Skaffa barn ensam i en särborelation?

Jag tror du fokuserar lite för mycket på din egna barnlängtan nu.

Du behöver även tänka på er relation, på hur du ska mäkta med det både ekonomiskt och energimässigt själv samt hur det skulle påverka de kommande barnen.

I mina öron låter det som en vansinnigt dålig idé.

För att det kan utgöra ett hinder för kloka, genomtänkta och rationella beslut i frågan.Hon kan, men hon gör varken sig själv eller barnet en tjänst genom att bli ensam förälder.

Nej, det är det verkligen inte!

Jag kan lova dig att i stort sett alla par som skaffar barn också vill ha barn, så TS har precis som alla andra mycket bättre alternativ än att bli ensam förälder.Men det säger inte att det är bra förutsättningar jämfört med att vara två föräldrar, helst en av varje kön.

Hur många lågutbildade och ensamstående mammor har ansträngd ekonomi eller brist på ork? 

Statistiskt går det bättre för barn som växt upp med två föräldrar än med en.
.

Mycket bra fråga.

Detta vore skäl för de flesta män till att lämna. 

TS ska absolut inte skaffa barn med en kille som inte vill.

TS ska absolut inte skaffa barn på annan väg medan hon är i en relation där han varken vet något eller givits möjlighet att säga vad han vill om detta.

Så om TS absolut vill ha barn och killen inte vill så måste hon lämna honom.

Sedan återstår alternativen att skaffa barn på egen hand eller träffa en ny kille som vill ha barn....

Bäst förutsättningar får föräldrar som är två och bäst förutsättningar får barnet med två föräldrar, helst en av varje kön, så det är att föredra.

Jo, det blir stressigt i hennes ålder... Även om det finns kvinnor som utan större problem föder barn i ålder över 40, så är det inget jag rekommenderar. Jag läste någonstans att det efter 37 års ålder så ökar risken markant för komplikationer under graviditet och förlossning.

Men det är TS som äger problemet. Det är inte rättvist av henne att låta andra ta konsekvenser av att hon inte träffat sin "soulmate" att skaffa barn med tidigare i livet.

Att då låta bli att skaffa barn är för många av oss det enda alternativet, så det bör även TS överväga.

När jag var kring 38-39 och träffade en ett år yngre tjej jag blev kär i, så funderade jag på detta... jag kom fram till att adoption skulle kunna vara ett tänkbart alternativ om det hade blivit "vi" och vi gärna hade velat ha barn.

Nej, men jag tycker att bara par ska skaffa barn. Redan där blir de ekonomiska förutsättningarna mycket bättre, även om utbildnings- och inkomstnivå hos var och en av föräldrarna inte är på så hög nivå.

Jag tror inte riktigt på att "nätverk" kan ersätta förmåga hos de som har huvudansvaret. De är sällan tillfrågade i förväg. Det handlar snarare om högst tillfällig avlastning som även par kan vara i behov av emellanåt.

Jag förstår inte frågan.

För de flesta ensamstående föräldrar är det inte ett val de gjort från början utan det är brustna relationer som är orsak till deras situation.

Vilka barn?
Barn till ansvarsfulla pappor?
Ansvarsfulla pappor är en viktig förutsättning, men det finns ju flera som här inte nämns.

Ta det från början nu och inkludera i samma inlägg inte bara frågan utan alla ingående parametrar som frågan omfattar.