• Anonym (S)

    Pappa respekterar ej 4-åringens vilja

    Söker råd & bekräftelse kring hur jag ska tänka kring en händelse som gäller min äldsta son på 4 år & hans pappa. För att göra en lång historia kort; min 4-åring vill inte klippa sig. Han har hår strax ovanför axlarna. När en frågar om han vill klippa sig säger han nej gång på gång. Jag är av åsikten att hans nej ska respekteras sålänge det inte är till skada för honom el någons slags hygienisk oangelägenhet. Hans pappa tjatar på honom 1-2 ggr/veckan om hans frisyr genom att fråga om han vill klippa sig. Alltid är det nej från sonen. Idag berättade hans pappa att han vid ett tillfälle sa ja varpå pappan var snabb på att klippa av honom håret. jag uppfattade det som att sonen inte själv initierade samtalet om att klippa sig utan hans pappa frågade när han såg att luggen hängde ner i ögonen. Sonen blev sedan mycket upprörd när han insåg att håret var borta & blev hysterisk & grät. Hans pappa vet vad jag står i frågan & jag har fler gånger påpekat att hans hår inte ska klippas förens han själv önskar det. Jag vill tro att det kommer komma en dag då han eventuellt själv vill klippa sig men ingen har rätt att bestämma över någon annans kropp. Det gör mig så förbannad att detta övertramp skett & jag vet ej hur jag ska bemöta min sambos (enligt mig) totalt ignoranta inställning. ?Han är bara 4 år & bestämmer inte?. Hur ska vi lära våra pojkar respektera andras gränser & sina egna om inte deras pappa respekterar  deras. Hur tänka? Göra?

  • Svar på tråden Pappa respekterar ej 4-åringens vilja
  • Anonym (Pappa till tre barn)
    Anonym (råkade läsa) skrev 2025-02-12 08:03:55 följande:

    Barn som vägrar klippning är vanligt förekommande vid npf, har du några tankar kring det?

    Att pappan inte fattar att han kränker/lurar sin son här får mig att undra om han också har npf.

    Ta ett rejält snack med pappan, ni måste enas om en linje och sen borde sonen få vara ifred utöver det. Kanske bestämma att han måste klippa i alla fall luggen var 3e månad mot att pappa lägger ner att tjata och hacka på hans utseende.

    Samt att sonen måste ha gummiband för att fästa håret så han ser ordentligt och inte fastnar när han är ute och leker.


    Det är också vanligt att barn som inte fått en sund gränssättning från sina föräldrar reagerar på detta sätt.

    Det är verkligen inte en kränkning. Det är föräldrarna som ska bestämma sånt här oavsett vad barnet tycker. Att barn reagerar känslomässigt i denna ålder är bara naturligt och en del av utvecklingen.

    Man gör barnet en björntjänst om man låter det bestämma.
  • Anonym (Men va?!)
    Anonym (Pappa till tre barn) skrev 2025-02-12 12:03:59 följande:
    Oavsett är det inte barnets beslut att ta utan föräldrarnas. Att barnet blir upprört är bara en del av utvecklingen. Inget man ska lägga någon större vikt vid mer än att ta det lugnt. Sen är det bra om man gör saker mer lekfulla och roliga. Men det är inget måste. Det viktiga är att man inte är eftergiven för barnets känslor. Det är barnet som behöver lära sig att hantera sina känslor. Inte vi vuxna som ska ampassa oss efter barnets känslor.
    Alltså ... man blir ju mörkrädd. Kanske menar du att man inte ska låta ett barn styra och ställa över de vuxna genom att få hysteriska utbrott - i så fall håller jag så klart helt med dig. Men att inte lyssna på hur barnet känner, och att bara köra över helt rimliga önskemål som inte finns någon som helst anledning att neka, bara för att "jag är förälder och det är jag som bestämmer" ... det är maktmissbruk.

