Sååå uttråkad på livet!

Bli reseledare. Då reser du gratis och får träffa folk och ge dig ut på äventyr.

50 års kris. Mer liv bakom dej än framför. Blickar tillbaka och ser allt som inte blev av, och vill ha mer av livet än det som gavs.

Ta en ordentlig funderare på vad du realistiskt kan göra, planera för någon enkel förändring som är ett steg i rätt riktning för dej och gör den enkla lilla saken. Då kanske du kommer att känna att du faktiskt inte sitter fast, utan att du kan styra ditt liv i din riktning.

Hur länge sedan var det du lärde dig något nytt? En kompis till mig (i din ålder) började nyligen dansa bugg, själv har jag köpt ett gammalt torp. Jag tror inte att en resa löser dina problem, då sitter du bara i samma situation igen, fast med betydligt mindre pengar på fickan. 

Börja göra nya saker. Börja se biofilm du inte brukar se, gå på teatern, lär dig spanska, spela bongotrummor, köp en liten träbåt eller gammal moped och renovera. Plocka in nya saker i ditt liv och lär dig något nytt. 

Kanske kan du och frugan göra något av detta tillsammans? 

Biodling? :)

Jag har inte läst alla inlägg så någon kanske redan nämnt detta. 

Du är i 50+ åldern och då är det inte alls ovanligt för både män och kvinnor att hamna i en medelålderskris. Allt känns grått och trist. Jag ( kvinna) är själv mitt uppe i det. 

Innan har jag nästan aldrig haft så mycket tankar och tristess. Mycket av detta hänger ihop med dalande hormonnivåer, men män drabbas oftast mildare än kvinnor ( dock kan män få testosteronbrist). Man känner sig mindre levande, mer deprimerad och livet känns gråare. 

https://www.humanova.com/bloggar/personlig-utveckling/medelalderskris/

https://www.kry.se/din-halsa/det-manliga-klimakteriet/

Jag kände lite samma, allt på pappret bra, familj, jobb mm. men det var värre, det var en depression. För mig har livet fått mycket mer mening med en valp och ett nytt jobb. Det var inget jag hade kunnat föreställa mig tidigare men det var helt rätt för mig. Terapi hjälpte mig, det fanns lite saker i min uppväxt som jag fick nya perspektiv på och som nästan befriade mig. Livet är mitt att fylla med mening.

Tror alla kan känna så ibland. En "medelålderskris" låter det ju som. I många år strävar man efter att utbilda sig, jobba, karriär, hitta någon att bilda familj med, skaffa barn, boende, uppfostra barn och det rullar på. Man har inte tid eller ork till så mycket mer. Sen blir barnen större och inte lika beroende av en längre och då börjar man fundera över meningen med livet nu då. På pappret har man uppnått det man strävar efter men det blir tomt. Jag har känt likadant men så blev en anhörig svårt sjuk och allt ställdes på ända. Jag fattade inte hur jag inte kunde vara mer tacksam över hur bra allt egentligen hade varit. Jag har blivit mycket mer tacksam och uppskattar livet mer nu. Och tagit mig en rejäl funderare över vad jag vill med livet, vad som är viktigt och vad jag vill prioritera. Jag prioriterar tid med familj och personer jag tycker om, lever inte bara för semestern utan ser till att det finns saker att se fram emot i vardagen, sånt jag prioriterat bort förut. Har gått ner i tjänst. Gör vandringar, teater, konserter, övernattningar, utflykter, hälsar på mina nära och kära oftare, tränar, läser, umgås med min man på nytt nu när barnen är större, tillbringar tid med barnen och är mer närvarande i deras liv. Skriver listor på vad som får mig att må bra och prioriterar dem. 

Tack för alla trevliga svar från alla som faktiskt vill hjälpa. 
Jag har fått många bra insikter från er.
Vi (jag och frun) ska sätta oss ner och verkligen prata genom vad vi vill med våra liv framöver. 
Kanske behövs parterapi? 
Hur som helst så ser jag iaf en liten ljusning nu och ett hopp om att komma vidare. 

Vad fint att höra. Lycka till med allt! 

Svaret är att du behöver resa. Antingen spara ihop eller volontärjobba. Du kan också engagera sig politiskt. Och byta hobby. Bli bra på något. Har levt ett kaotiskt liv själv och är ingenting du avundas lovar jag dig. Fick barn tidigt. Deras uppväxt var inte perfekt men lärorik. När jag var 26 tog jag med mina tre barn på volontärjobb i Bolivia bla. Det har läskigt att kasta sig ut men väldigt roligt. Där lärde vi oss spanska bra, jag dansade salsa och barnen lärde sig uppskatta ickemateriella ting. Vi lärde oss mycket om deras matlagning och om tacksamhet. 

Du behöver ha lite pengar för att volontärjobba kan jag tillägga så de står inte i motsatsförhållande till varandra. Men det är väldigt givande. Kanske ta med någon från familjen.