Tycker du att båda parter i en relation har lika stort ansvar för att den fungerar?

Tycker du att båda parter i en relation har lika stort ansvar för att den fungerar?

Är lite nyfiken på hur ni tänker angående relationer. 

När problem uppstår i relationer brukar det ofta resultera i diskussioner kring vem som är grundproblemet (syndabocken).

Därför brukar man påminna om att bägge har lika stort ansvar för att relationen ska fungera. 

Man får då ofta endera sura miner eller förvånade ögon som inte alls förstår vad man säger.

Nu undrar jag vad är era synpunkter på detta? Har båda parter lika stort ansvar för att relationen fungerar och mår bra.

Om ni inte håller med om detta, förklara då varför ni inte gör detta

Du menar att i stället för att kompromissa så anpassar man sig för relationens skull, Uppfattar jag dig rätt här?

Båda har ett ansvar för sin del i relationen.
Om du ger mig återkommande feedback om saker som du saknar, saker som du upplever att jag kunde göra bättre etc. Då ligger hos bollen hos mig.

Men om jag då skiter fullständigt i vad du tycker, då tar jag inte ansvar för relationen. Jag bryr mig inte om vad du tycker och tänker inte göra några förändringar.
Jag kan förstås välja att skita i det, men då blir jag kanske ingen härlig person att leva med heller...

Men att anpassa sig är väl att kompromissa?

Det var bara ett exempel. Låt säga att båda parter gnäller/ger lika mycket feedback. Den ena lyssnar, försöker förstå, frågar sig om något kan ha feltolkats, är mån om att kompromissa om det går.
Den andre skiter fullständigt i vad. 
Tänker minsann inte ändra sig. 

Där tänker jag att den ena tar ansvar och den andra inte gör det.
Man kan sällan ändra på andra, bara på hur man själv förhåller sig till saker.
Men det finns också saker som man inte bara kan "förhålla sig till" utan där det faktiskt kan finnas behov av och fog för att försöka få till en förändring.

Men visst kan det landa i att man är en usel matchning och aldrig borde blitt tillsammans in the first place.

Försöker förstå men lite flummigt. Stannar den som vill flytta så anpassar den sig eller kompromissar? Vad innebär att den ena anpassar sig? Jag tycker att anpassa sig till den andre eller relationen är samma sak som att kompromissa. Men du kanske menar att anpassa sig kan vara att bryta upp.och anpassa sig till den nya situationen? Som singel.

Ok förstår hur du tänker men det låter ju mycket värre än en kompromiss tycker jag. Att utbyta är väl ändå bättre än att ta ett nej i alla lägen eller lämna? Jag menar det är väl oerhört sällan att man i en relation oavsett vänskap, romantisk, eller syskonrelation är överens om allt och tycker samma om allt? Man umgås ju inte med eller är ihop med ett klonat jag? En exakt version av sig själv? Där kommer ju samspel, samarbete och komromissa in?

Tråkigt att behöva lämna alla relationer när man får ett nej istället för att mötas halvvägs och lösa det? För man är helt omöjligt överens om allt oavsett vilken relation man har med en person. Hade blivit så ledsen ifall enkla lösningar bara gav ett nej, ta allt eller lämna istället för samarbete och kompromisser. Sen tycker jag att allt har en gräns såklart även kompromisser, man ska ju inte må dåligt.

Aja, förstår vad du menar nu men vi tycker absolut helt olika om saken.

Då ser vi olika på kompromiss.
Om vi båda vill åka till Skansen, jag vill köra en heldag och du tänker dig ett kort besök för att se sälarna. Då kan vi kompromissa, åka dit, äta lunch och sen åka hem. Jag kompromissar med heldagsbesöket. Du kompromissar och går med på att äta lunch och sen åka hem.
Ingen har fått sin vilja igenom 100% men man har hittat en mellanväg som båda är okej med.

Vet inte, att ta en paus från netflixandet och fortsätta titta senare ser jag som ett samarbete/kompromiss. Man ställer upp för varann. Nästa gång jag behöver skjuts eller hjälp så ställer den andre upp. Ge och ta. Ganska tråkigt att ställa upp för någon och kompromissa när den andre kanske bara tar och tar men aldrig ger.

Att kompromissa kan också vara om man t.ex ska måla om ett rum. Jag älskar färgen. Sambon avskyr den. Då skulle jag kompromissa, mötas halvvägs och tillsammans välja en färg båda gillar. För det är ju inte bara jag själv som ska bo där? Ingen ska väl behöva sova i ett rum med färg på väggarna som man avskyr? Så behöver man kompromissa i nästan alla relationer man har med folk. Annars får man bo, jobba och leva ensam. Ibland har vi kompromissat med inredning "jag gillar inte det bordet så mycket men ta det då, jag vill gärna välja tv bänk då?" Japp. Båda ska ju trivas. Men ah, vi kanske menar ungefär samma men ser olika på saken och ordet kompromiss/samarbete.

I alla mina jobb har det t.ex varit viktigt att kunna samarbeta och kompromissa med kollegor och chef. Det har ofta nämnts. Tror det är viktigt i alla relationerr.

Håller helt med om att man bör ha teamwork. Men vi och några fler har nog olika tolkning och uppfattning om vad kompromissa och anpassa betyder. För mig är anpassa mig motsatt till att komptomissa och möras halvvägs. För mig skulle en anpassning vara att anpassa mig efter den andre och bara gilla läget.

Många kloka ord från kloka skribenter.  Att kompromissa eller anpassa sig kanske beror på situationen men alla tycks vara överens om att om båda ger 100% i relationen så löser det sig. 

Någon tog upp att mannen skulle ha ansvar för den sexuella relationen, något jag ställer mig lite frågande till, kanske missuppfattade skribenten frågeställningen men personligen anser jag nog att samma utgångspunkt gäller för alla delar i relationen.

Att man i en relation tänker vi och inte jag innebär inte att man ger avkall på sin självständighet. Livet består av så många andra delar, som arbetsliv, personliga intressen mm, där man har alla möjligheter att utvecklas på egen hand. 

Då kommer vi osökt fram till frågan om vad vi prioriterar. Är det relationen, familjen, arbetslivet eller intressen? Min personliga erfarenhet är att det varierar under livet men att även detta kräver kompromisser och anpassningar. 

Vad tänker ni om detta? 

Är det möjligt att ge relationen 100% samtidigt som man ger 100% i arbetet och sina personliga intressen? 
Hur ser era erfarenheter ut?

För dig handlar kompromiss om förhandling.
För andra (mig till exempel) är en kompromiss just det jag skrev.
En sorts problemlösningsmetod där utfallet blir en lösning som alla kan acceptera. 

T.ex jag vill ut och äta pasta, sambon thai. Jag är jättemätt på thai just nu och sambon på pasta. Ja då funderar vi lite, ger varann några förslag och bestämmer något som båda älskar, inte ätit på ett tag och båda blir den kvällen nöjda🤩

Håller med. Att bara anpassa sig alltid skulle bli som att bli överkörd.