    För övrigt gällde ts fråga ju inte huruvida de skulle böja sig inför sonens utbrott (på vilket sätt skulle de ens kunna göra det? Skadan var ju redan skedd?), utan huruvida man bör respektera en fyraårings önskemål om sig själv så länge de inte på något sätt får några negativa följder. Kan du (och/eller övriga i tråden som uttrycker denna bisarra åsikt) förklara varför du anser att svaret på den frågan är nej?
  • Tremere

    Jag tycker att en viktig fråga i det hela är varför barnet inte vill klippa sig.
    Är det på grund av att han vill ha långt hår och en cool frisyr?
    Han kanske ser upp till någon med långt hår?

    Eller är det pga att han inte vill gå till frisören?
    Jag gissar på det senare med tanke på hans unga ålder.
    Vi hade en son som vägrade klippa sig för att han tyckte inte om att sitta still så länge och få hår innanför tröjan osv.
    I sådana fall så måste vuxna få bestämma.

    Om pojken vill ha långt hår för att han tycker att det är fint så skall han absolut få ha det tycker jag, men då måste föräldrarna i det här fallet komma överens om längd och vilken typ av frisyr.
    Det kan ju vara så att pappan tycker att han skall ha kort hår för enkelhets skull.
    Som man är man inte van att ta hand om långt hår med vad det innebär.
    Personligen fick jag gå en kurs hos min fru när vår dotter hade långt hår.
    Så att jag lärde mig hur man skall borsta, ta hand om och sätta upp långt hår.
    Det faller inte naturligt för de flesta män och då är det nog enkelt att tycka att killar skall ha en kortare frisyr.

    Pappan kan också vara rädd för att sonen skall bli retad.
    Det kanske inte är jättemånga andra långhåriga killar i barnets närhet och på förskolan.

    Det skulle vara intressant att höra varför pappan tycker att sonen skall ha långt hår, men jag misstänker att TS inte kommer att ge oss den informationen ;)

  • Anonym (Duharrätt)
    Anonym (Pappa till tre barn) skrev 2025-02-12 11:53:20 följande:

    Barn i denna ålder ska inte bestämma nästan något själv. Det är vi föräldrar som ska bestämma och barnet kommer att uttrycka känslor för att visa sitt missnöje men det är bara en del av barnets utveckling. Man ska inte försöka tillfredsställa barnet bara för att det visar känslor. Utan barnet behöver få lära sig att hantera sina känslor och acceptera föräldrarnas beslut.

    Och har man inte agerat som jag beskriver tidigare år i barnets liv så kommer det bli mycket jobbigare innan man är på rätt spår igen.

    Barn som får mycket att säga till om i unga år tenderar att blir mindre trygga, få svårare i skolan och yrkesliv samt bli mindre yckliga som vuxna.

    I ditt fall som du tar upp skulle jag säga att du har helt fel inställning och gör barnet en stor björntjänst.

    Pappan är på rätt spår men skulle dels kunna vara mer bestämd men också göra det mer lekfullt så det blir en positiv grej. Oavsett så är det viktigt att ni föräldrar är de som bestämmer oavsett vad barnet säger.

    Sen skulle jag rekommendera någon föräldrarutbildning till er. Min sambo var lite som dig och hade även svårt i sitt föräldraskap. Sen gick vi en föräldrautbildning där hon fick ett uppvaknande.


    Jag håller absolut inte med dig och det gör inte forskningen heller. Barn behöver få lära sig att även deras åsikter räknas, inom satta ramar.

    Det du beskriver hjälper inte barnet på något sätt mer än att aldrig lära sig att dess röst räknas. 

