Vill ha ett andra barn

Om han varken säger bu eller bä så hade jag kört på. Du är 34 och vet inte hur länge till du är fertil. 

Man kan inte tvinga någon att bli förälder till fler barn än man önskar.
Så ett nej väger tyngre än ett ja.
Och ja, just nu är du beroende av att han säger ja om det ska bli fler barn.

Eftersom man inte blir yngre så hade jag haft ytterligare ett samtal och satt en tidsgräns. Så att du har något att förhålla dig till i dina känslor.
Säg att ni tar sex månader. Då pratar ni inte om detta under tiden (om han känner sig stressad) utan ni låter frågan bero bara. Och så tar ni upp det om ett halvår igen. 

Nästa gång diskussionen kommer upp behöver du få ett besked.

Jag har levt i detta "limbo" och det är otrolig jobbigt.
Särskilt när ens partner säger något i stil med kanske eller " i alla fall inte nu". Jaha, nähe, hur ska jag då veta?

I vårt fall så sa han till slut "men då blir det nej". Då ställde jag in mig på nej och bearbetade i ett antal år att det inte skulle bli fler barn och var efter 7-8 år ganska nöjd med det ändå. Jag hade ju faktiskt barn.

Sen slutade med att han ångrade sig så vi fick ett barn till men det är 10 år mellan dem. 

Vi gick i rådgivning och det kan jag rekommendera, att prata med någon utomstående som är helt opartisk. 

Att han varken säger bu eller bä och är öppen för frågan igen om några månader är ju ändå rätt positivt. 

Jag tycker att du ska vänta några månader som han önskade, och sen ta upp frågan igen. Om han då fortfarande är tveksam så tjata inte på honom eller övertala honom, men försök ha ett öppet och nyfiket samtal. Försök förstå alla anledningar till varför han är tveksam och diskutera om det finns något som gör att det skulle kännas bättre för honom. Tex, om han är rädd för att vara för trött så kanske ni kan spara pengar nu och han kan gå ner i tid sen när andra barnet har kommit. Om föräldraledigheten var jobbig så kanske ni kan fördela på annat sätt, tex att ni båda är lediga på deltid eller att ni delar upp i kortare perioder var, eller mer överlappande tid. 

Du är bara 34 år än. Visst, det är inte jätteungt, men det är heller inte någon jättetress. Ni har tid på er att prata och fundera på hur ni kan bilda en familj som ni båda kan trivas i - för annars är det ju stor risk att det inte håller.

Jag tänker att ni om ett tag igen nog ändå borde prata mer ordentligt om det så inte tiden bara går. Det är aldrig roligt att gå i limbo och vänta om man hoppas, och inte kunna bearbeta saker om det blir ett beslut man inte hoppats på.

Du har troligen ett antal fertila år kvar, men din man är ändå 39. Även om det inte är direkt så att han får problem så kan ju lusten i sig också minska ännu mer om han är 42-43, barnet ni har är 5-6 år och börjar bli mer självgående. Jag vet också om flera män som funderar löst vid 39-40 men vid 41-42 känt att "nej, nu är jag för gammal, jag vill annat i livet med". Så även om det inte är en fertil gräns kan det vara en mental.

Hans svar, att det inte går att tänka nu för det är mkt med jobbet men om några månader kanske det är annat - det låter mer som att han är trött. För få jobb ändras så dramatiskt på några månader att läget vore helt annat då.

Sen tror jag det är bra att fråga dig själv med hur du känner, om det bara skulle bli ett barn. Jobba med dina känslor kring det med - ni har ju trots allt ett barn ihop som finns idag, det är också fint!

Men för att må bra tror jag alltid mer på att ha ett lite mer ordentligt samtal än många korta frågor om samma sak.