• Anonym (Spargrisen)

    Sparande till barnen...

    Hur har ni gjort med sparande till barnen? Sparar ni efter förmåga varje månad, har en fast summa ni sparar eller har ni en summa som mål?


    Sparar ni låst i barnens namn eller i ert eget namn? Sparar ni på sparkonto eller i fonder?
    Jag har sparkonto till barnen låsta i deras namn som blir tillgängligt när de är 18 år. Jag har 6 år mellan mina barn och märker nu att sparandet kanske blir lite orättvist. Med första barnet kunde jag inte spara fören han närmade sig 5 år. Jag pluggade, var ensamstående osv. Nu med barn två har jag betydligt bättre ekonomi. Fast jobb med lön över medel, sambo osv. Hur har ni tänkt kring detta? Bör barnen få ungefär samma summa vid 18 år eller struntar ni i att tänka så?
  • Svar på tråden Sparande till barnen...
  • FruFarfalle

    Sparar i kf till barnen i min mans namn, är inte tänkt att bli några jättesummor som till insats till lägenhet men till körkort och sånt. 

  • PH76

    Vi spar 1000 i ett gemensamt ISK till våra två barn, i mitt namn, det kommer nog inte bli några fantastiska summor men med lite extra så kan det kanske bli en insatts till första lägenheten. Jag har också ett ISK var för mina två gudbarn där jag satte in pengar när de föddes och döptes och det borde täcka körkortet när det är dags.

  • Anonym (inget)
    Anonym (Curlad generation till tusen) skrev 2025-01-21 22:17:50 följande:

    Det var då inget tal om spara några pengar too mina barn. Det var knapert som det var på min tid. De fick börja arbeta vid tonåren istället.  Och tjäna ihop och spara.

    Skrämmande när man läser föräldrar som säger att det ska hjälpa barnen ekonomiskt när de är vuxna. Nej, då är man inte vuxen. Man är beroende av pengar från mamma och pappa.

    Barnbidraget borde faktiskt inkomstbeprövas och gå till de som är mest utsatta och i störst behov. Det är ungefär som man skulle ha lön och plocka ut ett socialbidrag vid sidan om lol

    Har man så pass bra lön att man kan lägga pengar på hög I form av barnbidrag. Då ifrågasätter jag vad man behöver ekonomisk hjälp med. Det blir ju väldigt orättvist för de som aldrig har möjligheten. Alla betalar skatt och mycket. Men höginkomsttagare har ju fått sänkt skatt mest av alla nu. 

    Där kunde man spara in pengar om de gav det till folk som faktiskt behöver det. Det säger sig i namnet, bidrag.

    Vilken bortskämd generation, behöver inte arbeta för någonting.  Är glad att jag inte fått barn i denna tid. Det är åt h*lvete. 


    Tråkigt att du haft det så hårt och blivit så bitter. Jag vill gärna att mina barn ska ha det så bra som möjligt, både under uppväxten och sina vuxenliv. Och då han ekonomisk hjälp från sina föräldrar vara ett fint sätt.

    Såklart man är vuxen även om man får en peng från föräldrarna, de flesta får ett arv efter sina föräldrar, slutar de vara vuxna då? Och det är bättre att hjälpa barnen med pengar när de behöver, inte låta dem vänta ett arv när de är i 60-årsåldern och har bättre egen ekonomi.  

    Och även jag som är född på 70-talet har fått ekonomiskt stöd av mina föräldrar, så alla hade ju inte lika snåla föräldrar som du. Bara att beklaga. 
  • Anonym (inget)
    Anonym (Ann) skrev 2025-01-22 07:09:39 följande:

    Det värsta är de som prioritera att spara till barnen, i barnens namn, så till den grad att de själva knappt har råd att leva. Det har blivit så stigmatisera, folk skäms nästan för att de inte kan spara en massa till barnen. 


    Hur vanligt kan det vara då? Träffar du på det ofta? 
  • Anonym (Ann)
    Anonym (inget) skrev 2025-01-22 08:40:51 följande:
    Hur vanligt kan det vara då? Träffar du på det ofta? 

    Nej, men har ändå läst om det här på FL, och även på sk ekonomisajter. Att något händer, som nu med lågkonjunktur, hög inflation osv. Då kommer man inte åt pengarna eftersom de står i barnens namn. 


    Att spara i barnens namn är nog ganska vanligt. Men har man inte stora marginaler kan det bli problem. 

  • Anonym (Spara)
    Anonym (inget) skrev 2025-01-22 08:39:24 följande:
    Tråkigt att du haft det så hårt och blivit så bitter. Jag vill gärna att mina barn ska ha det så bra som möjligt, både under uppväxten och sina vuxenliv. Och då han ekonomisk hjälp från sina föräldrar vara ett fint sätt.

