Hur gör man när man flyttat ihop med nån och inser att man inte gillar hens barn? Har aldrig varit med om det förut och har svårt att finna mig i situationen. Jag har inga egna barn. De är över 15, så inga småkids, men tonåringar är sjukt jobbiga har jag insett.
Man blir särbo tills barnen flyttat hemifrån.
Man blir särbo tills barnen flyttat hemifrån.
Hur gör man när man flyttat ihop med nån och inser att man inte gillar hens barn? Har aldrig varit med om det förut och har svårt att finna mig i situationen. Jag har inga egna barn. De är över 15, så inga småkids, men tonåringar är sjukt jobbiga har jag insett.
Hur tänkte du då du blev sambo?
.
Självfallet träffade jag dem innan jag flyttade in. Men de artigare sidor jag såg då är minst sagt ersatta med vardagsgnäll och gnat. Jag uppfattar det inte som att min sambo på något sätt skämmer bort dem eller tillåter dem bete hur som helst, men de har stark vilja.
Jag försöker på alla sätt att vara trevlig och tillmötesgående. Men jag konstaterar att tonåringar - iaf I Sverige - är rätt odrägliga. Och det känns jobbigt. Jag tänker absolut inte flytta ifrån mannen jag älskar men hur fasen ska man lösa det? Jag kan ju knappast lägga mig i hur de uppfostras av sin mamma. Vet inte hur de får bete sig när de bor hos henne, men gissar att det skiljer sig.
Självfallet träffade jag dem innan jag flyttade in. Men de artigare sidor jag såg då är minst sagt ersatta med vardagsgnäll och gnat. Jag uppfattar det inte som att min sambo på något sätt skämmer bort dem eller tillåter dem bete hur som helst, men de har stark vilja.
Jag försöker på alla sätt att vara trevlig och tillmötesgående. Men jag konstaterar att tonåringar - iaf I Sverige - är rätt odrägliga. Och det känns jobbigt. Jag tänker absolut inte flytta ifrån mannen jag älskar men hur fasen ska man lösa det? Jag kan ju knappast lägga mig i hur de uppfostras av sin mamma. Vet inte hur de får bete sig när de bor hos henne, men gissar att det skiljer sig.
Självfallet träffade jag dem innan jag flyttade in. Men de artigare sidor jag såg då är minst sagt ersatta med vardagsgnäll och gnat. Jag uppfattar det inte som att min sambo på något sätt skämmer bort dem eller tillåter dem bete hur som helst, men de har stark vilja.
Jag försöker på alla sätt att vara trevlig och tillmötesgående. Men jag konstaterar att tonåringar - iaf I Sverige - är rätt odrägliga. Och det känns jobbigt. Jag tänker absolut inte flytta ifrån mannen jag älskar men hur fasen ska man lösa det? Jag kan ju knappast lägga mig i hur de uppfostras av sin mamma. Vet inte hur de får bete sig när de bor hos henne, men gissar att det skiljer sig.
Sen får du ta in och tänka på att tonåringar agerar ut och det är hemma man är trygg och vågar visa sitt rätta jag. Det är en jobbig tid för många, det är ju inte säkert att det är något extremt beteende dom har mer än att du tycker att dom är jobbiga.
Men hur många dygn har du tillbringat med några tonåringar tidigare, eller är det några timmar i stöten?
Förmodligen väntar på ett svar i stil med att dom ska flytta till sin mamma så att får ha din sambo ifred!
Men nej, ingen kommer tycka det.
Du får väl acceptera dom som dom är eller flytta ut själv.
Dom har mer rättigheter än dig och om din man är en riktig man kommer Barnen för honom vara nummer 1 och du nummer 2.
Du gjorde ett generalfel genom att flytta in i deras hem. Det ni borde gjort är att skaffa ett boende som är nytt för er båda. Ja, och barnen också då.
Då hade det varit lättare för dig att sätta hemmets regler, för du har samma rätt att sätta reglier som din sambo.
Ungdomarna har att förhålla sig till detta. Men nu, när du flyttade in i deras befintliga hem så ser de dig sannolikt som en mer eller mindre hyresgäst.
Jag kan inte förstå hur en vuxen människa kan göra ett sånt fatalt misstag...