Blir du hungrigare, eller blir du mätt?
Precis, män är ofta bekväma och vill inte leva ensamma. Medan kvinnor ofta tycker det är skönt att leva själv för det blir mindre arbete.
I ditt fall verkar du prioritera en bekväm vardag före sex.
Precis, män är ofta bekväma och vill inte leva ensamma. Medan kvinnor ofta tycker det är skönt att leva själv för det blir mindre arbete.
I ditt fall verkar du prioritera en bekväm vardag före sex.
Hur man reagerar på sex handlar om så mycket mer, och det bero främst på hur relationen är.
Jag tycker det är töntigt och omoget att avstå sex, när man egentligen vill ha sex, och önskar ha mer sex.
Vi har alltid bra sex, och det påverkar inte hur nära inpå jag vill ha sex nästa gång. Det beror mer på vad som händer då.
Vi har sex ca var 6:e dag.
Att det ibland blir med 4:a dagars intevall, och ibland 7, har inget med hur bra senaste sexet var.
Ja, självklart BÖR den med högre lust förföra OM det är möjligt.. OM partnern VILL bli förförd..
Men när försöken nobbas 999 ggr av 1000, så händer det något i hjärnan och med självförtroendet och själva livslustan..
Problemet existerar ju inte i ett vacuum och har väl nästan aldrig funnits under förälskelsefasen, eller uppstått över en natt.
Självklart vet ju (om skillnaden i lust är stor) den som vill minst om problemet och känner ( om man inte helt är tappad bakom en vagn..) skuld för att inte räcka till, rädsla för att bli lämnad eller bedragen, empati för sin älskade, men framförallt press!
Om då den med mycket mer lust försöker förföra, oavsett hur romantiskt, kärleksfullt och förstående det än görs, så vet ju ändå partnern om vad den andre egentligen vill och då är det stor risk att det blir en känsla av press och det låser sig.
I den bästa av världar kan man då prata om problemet på ett öppet och konstruktivt sätt. Då kan det utmynna i en kompromiss om att t.ex. schemalägga sexet, eller att den som vill minst får visa när det är läge och då antingen förföra eller bli förförd.