Varför ljuger han?

Har du frågat varför det ena barnets säng är tom fast han sagt att båda sover? Vad svarade han? 

Han har kanske förlorat vårdnaden men skäms över det? 

Jag skulle i första hand gissa på att barnet bor hos den andre föräldern (mamman). För varför är han annars borta hela dagar och ljuger om att han är hos sin mamma? Han är såklart hos sitt ex för att träffa sitt barn - eller så har han blivit ihop med exet igen. 

Missbruk? Varför tror du det? Jag tror att det relationen till pojkens mamma (exet) som han inte varit ärlig om. Eller också har pojken valt att bo hos sin mamma och mannen skäms över det eller är rädd att bli dömd av sin omgivning. Det låter inte som om TS träffar den här mannen särskilt ofta, med tanke på att de "träffats" i tre år. TS skulle kunna ringa barnets mamma eller farmor och fråga. 

Vill du ge nåt exempel? Åker han iväg tidiga helgmorgnar och är borta hela dagen för att missbruka? Att han alltid är upptagen när TS vill ses tycker jag tyder på att han har en annan relation, antagligen med sitt barns mamma. 

Så när ni ses så säger han att barnet är hos sin farmor? Och när han har båda barnen så kan han bara ses sent på kvällen efter att barnen lagt sig?  Vad säger han morgonen efter när ni ska äta frukost och det bara finns ett barn?

Varför frågar du inte varför den ena sängen är tom? Vräk upp dörren till barnets rum, tänd lamporna och dra bort täcket. Då kan han ju inte svara att han inte vet vad du pratar om. Och säger han så kan du kontra med "jag pratar om att Kalles säng är tom och jag undrar var Kalle är". 

Hur gamla är barnen?

Känner du mamman eller hur vet du att barnet inte bor där? Hon kan ha blivit nykter och fått vårdnad/boende?

När han säger att han är hos sin mamma så ring henne eller åk dit och knacka på? Ta honom på bar gärning så han måste säga sanningen! Skickar han bara bilder tagna utomhus?

Du har haft sen i somras på dig... Du skulle kunna "råka hitta en tröja som barnet glömt" och gå till barnets skola och lämna den. Fråga en kompis till honom. Väcka det andra barnet och fråga var brorsan är. Eller vadsomhelst. 

Var tror DU att barnet är? 

Hade jag varit du så hade jag sagt "Men oj, Kalles säng är ju tom?! Vart kan Kalle ha tagit vägen??? Kollar du toan så kollar jag köket? Kalle, var är du nånstans?". Men det är ju jag det. Jag kanske är lite konstig enligt dig? Eller vad tycker du är en normal reaktion? Tänk om det hade hänt barnet nåt (kidnappning, gått i sömnen, blivit glömd i affären, ramlat ut genom fönstret eller vad som nu skulle kunna inträffa) och ingen brydde sig? Du verkar utgå från att han har nåt förfärligt att dölja? Det är ju liksom en ganska speciell sak att ljuga om... 

Hon har ju gjort det och då säger han "jag vet inte vad du pratar om". 

Jag hade gjort slut oavsett, med tanke på att han ljugit så utstuderat och under så lång tid om ett så allvarligt ämne. En person som är kapabel till det skulle jag inte kunna lita på. 

Men om det gällde en tonåring skulle han väl inte tända lampan och säga att barnet sov när TS kom över på kvällen? 

Det enklaste är väl att väcka 6-åringen och fråga var 9-åringen är? 

Vad kan hända om hon gör det? 
Jag hade definitivt gjort slut med nån som ljög och fejkade sin tillvaro så utstuderat under så lång tid. Den sortens relation intresserar inte mig. 

Han kanske inte är en "bra nog" förälder? Han verkar ju vara duktig på att dölja delar av sitt liv så det kan väl finnas andra saker som han dolt ännu bättre?