Fara att göra för avancerade saker för barn?

I andra sammanhang kan man sakna grundläggande kunskaper men trots detta lyckas med massor av saker. Utmaningen sker när det är på ett annat sätt än vad man brukar göra. Mitt barn kan alltså se mig elda i vår spis och lära sig hur det går till. Plötsligt så kommer vi till en annan plats, men andra verktyg, kan barnet dom grundläggande kunskaperna då i hur man gör upp eld eller härmar barnet enbart mig, gör samma sak och lyckas. När man har en djupare kunskap så kan göra saker var man än hamnar. Jag vet inte om det finns liknande delar när det kommer till språket. Att man hoppat över vissa delar. Bevisligen kan folk prata svenska men när det kommer till vissa specifika och grundläggande ord så saknar dom detta. Typ en elev i årskurs 9e som inte vet om en vitsippa är ett djur eller växt. Men den kan hålla vanliga konversationer men på något sätt förstår den nu inte innebörden av väldigt grundläggande ord. Samma sak har många svenskar god förmåga att prata engelska. Men så fort dom ska börja prata om potatisskalaren och citruspressen i köket kan det börja bli lite knepigare. Så jag är varken korkad eller skrytsam. Jag försöker få andra människors input så det inte blir fel och barnet tappar grundläggande kunskaper. I vanliga mer komplexa bilderböcker så brukar det inte vara detaljer som en orange bil, medan i en pekbok så står det ibland den blåa bollen. Läser man då enbart mer avancerade bilderböcker kanske man missar vissa detaljer även om vi pratar om bilder och liknande, men det blir ju inte samma upprepningar och fokus i dessa böcker. 

Fast du, du kommunicerar ju inte enbart med att läsa böcker eller hur?

Barnet och du pratar ju med varandra, barnet pratar med andra osv. Och det görs ju på ett sätt som barnet förstår. 

Men jag känner igen ditt sätt att resonera, så jag slutar svara i denna tråd. Dina olika trådstarter är rätt tröttsamma.

Men ingen fara att de är med och kollar vad du gör. 

Nu blir din trådstart ännu lite märkligare. Eller egentligen inte. Kanske bäst att vi stoppar diskussionen här. 

Barnböcker är ju ett relativt nytt fenomen, i jämförelse med hur länge vi har haft möjlighet att kommunicera verbalt med varandra. Givetvis behöver man inte läsa böcker som till punkt och pricka är avsedda för barnets ålder för att de ska få en god språklig förmåga. Hjärnan är verkligen fantastisk och väl anpassad för att lära sig just det här med språk, sätta ihop meningar och förstå innebörden av sammansatta ord. Ja, till och med sätta ihop egna ord när så behövs. Innan vi hade färdigtryckta böcker att "fuska" med fick barn hålla tillgodo med att vara med i vardagen och snappa upp vad andra människor gjorde och sa, och det gick ju det med. 

Och ingen människa som inte har någon som helst kunskap om flora eller fauna kan väl förstår vad en vitsippa är? Det har ju inte med varken läsning eller tal att göra, utan om allmänbildning...? Sen kan man, om man har fått lära sig vad en sippa är, lista ut att en vitsippa är en vit blomma. Men det är som sagt något man lär sig koppla samman oavsett om man läst böcker eller inte. Det går per automatik. 

Det här exemplet om vitsippa handla om skolor som haft den här typen av frågor på olika prov i årskurs 9. 

Det handlar inte om massa detaljer om blomman utan om va är en vitsippa? Och nej, man behöver inte få alla bord från en bok, men får man inte dessa i ett vardagligt tal så är böcker ett bra alternativ eller en sång om blåsippor ute i backarna Står. 

Nej, vårt barn pratade inte alls när han var två, sade inte ens mamma. Men när han var tre så gorde han det och ja, då pratade han om innehållet som vi läst. Det var tydligt att han tyckte om de böckerna eftersom han själv hämtade dem. 

Ja det är mycket möjligt att hans språkutveckling påverkades båda av att han växte upp i ett trespråkigt hem och att han hade uttalssvårigheter som krävde logoped och att det inte är ett dugg applicerbart i ts fall. Även om våra omständigheter är exakt lika så hade det ändå inte behövt betyda att det blev problem för ts barn bara för att det blev det för mitt. Det enda jag vet är att vi inte förstod poängen med många av småbarnsböckerna, inklusive att härma djurens lätan och babblarna, men idag skuldbelägger jag mig själv för barnets svårigheter och tänker att det beror, åtminstone delvis, på att jag hoppade fram för fort, och att han kanske skulle haft en bättre språkutvecklig om jag bara fattat att jag skulle ha hållt på med babblarna, läst fler Max-böcker (jag läste dem, och gillar dem faktiskt jättemecket, men skulle kanske hållt mig mer till dem), barnordböcker och takk-tecken. 

Det var inte så som någon undrade att det var vi som drev på, barnet visade själv mer intresse för de böcker och filmer. När sen språket inte utvecklades som det skulle, så sade logoped och bvc att vi borde backa, och koncentrera oss på enklare böcker med mindre mängd ord. 

I slutändan blev det bra. Idag är han 8 år och pratar lika bra som enspråkiga på båda sina modersmål och läser bättre än de allra flesta i sin klass och hemspråksgrupp och hyffsat på engelska och har inga svårigheter kvar. Men det var några år av mycket oro och hårt arbete som vi kanske skulle ha sluppit om jag gjorde rätt från början. Eller inte, vem vet? 

TS, tänker att du kanske kan köra på, och om du märker att det blir negativt så är det bara att sluta, eller tom backa. Det kan ju lika gärna bli bra. Du känner säkert av ditt barn och vad hon klarar av. 

Vad bra att du förtydligade! Jag ycker faktiskt inte att du ska ha några som helst skuldkänslor överhuvudtaget - utifrån det du skriver nu tror jag inte att det gjorde nån märkbar skillnad alls. Och iom att det uppenbart inte alls var så att det var ni som drev på eller bestämde över huvudet på er son så gjorde ni ju inte fel ur den synpunkten heller. Det är ju hur tydligt som helst att er sons lite försenade utveckling berodde på att han hade talsvårigheter (vilket givetvis inte berodde på valet av böcker) + att han växte upp med tre olika språk, vilket så gott som alltid försvårar språkutvecklingen precis under de första åren (vilket ju är fullt naturligt: får du tre stora saker att lära dig, som är relaterade och används för samma sak, men som ändå är helt separata och måste hållas isär, är det självklart att det kommer att ta längre tid för dig att bemästra än om du bara behöver lära dig en av dem, eller hur?). Vad gäller bvc och logoped är jag övertygad om att anledningen till att de sa som de sa var att de ville uttömma alla möjligheter till att underlätta snarare än att de trodde att det var direkt försvårande med era bokval. Era bokval kanske inte underlättade, men det är ju inte samma sak som att de försvårade, eller hur? Och det var definitivt inte de som utgjorde grundproblematiken. Och, i sista änden blev det ju hur bra som helst, och du vet vad man säger: slutet gott, allting gott 😊

Mycket klokt råd t ts, för övrigt 😊

Nej, det är inte skadlig att läsa Pettsson och Findus för ett barn under två år.