att skapa en struktur som gynnar alla inblandade, också vuxna, som faktiskt också har känslor.
Är det verkligen så illa att saker hålls separerade mellan två hem om barnen har allt de behöver i båda? Det finns inget som säger att barnen "kommer i kläm" bara för att vi som föräldrar gör det praktiskt för dem. Vad är det för "konsekvensar" du yrar om, egentligen?
Min uppfattning är att stabila och tydliga ramar skapar trygghet ? inte att barnen får bestämma över varje detalj. Varför är det så kontroversiellt?
Det här är (igen?) mina argument mot att låta barnen själva ta med saker mellan hemmen:
1) Att ha separata saker i respektive hem är praktiskt och förhindrar att barnen behöver bära med sig onödigt mycket fram och tillbaka. Två hem kan fungera som två självständiga och kompletta miljöer, vilket kan bidra till stabilitet.
2) Om det finns tillräckligt med saker i båda hemmen, varför ska det då vara nödvändigt att ta med sig en tröja eller småprylar varje vecka?
3)Självklart ska barnens behov stå i centrum, men det är föräldrarnas ansvar att skapa tydliga ramar. Om det innebär att vissa presenter (som lätt går sönder eller skapar konflikter) hålls inom respektive hem, är det enligt mig en rimlig kompromiss. Och: Större eller platsbundna presenter (t.ex. ett innebandygolv och mål, vilken 14-åring grabb skulle inte uppskatta det?) skapar glädje utan att leda till diskussion om "var de ska förvaras"/om de får följa med till mamma.
Vad gör ni för att i denna diskussion låta tonåringarna få känna sig hörda och respekterade då?
De får inte ta med sig SINA saker mellan hemmen, trots att de uttrycker att de vill det. Föräldrarna anser nämligen att det är deras egendom?
De får i uppgift att föra talan mot sin mamma för att föräldrarna inte hanterar oenigheter om ekonomin (tro mig, det är jobbigt med den bördan som barn, att agera sändebud i mitten av en konflikt).
Konsekvensen är den mentala hälsan.
De får dessutom inte, som de flesta ungdomar, börja ta allt större ansvar för sin ekonomi och välja vad som köps.
2. finns det tillräckligt med saker i båda hemmen skapar man sig ändå favoriter. En setting spray, bevisligen. Ett visst par örhängen man vill bära ofta. Något man villhöver ha just på torsdag. Osv.
-
Vilken sorglig syn på familjemedlemmar.Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-24 11:20:23 följande:Tonåringar som inte tjänar egna pengar, har inte heller 'egna saker' på det sättet som vuxna har. De har saker som vuxna tillåter dem att ha, och vuxna kan också begränsa användningen av dem (t.ex. Playstation bara mellan vissa klockslag).
Jag tror ni här hycklar ganska mycket. Era tonåringar behandlas knappats som de kungar som ni försöker få det att låta som - eller så hör ni till den curlande generationen, som uppfostrar barn som inte ens kan gå på arbetsintervjuer utan sin mamma... -
Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-24 11:29:11 följande:Vi tycker inte att de kostar för mycket, men vi tycker att vi redan sponsrar deras mammas lyxliv, och vi vill verkligen inte göra det. Helst skulle vi vilja att barnen får upp ögonen för att mammans cigaretter osv är pengar som hon visst kan använda på dem - att det egentligen är hennes skyldighet.
Istället för att det ska ställas ännu mera krav på oss, och vi blir "the bad guys" om vi inte öppnar plånboken?
Inget av det här har någonsin varit ett problem tidigare, förrän nu när ena tonåringen börjar säga att vi "inte kan bestämma".
Därför har min frågeställning varit: Hur förklarar man udnerhåll för barnen, så de förstår? UTAn att skada dem, så måste de ju ändå få förstå vem det är som kan ge dem mer veckopeng, mer kläder osv?
Och om de har "rätt" i att "de bestämmer om sina saker", så visst, då får vi backa om den punkten. Men det får den naturliga konsekvensen att generositeten vi kännt i alla år (som sagt i TS, även från styv-familjens håll) kommer sina.
I mina ögon låter det lite otacksamt att inte respektera önskemål från gåvogivaren - och man kan inte KRÄVA presenter - att få bestämma över.
men jag har också insett att detta inte är ett balanserat forum, utan folk vill tjafsa :) Men jag har kommit till ro iom att ingen här kan formulera vilken "skada" barnen får genom att behålla vissa saker i vårt hem, så jag har väl indirekt fått det svar jag behövtOm du ger en present till en vän, bestämmer du hur hon får använda den också? Får bara använda tröjan på helgerna, eller boken får inte följa med på
semester?
Nej, det är ingen naturlig konsekvens att dra in presenter. Ni kan såklart bestämma själva vad ni ger, men väljer att sjunka till mammans nivå.
Varför ska barnen vändas emot mammans rökande?
Bevisligen har det varit ett stort problem hela tiden. Det är ju det ni nu använder barnen till att straffa mamman för.
Läser du inte svaren du fått om hur det skadar?
-
Nope. Ingen har sagt barnmisshandel eller att ni ska köpa allt se pekar på. Det du får mothugg om är att låta barnen ta striden istället.Anonym (frustrerad) skrev 2025-01-24 15:28:21 följande:Jo, ni verkar påstå att vi måste köpa allt vad tonåringarna vill ha, annars "hamnar de i kläm", eller vi "ger oss på dem". Du verkar inte fatta att det jag frågade i trådstarten inte var ifall vi borde sponsra mer saker till mammaveckorna, utan det stod redan klart för oss att vi inte kommer göra.
Frågan gäller : (1) hur diskuterar man barnbidrag+underhåll med tonåringar? Så de förstår att pappan redan bidragit, även om det är mamman som faktiskt måste införskaffa sakerna de vill ha.
Fråga (2) var lite mer lös, eftersom det redan stod ganska klart för oss att om barnen tänker ta med sina saker hem till mamman, då kommer det inte kännas alls kul att köpa saker längre.. . Det kändes dock lite hårt, denna naturliga konsekvens. Det roliga är dock att eftersom ni alla började överdriva och ropa BARNMISSHANDEL för att vi vill ge färre extrapresenter (??), så känns det beslutet nu ännu mera rätt. Ni har inte kunnat presentera någon annan lösning på problemet, som faktiskt är realistiskt - eller tar våra känslor i beaktande. Ingen av er verkar kunna sätta sig in i situationen ordentligt. Antagligen pga styvförälder-hat? Det bara osar om er!
Sedan trodde jag att flera skulle svara att underhållet är för högt vilket skapar dessa spänningar, och att vi borde vara hårdare mot mamman. Till viss del fick jag detta till svar, förutom att alla gastar om att "göra om avtalet", vilket tyvärr itne går. Hårdare mot mamman går bara att vara genom att tvinga henne att följa avtalet, genom att inte längre gå med på hennes utpressningsmetoder. Dock så är det svårt att göra utan att barnen märker det (= tillbaka till fråga 1!).