• Anonym (Förstagångsgravid)

    Oron för missfall gör att jag tappar mig själv

    Hej på er! 

    Jag söker råd från er som varit med om liknande eller har tankar att dela med er av till en person som inte vet varken från eller till längre. 

    Jag är gravid i vecka 7+0 (vecka 8) med det som kommer att bli första barnet. Testade positivt i vecka 4+2 (vecka 5) och har sedan dess haft fruktansvärt ont i brösten och molande mensvärk till och från. Mitt luktsinne har skjutit i höjden, så graviditetssymptomen har ju funnits där. 

    Men de har avtagit. Jag har fortfarande ömma bröst och molande mensvärk. Men känner inget annat. Börjar fundera på om jag ens är gravid? Har jag drömt eller hittat på? 

    Fick ljusrosa blödningar till och från under vecka 7 varpå barnmorskan säger att det är vanligt och att de gör ändå ingenting även om det skulle bli ett missfall. 

    Problemet för mig är att jag är så fruktansvärt orolig så att det nästan förlamar mig. Jag vågar inte känna glädje, jag vågar inte hoppas att fostret lever. Jag klarar inte av att leva på som vanligt och känner mig deprimerad. 

    Mim fråga är: finns det verkligen inget man kan göra för att veta hur det ligger till? Har fått tid för ultraljud i vecka 14, 6 veckor kvar! Jag kommer inte klara att gå och vänta så länge! 

    Hjälp mig ni som har erfarenhet ❤️

  • Svar på tråden Oron för missfall gör att jag tappar mig själv
  • Mkay

    Man kan boka in sig på ultraljud (på privat klinik eller alla klinker? Vi gjorde det på privat klinik) som man betala själv om man vill kolla läget/är orolig. Det gjorde vi efter att jag fått en blödning då det inte är något man blir erbjuden även vid blödning innan man gått över perioden då missfall är som vanligast. Det var skönt att se att allt var som det skulle där inne 

  • Anonym (Varför vänta som länge)

    Jag gjorde ultraljud tidigt vad jag minns, typ vecka 8. Som ett vanligt läkarbesök på mammamia i Sthlm. 

  • Anonym (Privat)

    Som ovan skriver boka ett privat ultraljud. Det är vanligt med oro, och med blödningar. Lycka till, du har ändå kommit så långt så risken minskat avsevärt jämfört med dagen för utebliven mens 🥰

  • Ikaros12

    Det är verkligen en jobbig tid. En tid av oro man tyvärr måste gå igenom och man känner sig så ensam. Hoppas att ni kan dela oron och stötta varandra. Det är bara du och eventuellt den du väntar barn med, om ni lever tillsammans, som verkligen kan förstå er situation. Det blir lättare om man accepterar att ingens känslor är fel och finnas där för varandra. Vi kämpade flera år med några missfall så jag vet hur tufft det var för oss. Vi gick på ultraljud av oro och de är vana vid det och brukar vara mycket tillmötesgående och omtänksamma. Ta hand om er. Hoppas att allt går bra!

  • Anonym (Förstagångsgravid)
    Ikaros12 skrev 2025-02-02 17:57:23 följande:

    Det är verkligen en jobbig tid. En tid av oro man tyvärr måste gå igenom och man känner sig så ensam. Hoppas att ni kan dela oron och stötta varandra. Det är bara du och eventuellt den du väntar barn med, om ni lever tillsammans, som verkligen kan förstå er situation. Det blir lättare om man accepterar att ingens känslor är fel och finnas där för varandra. Vi kämpade flera år med några missfall så jag vet hur tufft det var för oss. Vi gick på ultraljud av oro och de är vana vid det och brukar vara mycket tillmötesgående och omtänksamma. Ta hand om er. Hoppas att allt går bra!


    Tack för ditt meddelande. 
    Det kom en tår när jag läste. 

    Har ni lyckats efter dessa missfall? 
  • Anonym (Förstagångsgravid)
    Anonym (Privat) skrev 2025-02-02 17:50:30 följande:

    Som ovan skriver boka ett privat ultraljud. Det är vanligt med oro, och med blödningar. Lycka till, du har ändå kommit så långt så risken minskat avsevärt jämfört med dagen för utebliven mens 🥰


    Tack för ditt svar. Förstått att det är vanligt med oro, men trodde aldrig att det skulle vara så förlamande 🙏 
  • Ikaros12
    Anonym (Förstagångsgravid) skrev 2025-02-02 18:08:01 följande:
    Tack för ditt meddelande. 
    Det kom en tår när jag läste. 

    Har ni lyckats efter dessa missfall? 
    Efter några missfall gick det fint. Flera gånger till och med. Men sedan kom andra saker att vara orolig för. Bl a cancer och dödsfall. Men genom åren har jag lärt mig att det jobbigaste faktiskt inte är det som händer, utan ovisshet. Med omtanke och kärlek och försöka tränga bort ältande kommer man långt
  • Anonym (Nat)

    Känner igen mig i dina ord! Är bara i v 6 och fick samma dag jag plussade en brun flytning som försvann. nidblödnong kanske.. inget mer med det men nu 1,5 v senare rosa efter sex. Man blir så orolig o kan inte glädjas och BM hänvisar till privata UL. funderar på att boka ett om 1-2 veckor ändå. 🙏

  • Anonym (C)

    Det du också kan göra är att ringa gynmottagningen och säg som det är, att du haft blödningar och överdriv och säg du haft ont. Att du är rädd att det kan vara missfall, då borde du få tid att kolla upp det via ultraljud där.
    Behöver såklart inte vara något missfall, men tänker så det lindrar din oro. Man brukar få komma in rätt fort och kolla, iaf där jag bor 🌸

  • Mkay
    Anonym (C) skrev 2025-02-02 23:25:08 följande:

    Det du också kan göra är att ringa gynmottagningen och säg som det är, att du haft blödningar och överdriv och säg du haft ont. Att du är rädd att det kan vara missfall, då borde du få tid att kolla upp det via ultraljud där.
    Behöver såklart inte vara något missfall, men tänker så det lindrar din oro. Man brukar få komma in rätt fort och kolla, iaf där jag bor 🌸


    Det gäller inte under perioden man oftast får missfall tyvärr (fram till v.12 om jag inte missminner mig). Jag fick en kraftig blödning i v.10 och fick ingen tid via BM utan fick kontakta en privat klinik och betala för ultraljud själv. BM sa bara att det troligtvis var missfall men att de ändå inte kan göra något åt det så då kolla de inte det under den perioden.. kan dock lugna TS med att jag hade en kraftig blödning och att BM ändå hade fel. Bebisen är 13 månader idag och frisk :)
Svar på tråden Oron för missfall gör att jag tappar mig själv