Är en kram för mycket begärt?
Anonym (Jessica) skrev 2025-03-12 00:40:31 följande:
Du satte ord på det. Vi känns verkligen inte som ett team.Jag kommer på mig själv att sakna sammarbetet med 15-åringens pappa, vi var ett superteam som växte ifrån varandra, men fortfarande är vänliga (vi var vänner tills han träffade sin nuvarande fru och hon kunde inte acceptera det). För att förtydliga så saknar jag inte något annat med mitt ex, utan det är teamworket, sammarbetet jag saknar.
Jag har försökt prata familjeterapi med mannen i flera år, i början för att han verkligen inte förstod hur han skulle hantera/bemöta min autistiska son. Men han var och är noll intresserad och ser inget behov av att gå och prata med någon. Han är inte motiverad att förändra sitt sätt utan hävdar att om alla andra bara skötte sig skulle han inte ha problem. Det är som att han inte förstår att NPF-barn har näst intil omöjligt att reglera sina affektanfall, det är upp till de vuxna omkring att förebygga, parera och hantera situationerna.
Jag fick arbetsdatorn att fungera vid provet. Efter ca 10 omstarter och minst sjutton nya gråa hår. Jag kommer inte få något toppbetyg, men med helgen som varit känner jag att jag inte orkar bry mig. Avslutade provet när jag insåg att jag var för trött för att ens kunna kontrollera stavningen.
Sedan började jag reda i allt som fredagens akuta sjukdom medförde, som en kvaddad bil (som inte blev bärgad dit det var sagt), polisen och försäkringsbolaget. Mamma blev nämligen akut sjuk medan hon körde bil och åkte ner för ett tvåmetersdike och stannade på en uppstickande bergknall i en hage. Bilen är troligtvis så skadad att försäkringsbolaget kommer lösa in den med hänvisning till åldern (20 år, köpt ny och mammas omhuldade pärla). Osäkert om polisen noterat sjukdomsanfallet i anmälan (någon anmälde avåkningen som fyllekörning till 112 men avlägsnade sig från platsen utan att kolla om mamma var okej) så eventuellt åker hon på böter och det finns risk att försäkringen inte täcker något. Bergaren hade dock varit bara 5 minuter bort när hon ringde, och är beredd att vittna om hennes hälsotillstånd. Verkligen en riktig soppa.
Mamma mår även bättre idag, efter ett dygn med medicinering, näringsdropp mm, men har utöver allt annat som felas hennes kropp nu även fått hjärtflimmer, så risken finns att hon inte får komma hem till boendet då det inte är övervakat nattetid.
Usch, du verkar ha det supertufft och jag beklagar situationen med din mamma.
Om vi lämnar karln åt sidan en stund (varken han eller relationen verkar vara något att hänga i julgranen) så verkar du ha extremt mycket i ditt liv just nu.
Du både pluggar och jobbar? Måste du göra både och just nu? Förälders akuta sjukdom kan tex ge rätt till ledighet i en del kollektivavtal. Kan du ta uppehåll en kurs? Få hjälp av någon att sortera tankarna?
Eventuell trafikbot för din mamma kanske inte spelar så stort roll i det här läget.
Vad behöver DU?