Tycker inte om sambons barn

Självfallet träffade jag dem innan jag flyttade in. Men de artigare sidor jag såg då är minst sagt ersatta med vardagsgnäll och gnat. Jag uppfattar det inte som att min sambo på något sätt skämmer bort dem eller tillåter dem bete hur som helst, men de har stark vilja. 

Jag försöker på alla sätt att vara trevlig och tillmötesgående. Men jag konstaterar att tonåringar - iaf I Sverige - är rätt odrägliga. Och det känns jobbigt. Jag tänker absolut inte flytta ifrån mannen jag älskar men hur fasen ska man lösa det? Jag kan ju knappast lägga mig i hur de uppfostras av sin mamma. Vet inte hur de får bete sig när de bor hos henne, men gissar att det skiljer sig.