    Det är något som kan ge individer som inte vågar säga till när de känner olust för något, för att vuxna alltid vet bäst. Det kan ge katastrofala följdverkningar om barnet tex råkar ut för sexuella övergrepp eller slag, då det inte kommer säga till.
  • Anonym (Duharrätt)
    Anonym (Pappa till tre barn) skrev 2025-02-12 12:03:59 följande:
    Oavsett är det inte barnets beslut att ta utan föräldrarnas. Att barnet blir upprört är bara en del av utvecklingen. Inget man ska lägga någon större vikt vid mer än att ta det lugnt. Sen är det bra om man gör saker mer lekfulla och roliga. Men det är inget måste. Det viktiga är att man inte är eftergiven för barnets känslor. Det är barnet som behöver lära sig att hantera sina känslor. Inte vi vuxna som ska ampassa oss efter barnets känslor.
    100% fel. Det här är ett förlegat tankesätt innan Barnkonventionen kom.
  • Anonym (Duharrätt)
    Anonym (Men va?!) skrev 2025-02-12 12:19:11 följande:
    Alltså ... man blir ju mörkrädd. Kanske menar du att man inte ska låta ett barn styra och ställa över de vuxna genom att få hysteriska utbrott - i så fall håller jag så klart helt med dig. Men att inte lyssna på hur barnet känner, och att bara köra över helt rimliga önskemål som inte finns någon som helst anledning att neka, bara för att "jag är förälder och det är jag som bestämmer" ... det är maktmissbruk.

    För övrigt gällde ts fråga ju inte huruvida de skulle böja sig inför sonens utbrott (på vilket sätt skulle de ens kunna göra det? Skadan var ju redan skedd?), utan huruvida man bör respektera en fyraårings önskemål om sig själv så länge de inte på något sätt får några negativa följder. Kan du (och/eller övriga i tråden som uttrycker denna bisarra åsikt) förklara varför du anser att svaret på den frågan är nej?
    Verkligen. Barnkonventionen som är en del av svensk lag har ju en drös punkter varav en av de viktigaste är

    . Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.

    En fyraåring är absolut mogen nog att ha åsikter om vad den föredrar. Konventionen säger inte att man ska låta barnet bestämma allt men att barnet åsikt ska räknas. 

    I fallet om hår kan det ju vara just att barnets önskemål om hårlängd lyssnas till, under förutsättning att barnet kan sköta håret så att det inte blir ohygieniskt eller liknande.
  • Anonym (Duharrätt)
    Tremere skrev 2025-02-12 12:34:41 följande:

    Jag tycker att en viktig fråga i det hela är varför barnet inte vill klippa sig.
    Är det på grund av att han vill ha långt hår och en cool frisyr?
    Han kanske ser upp till någon med långt hår?

    Eller är det pga att han inte vill gå till frisören?
    Jag gissar på det senare med tanke på hans unga ålder.
    Vi hade en son som vägrade klippa sig för att han tyckte inte om att sitta still så länge och få hår innanför tröjan osv.
    I sådana fall så måste vuxna få bestämma.

    Om pojken vill ha långt hår för att han tycker att det är fint så skall han absolut få ha det tycker jag, men då måste föräldrarna i det här fallet komma överens om längd och vilken typ av frisyr.
    Det kan ju vara så att pappan tycker att han skall ha kort hår för enkelhets skull.
    Som man är man inte van att ta hand om långt hår med vad det innebär.
    Personligen fick jag gå en kurs hos min fru när vår dotter hade långt hår.
    Så att jag lärde mig hur man skall borsta, ta hand om och sätta upp långt hår.
    Det faller inte naturligt för de flesta män och då är det nog enkelt att tycka att killar skall ha en kortare frisyr.

    Pappan kan också vara rädd för att sonen skall bli retad.
    Det kanske inte är jättemånga andra långhåriga killar i barnets närhet och på förskolan.

    Det skulle vara intressant att höra varför pappan tycker att sonen skall ha långt hår, men jag misstänker att TS inte kommer att ge oss den informationen ;)


    Varför tänker du att det är bättre att något är fint än att man inte vill klippa det, så länge som håret sköts? 

    Långt hår är ingen rocket science. Man borstar det regelbundet, tvättar det, och sätter upp det vid fysisk aktivitet, mest för att det är bekvämast.

    Om en fyraåring dessutom är så säker i sig själv att han vill ha ett längre går och står fast vid det, även om det inte är normen på förskolan - vilka signaler sänder så en pappa som kräver klippning, särskilt om det är av någon slags normskäl? Tala om att skämmas för barnet.
  • HannaJ1989

    Jag har en son som inte velat klippa sig.
    Vi hade en annan approach. 

    Vi planerade in en tid för far och son samtidigt och skrev in i kalendern. 

