Oron för missfall gör att jag tappar mig själv

Hej på er! 

Jag söker råd från er som varit med om liknande eller har tankar att dela med er av till en person som inte vet varken från eller till längre. 

Jag är gravid i vecka 7+0 (vecka 8) med det som kommer att bli första barnet. Testade positivt i vecka 4+2 (vecka 5) och har sedan dess haft fruktansvärt ont i brösten och molande mensvärk till och från. Mitt luktsinne har skjutit i höjden, så graviditetssymptomen har ju funnits där. 

Men de har avtagit. Jag har fortfarande ömma bröst och molande mensvärk. Men känner inget annat. Börjar fundera på om jag ens är gravid? Har jag drömt eller hittat på? 

Fick ljusrosa blödningar till och från under vecka 7 varpå barnmorskan säger att det är vanligt och att de gör ändå ingenting även om det skulle bli ett missfall. 

Problemet för mig är att jag är så fruktansvärt orolig så att det nästan förlamar mig. Jag vågar inte känna glädje, jag vågar inte hoppas att fostret lever. Jag klarar inte av att leva på som vanligt och känner mig deprimerad. 

Mim fråga är: finns det verkligen inget man kan göra för att veta hur det ligger till? Har fått tid för ultraljud i vecka 14, 6 veckor kvar! Jag kommer inte klara att gå och vänta så länge! 

Hjälp mig ni som har erfarenhet ❤️