Är gravid och hatar det - abort bokad

Ja då är du såklart inte lämplig som mamma.

Hoppas du hittar nåt sätt att skydda dig mot oönskade graviditeter i framtiden. Finns ju en del alternativ att välja på som är mindre obehagliga än abort.

Lycka till med aborten.

Om du är ung så hinner du tänka på saken. Om du redan är 35+ så kanske du snarare skulle sterilisera dig. Men ja, det är extremt få (utan psykiska problem, missbruk osv) som inte uppskattar att skaffa barn. Men man måste så klart inte.

Nej, för mig blev det absolut ett rikare, lyckligare och ett betydligt mindre stressigt liv på alla sätt! 

Jag avskydde alla tankar som for runt i huvudet och hur jag över analyserade allt men med barnet infann sig ett totalt lugn och jag har aldrig tidigare känt mig mer hel och harmonisk, allt blev över förväntan.

All stress som jag får på jobbet är som bortblåst när jag hämtar mitt barn från förskolan, det är den bästa tiden på dagen! 

Men förstår att inte alla känner så.

Okej, du är gravid och vill inte ha barn så du ska göra abort. Noterat. Det är därför abort finns tillgängligt och typ varannan kvinna i Sverige har utnyttjat den möjligheten.
Varför känner du ett behov av att basunera ut denna information? 

Jag har känt mig likadan tills jag fyllde 30 och har bearbetat många känslor själv. Fortfarande vill inte uppleva det men kan tænka ha ett barn i mitt liv. Väldig blandande känslor.

Har det hänt något i ditt barndom som har påverkat dig? 
kanske dina föräldrar varit lite destruktiva? Eller många ämne var tabu? 

Det är helt okej att göra abort om man vill inte ha barn. Men såna hatkänslor kommer från någonstans. Du kan träffa psykolog och bearbeta saker för att känna dig bättre. 

Alvedon hjälper inte mot  bruten ben. Man behöver lite gips och lite tid.

Då verkar ju abort som ett bra val ja. 

Att något är fel för dig innebär ju inte att det är fel eller överskattat för alla. Vi är ju olika. 

Vad fint att läsa det här. Man hör bara negativt annars. 

Jag älskar mina barn mer än allt annat och skulle inte byta dom mot något men förlåt, känner inte alls igen mig i det du beskriver. 

Det positiva överväger tycker jag absolut men mina barn stressar ihjäl mig ibland. Jag väntar mitt fjärde nu. Att vara höggravid och försöka klä på en trotsig snart 3-åring..  Äldsta är vuxen och utflyttad nu men tonårstiden är verkligen absolut inte lätt heller. Mitt mellanbarn som är snart 9, den åldern är nog den ?bästa? på ett sätt, då kan man göra roliga saker tillsammans, utflykter och resor och sånt. Fast det är aktiviteter som man ska ta sig till flera gånger i veckan.. Barn innebär en massa stress men jag tycker det är värt det. Glad för din skull att du inte har upplevt det men det är tillåtet att känna att allt inte är fantastiskt precis hela tiden. Beror kanske på hur mycket hjälp man har från partnern och andra också. 

Du kanske skulle tänkt på det INNAN du särade på benen

Jag förstår dig, jag kände exakt samma när jag blev gravid. Jag kände mig smutsig, och som att jag hade en tumör som växte i mig. Aborten är något av det smartaste jag gjort i livet, för allas skull.