    Sedan svängde vi diskussionen till om han ville klippa mycket eller lite istället för klippa eller ej. För oklippt hår blir slitet, tovigt och gör ont att borsta ut. 

    Det viktigaste är att klippningen blir en rutin.

    Nu när min son är äldre brukar jag säga "vill du klippa kortare och vänta längre till nästa klippning eller vill du klippa lite och oftare"

    Då vill han gärna ha kort.

    I min sons fall visade det sig att han varit mobbad sedan dagis och tyckte det kändes tryggt med hår som hängde ner längs ansiktet att gömma sig bakom. Att komma till dagis och skola som ett lurvigt troll gjorde knappast saken bättre. 

    Det viktigaste ni kan göra som föräldrar är att teama upp. Ja, pojken behöver klippa sig, hur kan vi motivera han att vilja klippa sig. 

    Har han sociala problem, är han rädd för trimmern eller bara obekväm med förändringar? Det är ni föräldrar som ska guida han i livet att överkomma sina problem. 

    Klippa sig regelbundet måste även flickor göra.

  • Anonym (Pappa till tre barn)
    Anonym (Men va?!) skrev 2025-02-12 12:19:11 följande:
    Alltså ... man blir ju mörkrädd. Kanske menar du att man inte ska låta ett barn styra och ställa över de vuxna genom att få hysteriska utbrott - i så fall håller jag så klart helt med dig. Men att inte lyssna på hur barnet känner, och att bara köra över helt rimliga önskemål som inte finns någon som helst anledning att neka, bara för att "jag är förälder och det är jag som bestämmer" ... det är maktmissbruk.

    För övrigt gällde ts fråga ju inte huruvida de skulle böja sig inför sonens utbrott (på vilket sätt skulle de ens kunna göra det? Skadan var ju redan skedd?), utan huruvida man bör respektera en fyraårings önskemål om sig själv så länge de inte på något sätt får några negativa följder. Kan du (och/eller övriga i tråden som uttrycker denna bisarra åsikt) förklara varför du anser att svaret på den frågan är nej?
    Om barnet inte vill klippa sig pga bekvämlighet eller obehag så ska man inte ge med sig. Sen kan man försöka göra det på ett vänligt sätt. Men att barnet upplever obehag är bara en naturlig del av utvecklingen.

    Om däremot barnet vill ha en specifik frisyr kanske man kan gå med på det.

    Barn mår dock generellt sätt bättre långsiktigt av föräldrar som bestämmer saker. Att de blir upprörda för stunden är bara normalt men det ska inte få styra beslutet.
  • Anonym (Duharrätt)
    HannaJ1989 skrev 2025-02-12 14:33:55 följande:

    Jag har en son som inte velat klippa sig.
    Vi hade en annan approach. 

    Vi planerade in en tid för far och son samtidigt och skrev in i kalendern. 

    Sedan svängde vi diskussionen till om han ville klippa mycket eller lite istället för klippa eller ej. För oklippt hår blir slitet, tovigt och gör ont att borsta ut. 

    Det viktigaste är att klippningen blir en rutin.

    Nu när min son är äldre brukar jag säga "vill du klippa kortare och vänta längre till nästa klippning eller vill du klippa lite och oftare"

    Då vill han gärna ha kort.

    I min sons fall visade det sig att han varit mobbad sedan dagis och tyckte det kändes tryggt med hår som hängde ner längs ansiktet att gömma sig bakom. Att komma till dagis och skola som ett lurvigt troll gjorde knappast saken bättre. 

    Det viktigaste ni kan göra som föräldrar är att teama upp. Ja, pojken behöver klippa sig, hur kan vi motivera han att vilja klippa sig. 

    Har han sociala problem, är han rädd för trimmern eller bara obekväm med förändringar? Det är ni föräldrar som ska guida han i livet att överkomma sina problem. 

    Klippa sig regelbundet måste även flickor göra.


    Men klippning kan ju vara 1 cm för att ta bort slitna toppar eller att snagga sig.

    Det är inte direkt samma sak.
Svar på tråden Pappa respekterar ej 4-åringens vilja