Sååå uttråkad på livet!

Du behöver saker i ditt liv som ger dig lite utmaningar.  Något som knullar hjärnan . Lite finare uttryckt - något du brinner för. 

Engagera dig i något?  Farsor på stan, nattvandrare, politik, nån förening,  kvällskurs, köp en motorcykel eller gammal bil och renovera,  helrenovering av köket, bygg en altan, starta biodling,  skaffa hund , ta flygcertifikat, spela golf, hitta ett gäng och stick iväg och dyk i Australien...what ever floats your boat liksom....

Familjen behöver inte alltid vara inkopplat i det man gör , det funkar utmärkt att köra utmaningar för sin egen skull och för att man behöver det . 

En bekant till min familj gick sin fru på nerverna av samma tristess som du och hon väste ut sin frustration och bad honom "jamen stick till Kina då, bara du GÖR något ".... tre dagar senare landade han i Kina ... Han var där i 2 veckor och kom hem med ny energi.  Och han fortsatte med spontana resor ensam för att tanka energi och få chans att utveckla sin sida av sig själv som historienörd . Han reste inte charter utan till  historiens fotspår. Jerusalem,  Petra, Moskva, Kairo etc.. 

Ja, jag har en hobby som är utmanande och social, men det räcker uppenbarligen inte.
Skulle vara sjukt härligt att bara ta ett flyg och dra, men tyvärr så täcker inte ekonomin upp det.
Mycket hänger tyvärr på just ekonomin då det mesta av det jag skulle vilja kostar mycket pengar.
Och jag vil ju inte att resten av min familj skall bli lidande för att jag har någon form av ålderskris eller nåt.

Men vad skulle något sånt vara? Du vet att det finns massor med roliga kvinnor som inte tycker man hör till åldern att vara trist?

Man menar du att man skall skilja sig bara för en sådan sak, när allt annat är helt okej och t om bra?
Slita upp en familj för att en vill ha lite äventyr?
Nog för att jag har funderat på det, men det är det ju inte värt.

Låter som en ålderskris. 50-års åldern är väl känd för det. Det är väl då klassiska nedcabbade sportbilen, suga in magen när tonårstjejer går förbi på stranden inträffar. Du kanske ska gå i terapi i stället och bearbeta saken.

Din fru försöker nog vara realisten i förhållandet. 

Ja, det är säkert något sådant, men vad gör man åt det?
(är iofs inte sugen på varken sportbil eller tonårstjejer)
Och du har helt rätt angående frun, jag försöker verkligen inte lägga någon skuld på henne.
Jag är mest intresserad av att slippa känna så här.
Terapi kanske är något, men svårt att veta vart man skall vända sig och vad man skall söka för. Medelålderskris? Haha

Du kanske kan leta på beteendevetare? Lycka till 

Kanske skola om dig? Jag gjorde det vid 52 och det har på sätt och vis gett mig ett nytt liv och nya vänner.

Mmm.. Har funderat på att byta jobb i alla fall.
Jag trivs med det jag gör idag, men det skulle ju självklart vara spännande med ett nytt jobb.

Att känna en allmän generell känsla av tristess och "grå filt" gör vi alla från och till , men för att kunna göra något konkret förändring skulle du behöva ta reda på VAD den känslan består av. 
Försök bryta ner känslan som skaver i mer konkreta punkter.

Även om man överlag har det bra i ett förhållande eller i arbetslivet eller socialt är det ju alltid saker som skaver och kan bli roligare och bättre. Ibland är det saker man tycker är okej som ÄR problemet,  man upptäcker att man faktiskt vill ha högre krav på olika bitar. Att det som betydde "okej" tidigare har blivit viktigare och högre prioritet.  Kanske vill du ha mer tid med din fru? Mer närhet? Mer gemensamma intressen?  Mindre vardag och mer guldkant? Osv osv...

Jag reagerade på din kommentar om att du tänkte på en älskarinna, DET är inget man tänker utan vidare. En älskarinna är inte en hundvalp liksom ... tänker man såna tankar så skaver det rejält i ens äktenskap och liv...