Psykiatrin har fått mig att må ännu sämre

Psykologer är inte ens utbildade för att hjälpa människor på konkreta sätt, de ska bara ställa frågor, och så är det meningen att patienten själv ska komma fram till en lösning på sina problem. Paradoxen är att om patienten själv hade kunnat lösa sina problem, hade denne inte sökt sig till psykiatrin.

Sedan spelar personkemin en väldigt stor roll. En psykolog/behandlare som inte har dina erfarenheter och upplevelser av livet, kan inte heller förstå dig mer än på ett rent teoretiskt plan. Det är därför många upplever sina psykologer/behandlare som "dumma i huvudet" eller tröga, det finns helt enkelt ingen personkemi mellan psykolog och patient och då får man be att få en annan psykolog/behandlare.

Psykologer som endast har sin utbildning i bagaget men ingen egen erfarenhet av depression, dåligt mående, grov ångest, missbruk eller trauman och motgångar i livet, har egentligen ingen möjlighet att hjälpa personer med olika typer av problematik.

Vågar inte strula med personalen då jag läste en grej i min journal. 

Grejen är att jag har depression och ångest. Jag fixade inte den medicinen jag fick. Och då menade dom på att jag kanske inte är deprimerad utan har nån form av personlighetsstörning och då hjälper inte medicin. 

Googlade sen på personlighetsstörning och kände inte alls igen mig! Men där stod det att det är vanligt att folk med personlighetsstörnin ofta är besvärliga patienter och som vill byta vårdkontakt. Så vågar inte byta för då sätter dom väl garanterat en sån diagnos på mig känns det som.