Min vän är sur

Att resa 20 mil för att festa kan jag förstå att du hoppar över men att inte orka gå på ett kafferep tycker jag är lite lamt.
Jag firar inte heller mig själv om jag slipper men många vuxna tycker att det är roligt och viktigt för dem. Varför inte ställa upp på det? Så himla jobbigt kan det inte vara tänker jag.

Ja det är lamt men jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Jag fåt nästan ångest av tanken. Vet att det är dåligt av mig men det bara tar emot nått fruktansvärt. Jag har lite jobbigt med mkt folk som jag inte känner samtidigt och är säkert lat men just nu är det bara ett stort NEJ som skriker i mig. Vi har glidit ifrån varandra lite det sista, jag har könt att det blivit lite för mkt. Jag vet att det är dåligt av mig men det är bara så jag känner. 

Vi har glidit ifrån varandra lite det sista, jag har könt att det blivit lite för mkt. Jag vet att det är dåligt av mig men det är bara så jag känner. 

Okej, ja men då har du gjort ditt val. 

Jag tycker inte att du har gjort  något fel. Och sorry men man har inte rätt att kräva något. Människan fyller inte ens jämnt?
Okej om hon fyller 40, då kanske man kan göra det mer till en weekend och dra iväg 20 mil, absolut!
Men 37?

Du har firat med hennes släkt förr, du uppskattar inte det. Du har talat om i god tid att du avstår men att du gärna tar ut henne på en kväll med lite bubbel istället. Det är jättefint av dig. Jag hade uppskattat det om jag var hon, särskilt efter ett lite halv-lamt firande med släkten. 

Hon är en vuxen kvinna och måste kunna hantera att hennes vänner har ett eget liv också. Det är inte ett barnkalas vi pratar om. Att ställa krav på dig om hur hon vill bli firad istället för att acceptera ditt förslag är rejält omoget det också.

Du har ingen skyldighet att fira henne. Är man så gammal som hon är så borde man ha fattat att det är ett privilegium att få fira födelsedagar, ingenting man ska ta för givet. Jag har vänner i hennes ålder som är glada om de bara får ett telefonsamtal från sina släktingar på födelsedagen.

Ibland när man läser trådar här så häpnar man över att de handlar om vuxna människor, och inte barn eller vilsna tonåringar.

Jag har kanske lite svårt att förstå vad som skulle vara så ångestframkallande med att bara stanna till en kort stund på hennes fika med släkten, även om det inte är din typ av firande. Men du är självklart inte skyldig att komma om du känner så. Hennes "krav" att du då istället ska fira henne 20 mil bort och hon blir sur om du inte kan det, är däremot helt bisarrt. 

Det låter lite som att den här vänskapen egentligen inte ger dig något numera? Det låter inte normalt att starta bråk om såna här saker om man är goda, vuxna vänner.

Jaag jag jag äckliga samtid. Du är en sugig vän punk!

Ja det kan jag föestå att det är svårt att förstå. Men jag har haft ptsd och den gör sig lite påmind vid sånnahär grejer och nu det sista har det varit rätt mkt. Så jag könde att jag behövde välja bort kafferepet och umgås med mina barn i lugn och ro. 

Nej vänskapen har dalat från min sida det sista. Jag har försökt backa ifrån henne. Vi umgås inte lika mkt längre. Jag tror detta kan vara en av anledningarna till att hon reagera som hon gjorde. Hon har inte så många vänner så hon har nog haft lite svårt med att jag backat lite. Jag har sagt att det blir lite för mkt ibland och att jag inte kan ses och höras riktigt så ofta. 

Att du har haft ptsd och har barn gör ju att du har ännu fler skäl att inte kunna komma. Det borde en människa o hennes ålder förstå. Att det inte bara är att släppa allt och åka 20 mil bort bara för att hon känner för det. Det hade man kanske kunnat göra när man var tjugo år och barnfri, men det är ingenting man kan kräva av dig.

Utveckla gärna hur du tänker istället för kasta pajer. Nivån är rätt låg