    Såklart man är vuxen även om man får en peng från föräldrarna, de flesta får ett arv efter sina föräldrar, slutar de vara vuxna då? Och det är bättre att hjälpa barnen med pengar när de behöver, inte låta dem vänta ett arv när de är i 60-årsåldern och har bättre egen ekonomi.  

    Och även jag som är född på 70-talet har fått ekonomiskt stöd av mina föräldrar, så alla hade ju inte lika snåla föräldrar som du. Bara att beklaga. 
    Jag håller med här, sparande till barn är inget nytt fenomen även om det kanske är vanligare nu och även mina föräldrar hade ett sparande till mig. 
  • Anonym (inget)
    Anonym (Ann) skrev 2025-01-22 08:45:40 följande:

    Nej, men har ändå läst om det här på FL, och även på sk ekonomisajter. Att något händer, som nu med lågkonjunktur, hög inflation osv. Då kommer man inte åt pengarna eftersom de står i barnens namn. 


    Att spara i barnens namn är nog ganska vanligt. Men har man inte stora marginaler kan det bli problem. 


    Aha, men man borde ju kunna avbryta det man sätter in som sparande i så fall. Även om man inte kan röra det som redan är låst i sparande. 

    Jag spar inte i barnens namn, dels av det skälet, att nuet och barnens uppväxt är lika viktig som deras framtid. Så behöver vi pengarna nu så ska de inte sparas till nåt eventuellt senare. Men också för att de flesta 18-åringar inte är mogna att hantera stora summor pengar. Och de flesta som fyller 18 går fortfarande i gymnasiet och bor hemma och man är försörjningsskyldig för dem. 

    Så jag föredrar modellen att hjälpa barnen med det som behövs när det behövs, och till saker jag tycker är rimliga. Både nu under uppväxten och sen när de är vuxna. 
  • Anonym (Ann)
    Anonym (inget) skrev 2025-01-22 08:58:41 följande:
    Aha, men man borde ju kunna avbryta det man sätter in som sparande i så fall. Även om man inte kan röra det som redan är låst i sparande. 

    Jag spar inte i barnens namn, dels av det skälet, att nuet och barnens uppväxt är lika viktig som deras framtid. Så behöver vi pengarna nu så ska de inte sparas till nåt eventuellt senare. Men också för att de flesta 18-åringar inte är mogna att hantera stora summor pengar. Och de flesta som fyller 18 går fortfarande i gymnasiet och bor hemma och man är försörjningsskyldig för dem. 

    Så jag föredrar modellen att hjälpa barnen med det som behövs när det behövs, och till saker jag tycker är rimliga. Både nu under uppväxten och sen när de är vuxna. 
    Ja, att avbryta ett automatiskt sparande är inga problem. 

    Precis, håller med. Att spara överlag, och se till att man först främst har det bra här och nu och med viss framförhållning är prio 1, tycker jag. 
  • Anonym (Lia)

    Vi sparar 1000 kr i månaden i fonder till barnet. I våra namn. Samma gjorde mina föräldrar till mig. Det var en god hjälp i starten av vuxenlivet, att kunna ta körkort och studera utan att behöva ta så mycket lån. Man blir vuxen ändå och jag förstår inte varför det är fel att hjälpa sina barn, varför göra det så svårt som möjligt för dem? Alla 20-åringar festar inte upp pengarna utan förstår att de behövs för att komma igång med vuxenlivet, det är dyrt att flytta hemifrån och istället för att lita på att samhället ställer upp med bidrag när det blir knapert är det väl bättre att föräldrarna hjälper sitt barn så att det inte behövs. Jag förstår mig ibland inte på den svenska avundsjukan, det här är ju jättevanligt i andra länder att man stöttar sina barn ekonomiskt för studier osv. Och barnbidraget är inte ett bidrag för att man har låg inkomst utan för att man får högre utgifter när man skaffar barn. Alla som skaffar barn får högre utgifter. Alla bidrag är inte till för att utjämna inkomstklyftor, det finns gott om andra bidrag som gör det. Varför inte bara vara tacksam över att man öht får barnbidrag istället för att gnälla över att andra som tjänar mer också får det. De som sliter, tar ansvar, utbildar sig och försörjer sig utan andra bidrag har inte fått det gratis. Det är rimligt att man också får något tillbaka för det.

  • Anonym (G)

    Vi sparade till våra barn. Pengarna gick till körkort och stöd vid utlandsstudier. Och en del till kontantinsatsen vid bostadsköp. Det hindrade naturligtvis inte barnen att jobba hårt vid sidan av studierna och tjäna pengar.
    Vi sparade på börsen i mitt namn.

Svar på tråden Sparande till barnen...