separerad
Jag bor med en man som ej har barn sedan innan.
När han har haft en negativ åsikt om hur barnen är så har jag valt att fråga hur det var när han var liten, tonåring mm. Tex, brukade du plocka ur diskmaskinen utan att någon vuxen bad honom, städa självmant osv?
Anledningen är för att jag dels kan förstå honom bättre och han får möjlighet att reflektera över sådant som han kanske glömt. Huruvida ens egna uppväxt påverkar hur man tycker om andras barn. Känner man avundsjuka över att nån annan har det enklare än hur man själv mins sin egen barndom eller vad ligger bakom.
Sedan när det kommer till mitt barn som har diagnos så och därför får mer hjälp i vardagen, så brukar jag jag också lyfta hur hans utveckling sett ut och att det tex gått från att inte klara av tex att göra eget mellanmål till att nu kunna hantera och använda spisen.
Nu efter några år så har han börjat se på mina tonåringar på ett nytt sätt och också hur fint det är att se positivt på livet istället för att focusera på fel och problem ❤️ Vi har dock aldrig bråkat om detta så huruvida ni kommer hitta tilllbaka till varandra är svårt att veta, men kanske ändå skönt att veta att det kan funka i en relation även med NPF.