En av mina föräldrar har en cancerdiagnos, men har ingen aktiv cancer. Hen är trött men har massa tid åt att hänga med sina kompisar hela dagarna. Hen är oförmögen till att gå och handla, ta hand om disken, slänga soppor eller bara göra allmänt rent efter sig i toaletten. Den andra föräldern är hårt arbetande och måste laga mat åt min andra förälder. Föräldern som är sjuk vill ha mat som tar längre tid att laga eller som är något mer tidskrävande. Kåldolmar, kalops, hemlagade kroppkakor, hemlagade rullader och olika såser. Den sjuka kräver den här typen av måltider varenda dag. Den andra föräldern är helt slut. Tidigare kunde den sjuka laga mat själv. Nu vet den inte hur man ens öppnar kranen (personen vet självklart det, men av oförklarlig anledning är den oförmögen till att ens göra detta). Små moment som att skala potatis funkar inte ens. Ställa in något i diskmaskinen är omöjligt. Jag får inte ihop detta. Orken finns till att ägna sig åt sociala relationer 6 timmar om dagen. Medan den andra får göra ALLT annat. Min förälder som är frisk har inga sociala relationer kvar. Den tiden finns ju inte. Personen kräver lagad mat varenda dag liksom. Hur kan den sjuka tycka att detta upplägget är okej? Bara för att hen är sugen på något så är det den friska personens uppgift att både handla och laga maten. Känner ingen som äter den här typen av mat varenda dag.
