Psykiatrin har fått mig att må ännu sämre

Psykologer är inte ens utbildade för att hjälpa människor på konkreta sätt, de ska bara ställa frågor, och så är det meningen att patienten själv ska komma fram till en lösning på sina problem. Paradoxen är att om patienten själv hade kunnat lösa sina problem, hade denne inte sökt sig till psykiatrin.

Sedan spelar personkemin en väldigt stor roll. En psykolog/behandlare som inte har dina erfarenheter och upplevelser av livet, kan inte heller förstå dig mer än på ett rent teoretiskt plan. Det är därför många upplever sina psykologer/behandlare som "dumma i huvudet" eller tröga, det finns helt enkelt ingen personkemi mellan psykolog och patient och då får man be att få en annan psykolog/behandlare.

Psykologer som endast har sin utbildning i bagaget men ingen egen erfarenhet av depression, dåligt mående, grov ångest, missbruk eller trauman och motgångar i livet, har egentligen ingen möjlighet att hjälpa personer med olika typer av problematik.

Verkligen inte min erfarenhet. Ingen fanns där och hjälpte mig när jag mådde som sämst, och den psykolog jag hade då kunde inte relatera till mina problem eftersom denne inte förstod vad jag gått igenom. Jag ser att folk hjälper varandra, men som sagt, ingen hjälpte mig när jag behövde det som mest och med en psykolog som inte förstår än annat än i bästa fall på ett rent teoretiskt plan, är lika mycket till nytta som en cykel för en fisk.

På vilket sätt menade hon att du var hopplös?

Jag har haft psykologer som ställt frågor som jag redan svarat på, flera gånger om. Det är som att vissa av dem inte fattar hur bra man än försöker förklara.